Min sambo vill inte ha barn, ska jag stanna kvar?
Mycket svår sits. Du måste nog i första hand vara ärlig mot dig själv, hur viktigt är barn för dig? Han är ju iaf tydlig med vad han säger sig vilja. Att inte tro på honom visar ju ingen vidare respekt för hans vilja eller beslut, heller.
I vår relation var det nästan tvärtom, min man tyckte det var självklart att nån gång få barn, medan jag hade kunnat leva lycklig ändå. Nu har vi en fantastisk liten dotter på 8 månader som jag aldrig vill vara utan, men fortfarande är jag inte helsåld på barn som fenomen - men de flesta barn jag känner är ju superhärliga. Nu sa jag dock aldrig att jag INTE ville ha barn, men faktum är att nån riktig barnlängtan eller biologisk klocka aldrig dök upp, trots att jag är nästan 40 år. Däremot kollade jag noga av med maken hur viktigt barn var för honom och om han skulle tycka det var viktigare än vår relation nån gång när det riskerade vara för sent för mig. Sen kunde jag ju inte lova mer än att försöka på riktigt nån gång, men också att det inte kunde vara hur sent som helst i livet för att det skulle finnas en rimlig chans. Igen, jag sa aldrig att jag absolut inte ville ha barn.
Om du håller fast vid honom och han inte ändrar sig riskerar du följande som jag ser det: 1) att inte få barn eller 2) om ni trots allt blir med barn blir du väldigt ensam med ansvaret för dem. Barn har rätt, tycker jag, att vara efterlängtade och omhändertagna av 2 föräldrar om bara möjligt (därmed inget ont om ensamföräldrar, men sitsen med en pappa som finns men inte engagerar sig nämnvärt eftersom han känner sig överkörd i beslutet att bli med barn kan man ju inte avundas nån?).