Endometrios och graviditet

Har nu hunnit komma ned i varv efter titthålsoperationen då jag fick beskedet och har hunnit landa lite, men är fortfarande orolig och vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra. Jag är mitt i en högskoleutbildning och det är väl egentligen det enda som "hindrar" en graviditet. Skulle det inte fungera om två och ett halvt år när jag är klar och förhoppningsvis har jobbat sex månader (mammapeng) så vet jag att jag alltid kommer fundera på ifall det skulle funkat om jag börjat nu...

Jag har alltid haft ganska rejäl mensvärk. Kramper, smärtor vid toabesök och liknande, men jag har tagit mina ipren en max två dagar i månaden och sen har det varit bra, nåja, tillräckligt för att fungera i alla fall. Visst har jag haft tillfällen då jag inte tagit mig ur sängen på grund av smärtan, eller krupit till köket för en ipren för att sedan krypa in i duschen och spola varmvatten på magen, men det har inte hänt alltför ofta. Mina problem har egentligen handlat om blödningar.

Det började när jag var 17, då jag upptäckte den blodig flytning efter sex, och sen har det fortsatt. Blödningar efter sex, ganska rikliga sådana, smärta vid sex, flera bakteriella inflammationer, gynekologer som sagt att "jag är sådan" och att det bara är "att vänja sig", då min livmoderslemhinna växer ut på hela livmodertappen och alltså är lättblödande. Jag har bytt p-piller oräkneliga gånger eftersom jag oftast "blött igenom" dem efter några månader, och alltså haft mens vid både ägglossning och vid den vanliga tidpunkten. Ändå har ingen reagerat, bara gett mig ytterligare en ny sort i raden av piller.

I våras tröttnade jag, då blödde jag konstant och var väldigt trött (antagligen järnbrist). Vid en undersökning var min nya gynekolog chockad över hur mycket jag blödde och det togs alla möjliga prover, man hittade också en tvillingcysta på ena äggstocken. I höstas hade cystan börjat växa och man bestämde sig för att ha den under observation, man penslade också livmodertappen med ett medel så att blodkärlen skulle dra ihop sig. Och så fick jag nya p-piller.

Senare på hösten började jag blöda igen och fick besöka sjukhuset en gång i veckan under en månads tid för pensling med tidigare nämnda medel, vilket bara gjorde saker och ting värre. Jag fick remiss till operation och opererades, gjorde en konisering, i januari. De tog bort strimlor av livmodertappen och "brände" partierna emellan. Jag har idag inga blödningsproblem och är mycket nöjd med operationen. Dock hade cystan växt och jag fick remiss till ytterligare operation.

I början av juni nu gjorde jag en titthålsoperation för att ta bort min tvillingcysta, och de talade om att jag skulle förvänta mig att det blev snitt eftersom cystan var så pass stor. När jag vaknade hade jag bara fyra hål, och blev väldigt förvånad, tills en sköterska kom in och gav mig en bunt papper om endometrios från 1177, med mitt namn skrivet på. Sedan gick hon. Jag har endometrios i familjen och min släkting har inga biologiska barn. Det var alltså en rejäl chock. Min tvillingcysta hade visat sig vara en chokladcysta.

Sedan dess har jag talat med min läkare, vilket skedde först en vecka efter operationen. Hon talade om att jag hade endometrios som satt på bukhinnan, men att inget satt på äggledare eller äggstockar som hon kunde se (lättnad), men eftersom endometrios är en väldigt oundersökt och individuell sjukdom kunde hon inte garantera mina chanser att bli gravid. Gynjouren som jag träffade direkt efter operationen sa åt mig att bli gravid så fort som möjligt eftersom sjukdomen blir värre med åldern. Jag är 24 år och hoppas att jag ännu är så pass ung att jag har goda chanser!

Jag har fått neovletta som behandling, åt det som ung och minns rätt rejäla biverkningar och humörsvängningar, hoppas att det fungerar bättre den här gången :)

Tack för tipset, jag har gått med i endometriosföreningen!

Det var inga problem alls! Tack för svaret. Jag pratade med gynmottagningen på KSS i Skövde idag, jag bor däromkring, och fick beskedet att jag skulle ha min mens precis som vanligt, visserligen sa hon att det inte stod något om att inte göra uppehåll i min journal, så jag tror inte att hon var så kunnig själv.

Jag frågade också ifall det skulle "göra något" om jag väntade ett år till med att skaffa barn, eftersom jag då förhoppningsvis hinner bli klar med min utbildning. Hon trodde att det skulle vara enklare att bli gravid nu eftersom de varit inne och "rensat upp", men tyckte att jag skulle leva mitt liv efter mina planer och inte efter sjukdomen. Samtidigt kände jag inget större förtroende för henne så jag vet inte.

Det känns skönt att höra att du lyckades trots att det såg illa ut! Det är naturligtvis ingen garanti, men till mig sa de att de ännu inte satt sig på äggledare och äggstockar, så det ser jag som positivt. P-pillren skall väl bromsa också?

Jag ska se om jag kan kontakta föreningen och se ifall de kan rekommendera någon duktig läkare. Jag har tidigare varit i Lidköping och varit väldigt nöjd, men samtidigt misstänkte de aldrig något, trots tidigare operation, och KSS verkar inte heller veta speciellt mycket. Känns inte som att någon egentligen har koll?  Behöver dessutom någon att prata med då sambon inte vill lyssna, mina kompisar sågar mig och säger att jag är dum som vill skaffa barn innan jag gått klart min utbildning och jobbat sex månader.