Hur går en förlovning till?

Jag frågade en sån där tråkig söndag. Han sa ja. Nästa år blir det bröllop.
Det var inte klassiskt romantiskt, vi älskar ju varandra så mycket så jag frågade om vi skulle ta och gifta oss. Sen köpte vi ringar. Så även om det inte var som på film blir det ju ändå romantiskt på nåt vis, grejen i sig.

Vi bestämde att vi skulle gifta oss tillsammans. Och sen tyckte jag att "det är väl bara att vi går ner och köper ringar och så är vi förlovade, vad är grejen? Men då sa min sambo strängt ifrån, han ville fixa detta själv. Så då fick han väl göra det då... Friade gjorde han på vår 5-årsdag, han var supernervös trots att vi ju redan hade bestämt att vi skulle gifta oss. Men han frågade i alla fall "Vill du gifta dig med mig?" och jag svarade självklart JA!
Så vi körde en kombo, kan man säga Datumet i ringarna är vår 5-årsdag.

För oss var förlovningen och ringarna ett sätt att göra folk förberedda på att det planerades bröllop, inte ett "vi tar det här steget nu så får vi se vad som händer sen".

jag hade frågat min karl 3 ggr, med ett nekande svar, innan han till slut fråga, på en restaurang när vi hade kollat på vår första gemensamma lägenhet. han fråga bara om jag ville förlova mig med han. några dagar senare for vi till närmsta guldfynd, valde ut ringar och beställde. 

Jag har länge, länge pratat om att jag vill att vi ska förlova oss och eftersom vi varit tillsammans sen 2005 så har nog många väntat på att det ska ske också. Min sambo har dock varit mer tveksam och väntat på "rätt tillfälle". Min familj/släkt har inte sagt något, men hans familj har nog påpekat och frågat några gånger när det riktigt ska ske. Under senaste nyår var vi bortresta till New York och jag hade hoppats att vi skulle förlova oss då, vilket också min familj gjorde (utan att säga något) och hans familj (de påpekade det också innan vi for). Vi förlovade oss inte där och jag var nog rätt så besviken. Men så, den 31.1.13 då jag kom hem från jobbet hade han lagat mat och så gick han ner på knä, gav mig en ring och frågade om vi ska gifta oss. Jag ska förstås ja. Vi har likadana ringar som han valt ut, jag har på mig min alltid (förutom då jag styrketränar). Vi gifter oss den 31.8.13, så det här med förlovning och giftermål blev väldigt traditionellt för oss (frieri av honom, på knä, giftermål inom ett år efter förlovningen)...  

Jag hade pratat mycket om förlovning och barn med min karl, han sa till sist att han kände sig stressad över att jag pratade om det och ville att vi skulle ta det lugnt istället. Så jag coolade ner mig och pratade inte så mycket om det ett tag. 

I födelesedagspresent fick jag någonting, jag visste inte vad och fick inte veta förrän den 7 november förra året. Det var alltså 2 månaders nyfikenhet som jag fick stå ut med. Jag misstänkte att han skulle fria men försökte inte tänka på det så mycket. När dagen kom så överraskade han mig med en kryssning, superfin svit, champagne, choklad och bubbelbad. På kvällen åt vi en underbar middag och jag var säker på att han skulle fria, men det gjorde han inte. Då tänkte jag att det kommer någon annan gång och la ner mina tankar om det. 

Senare på kvällen så gick vi och dansade och gottade oss. Innan vi gick upp på rummet så tog han ut mig på däck för att ta lite luft och då gick han ner på knä och friade. Jag storgrät och var överlycklig och överraskad. Sitter och ler nu när jag skriver detta  Han hade köpt en "frieri-ring", en guldfärgad ring helt enkelt. Den var alldeles för stor men han ville i alla fall ha någonting sa han. 

Vi valde ringar tillsammans sedan. Vi har olika tjocklekar på ringarna då jag kommer ha en till när vi gifter oss och han vill bara ha en, men vi har ändå samma modell. 

Jag gav min sambo förlovningsringen i 30 års present på morgonen, sedan fick han åka till jobbet. Vi hade redan två barn, hus och bilar så det var ganska självklart att det var OK med honom, utan att fråga

Min sambo friade på scen. Vi hade pratat löst om det och tyckte att det vore roligt om det hände på eventet vi var på (stor klubb med 20-talstema), men trodde aldrig att han skulle ro förslaget i hamn.. 

VI bestämde oss gemensamt och planerade tillsammans. Vi bestämde oss för datumet 111213 och bara för skojs skull la vi till kl 14:15. 
Vi passade på att  köpa ringar när vi var i Stockholm för att ingen skulle råka gå förbi oss på stan hemma och förstå vad vi planerade.  

Själva dagen la vi upp med att vid lunch åka ut till ett naturreservat som har en en stuga som är öppen för allmänheten. Där dukade vi upp till picknick och till detta drack varm glögg. När klockan närmade sig kvart över två tog vi fram ringarna och när klockan blev kvart över två började min fästman med att ta fram min ring och medan han träde den på mitt finger berättade han för mig hur mycket han tyckte om mig, tror jag iaf, jag minns nämligen inte ett ord men hans blick kommer jag aldrig att glömma. Jag började här att gråta och när det var min tur att trä ringen på hans finger så hade jag svårt att få fram orden. Vi åt vår efterrätt och skålade i varm glögg. Efter detta passade vi på att ta lite foton med hjälp av självutlösaren och bilderna gav vi sedan bort i julklapp till de äldre släktingarna (mycket uppskattat ).

På kvällen hade vi bjudit övervåra närmsta vänner för Lucia-fika med skinksmörgåsar och pepparkakor. De hade ingen anning om våra planer och vi hade tänkt att på kvällen berätta det men de hann att se ringarna innan vi hittade rätt tillfälle. De blev riktigt glada och det blev en underbar slut på en härlig och minnesvärd dag 

Jag frågade min m2b om han ville förlova sig med mig. Jag kände att det var helt rätt (ej varit förlovad innan, dock har min m2b varit det). Vi var förlovade i över 2 år innan vi satte datum för bröllop. Dock tror jag att sambon är lite sugen på att överraska mig med ett "riktigt" frieri. Får se vad som händer ;) jag är lika lycklig vilket som!

Eftersom vi kände varandra ganska väl sedan tidigare övervägde vi egentligen giftemål från dagen vi blev ihop. När vi bott ihop i ett halvår diskuterade vi framtiden och kom fram till att om vi efter en tvåveckors vandring i Sarek inte var färdiga att skära halsen av varandra skulle vi förlova oss. När vi åkte hade jag redan hittat en ring på Ebay och lagt undan för framtida användning...  Den stoppade han i smyg i packningen och på en hög bergstopp höll han ett fantastiskt vackert litet tal och gick ned på knä. Jag kunde knappt bärga mig tills jag fick svara ja. 
När vi kom ut några dagar senare (efter en del äventyr med en skadad fot i snöyra på en annan bergstopp)  ringde vi prästen och familjen från campingen. Hemma letade vi ring åt honom och höll 30-års/inflyttnings/förlovningsfest.

Generellt sett är det en bra idé att bestämma ringarna tillsammans. Man ska trots allt bära dem i många år och en överaskningsring är svår att få till så där perfekt. Annars är lyckligtvis just frieri/förlovning något som man kan lägga upp precis som man vill ha det och känner sig bekväm med, utan att generera en massa åsikter man tenderar att få kring bröllopet.