Ni som varit gifta förut, kände ni er lika oroliga?

Jag undrar om någon ens kommer ihåg mitt förra bröllop för 20 år sedan. Inga brudkläder och middag i vardagsrummet. Den här gången blir det tre-femrätters (har inte bestämt oss) på restaurang och full bröllopsmundering. Jag i vit gräddpakelseklänning och mannen i frack.

 

Jag är bergsäker på att ingen av våra gäster skulle vräka ur sig något pinsamt. Måste vara jättejobbigt att behöva oroa sig för det.

 

Däremot har jag fått höra av mer ytliga bekanta att jag väl inte ska ha vit klänning, och att det väl inte blir så stort. Men jag känner tvärtom. Jag vill fira kärleken till/med min nya man. Hur kan det bli för stort? Som om man bara får en chans liksom... Blivande mannen har dessutom inte varit gift förut och det känns ju konstigt om han skulle bli snuvad på sitt drömbröllop bara för att jag varit gift förut. Jag förstår inte hur folk tänker ibland...