står och tittar på vännernas liv genom en glasruta

Jag är ungefär lika gammal som du (29) och känner faktiskt att högstadiekompisarna, de växte jag ifrån för mer än ett decennium sedan! Vi har ingenting gemensamt. Jag har kontakt med 3-4 klasskompisar från gymnasiet. Inte mer än så. Dock är jag Facebook-vän med många från både högstadiet och gymnasiet. Tycker att det är kul och alldeles lagom att följa deras liv på avstånd.

I min tillvaro är de människor jag träffade under studietiden på universitetet, och via jobbet nu i vuxen ålder, de jag allra helst tillbringar min tid med. Hoppas även på att få bra kontakt med några från min mammagrupp snart då jag väntar mitt första barn nu till sommaren. 

Varför är det så viktigt för dig att hänga fast vid vänner från högstadiet? Barndomsvänner i all ära, men det är inte alltid de man känt längst som kommer att känna en bäst senare i livet!