Hur nära vänner ska det vara på möhippan?

Först och främst vill jag upprepa det jag och andra sagt tusen gånger på BT: det är jättesynd tycker jag, att det blivit så att tärnan "ska" arrangera hippa-det har aldrig varit så i svensk tradition, utan sedan har varit att kompisar tillsammans hittar på ngot kul för sin vän. Och då är ALLA med och ordnar. Vilket också gör attd et bara finns en gäst och det är alltså bruden. mankan alltså egentligen inte bli bjuden till en hippa-man är med och håller den för sin vän.
Det kanske verkar meningslöst att påpeka den saken, men jag tycker verklgien att det pespektivet förändrar hela tänket med vem, hur, vilka och så vidare.

Detta har naturligtivs inneburit att det har varit folk som faktiskt känner bruden och som finns med i ett uppdaterat nätverk som deltagit i dessa hippor.
Med tiden,när vi gifter oss senare och senare i livet och har hunnit få mer spridda kretsar med vänner osm inte alls kanske ens vet om varandra, har det såklart blivit svårare att få ihop planeringarna och på så vis kan det ju naturligtvis vara logistiskt smart om några få planerar och andra mer hakar på-eller faktiskt så kan det mycket väl hållas fler än en hippa.
Hur som helst, så har det också blivit allt vanligare att man just bjuder in till hippa och meddelar alla kvinnor som är gäster till bröllopet att de är välkomna. det blir då mer av en förfest till själva bröllopet och det kan bli mycket lyckat inte minst för att då känner fler varandra när det verkligen blir bröllopsfest.
men, jag tror ärligt talat också ofta att man delvis gör så för att man planerar så pass kostsamma möhippor att man helt enkelt behöver få ihop så många som möjligt för att få ner kostnaderna per person. jag har åtminstone själv ibland känt mig kontaktad mest för att "ju fler vi blir desto billigare".

Slutligen, för att komma till det enda som egentligen är viktigt: hurdan möhippa det ska vara, måste ju helt och hållet bero på vem bruden är. Jag har haft hippa på tre hemma i hennes lägenhet, med hemlagat och sleep over-för det var så hon ville ha det, likaväl som fullt ös på stan med hur mycket folk som helst. Rätt påhitt för rätt kvinna! Våga göra det som blir en trevlig kväll/dag för din vän-det finns faktiskt ingen självklar form för vad en hippa ska vara för att vara lyckad-det kan bli en underbar och minnesvärd kväll på ett fåtal personer likväl som en total katastrof på 40. Det är käreken och omtanken i det man hittar på som kommer att lysa igenom.   

PMB, javisst! Precis så. Det blir praktiskt om någon tar ett huvudansvar och det är ju dessutom så att det oftast finns någon/ett par som är mer drivande och igångsättare även om man är fel som roddar med ett arrangemang.

Det jag tycker är synd är att det dels ofta finns trådar där någon inte upplever sig bjuden-som kompis alltså. Den personen borde bara kunna säga att den hänger på-man borde inte kunna vara oinbjuden så att säga. Djungeltrumman ska gå, och sedan ansluter sig de som vill vara med och fira.

Ett annat missförstånd är att om någon inte är bjuden på bröllopet så kan den inte vara med på hippan-hippan är faktiskt inte förfesten till bröllopet. Det är kompisarnas sätt att fira av den som ska gifta sig.

Tror man att bruden hellre har en liten och mer intim hippa, kanske med faktiskt bara de vänner som kommer från hennes liv "före" så ska man samlas på de premisserna tycker jag, fler är inte alltid bättre. Tror man hon tycker "förfest-varianten" är rolig, så ska man ju göra så naturligtvis!

Sedan är det begränsande när folk börjar tro mer och mer att det faktiskt ÄR ett rent tärnjobb att fixa med hippa. Här syns bland trådarna ofta exempel på ledsna tjejer som tror att bara för att de inte har någon tärna i sitt brudfölje, så blir de utan hippa. Vilket de också ibland blir.
Och tärnor som inte vet att de "ska" ordna en hamnar i onåd, medan tärnor som får veta att de fått detta jobb (av vem? Jo, av bruden, som faktiskt egentligen inte har med det arret att göra alls) känner sig stressade och nervösa för att inte göra rätt, bjuda rätt, fixa tillräckligt och göra alla nöjda.
Massor av onödiga ledsamheter bara för att det blivit någon slags Hollywoodinspirerad glidning mellan det som varit tradition och det som nu börjat bli antaganden om hur "man" ska göra och vem som ska göra vad.

OCH jag tycker det gått total inflation i vad som är en lyckad hippa dessutom. Det verkar mer och er handla om att man som kompis (tärna) ska lyckas arrangera The Day Of My Life för bruden. Det räcker liksom inte med att vännerna samlas och man umgås en kväll, med bruden i centrum.

Det här är faktiskt-tuff skit för alla kontrollfreaks-det absolut enda som bruden inte har ett skit med att göra i planeringsväg. Det är inte alls upp till bruden! Det är inte alls hon som ska göra någon gästlista eller dela ut uppdraget att ordna eller något annat! Hon ska bara planera sitt bröllop och vill hennes kompisar överraska henne med en hippa ska hon vara tacksam-faktiskt. Man får ju innerligt hoppas att bruden har omgett sig med vänner som känner henne väl nog och har tillräckligt omdöme för att alldeles på egen hand räkna ut vad hon kommer att bli glad för-för inget är ju mer meningslöst än att ordna med en fest för någons skull och så blir den ledsen eller arg.
Men nej-det är inte upp till henne! Man kan få full respekt runt sin person utan att ha lagt ett enda finger med i möhippesplelet-och ärligt talat, ju mer bruden skulle lägga sig i, desto mer skulle då åtinstone jag tappa lusten att låtsas att det är någon som helst överraskning och frivillighet-då är det ju ett beställningsjobb.

Känner man sig rädd, osäker och orolig, kan man ju föralldel hinta om saker man inte vill ska hända och man kan ju även berätta att man hellre är färre än fler osv. Och framförallt måste man nog verkligen säga till ifall man inte vill ha någon hippa alls-för menar man det på allvar, så måste man nog kommunicera det tydligt. Det  är upp till dem om de vill ge henne en dag. (Den dag hon i övrigt har som är hennes dag-det är den dag hon delar med brudgummen och inte ens då bestämmer man allt själv. Jag börjar vara så sanslöst trött på den inställningen att jag börjar undra vad det är för ego-boost man egentligen är ute efter.) 

Möhippan är en väninnegrej och (och därmed har det också av tradition och hävd varit just väninnorna som tillsammans styrt upp saken-inte bröllopsgäster i allmänhet eller random pepole från gatan liksom. Precis därför är ag tveksam till om det alltid är så lyckat att man oftare och oftare hör att "alla kvinnliga gäster ska bjudas"-man kan ju egentligen inte bjudas, eftersom maninte är gäst på en hippa, utan medarrangör! Det är därför jag betonar att glidningen som skett mot att mer och mer bli en förfest till bröllopet för alla kvinnliga gäster, inte alltid är så lyckad-JUST för att det kanske för bruden del känns värdefullast med en kväll med nära vänner. Inte minst om man kanske inte ens har ett bröllop för så många gäster-då är det antagligen extra roligt om ens kompisar hippar en ändå-fast de inte "får" komma på bröllop.

Om man inte har blivit meddelad att möhippa är på G, så är det oftare en brist på kontakt mellan alla de vänner som med åren kommer in i en persons liv, utan att de kanske alls vet om varandra, mer än att det skulle bero på att bruden har en anledning att den inte är välkommen. Det borde höras lång väg hur bakfram det blir "brudens lista över vilka som ska bjudas till hippan" vänta nu...till den där överraskningen som hon inte ska veta om, inte planera, inte ta för given, inte ha en aaaaaning om förrän det smäller? Oj vad har ni nu hittat på, vilken öööverraskning (-nämen är DU här-det får du inte, för du är inte bjuden)

Förövrigt verkar det som om jag uttryckt mig oerhört otydligt, eftersom det gång på gång dyker upp inlägg där det uppenbart verkar vara svårt att se vad jag egentligen säger.  

*Jag tycker det är vännernas sak att ordna hippa-inte bara tärnans. Även om det kan vara bra med en eller ett par som styr i den planeringen

*Jag tycker inte bruden har ett smack med planeringen att göra.

*Det finns bara en gäst på en hippa-det är bruden. Alla andra är medfixare och arrangörer och det är frivilligt att ordna med hippa-eller flera hippor för någon man vet ska gifta sig. (Det är ganska osannolikt att mangör ett sådant arr för någon man inte står nära eller bryr sig om)

*Jag tycker inte det är självklart att det blir bättre ju fler man är-därför kan jag se nackdelar med att det börjar bli mer vanligt att man (tärnan) tror (har fått order) att alla kvinnor som är bjudna till bröllopet också ska "bjudas" till hippa, även om det upplägget också kan bli lyckat. Dessutom riskerar vänner som inte ska på bröllopet att hamna utanför, vilket är synd. Man kanske särskilt då vill hippa nämligen.

Så, nu återstår att se vidden av fortsatta vantolkningar....

Fakta i fråga om sed och tradition är lätt. det har alltid varit kompisgängets fest för bruden. Att blanda in "alla i lämplig ålder som ska på bröllopet" är nytt. Att se det hela som en förfest till bröllopet där alla lär känna varandra är alltså också nytt. Likså att tärnan skulle vara huvudansvarig i kraft av sitt tärnuppdrag.
Det har inte funnits någon som ansvarat för att "bjuda in" på det sättet förr, och därmed heller ingen som bestämt över arrangemanget på det hrä sättet heller. Det har i högsta grad varit en gemensamhetsaktivitet av och med gamla vänner som firar av den vän som går in i ett nytt stadie i livet.

Om man tycker det är bra eller dåligt med hur det böörjat förändras är ju en annan sak. Men det är ingen tvekan om hur det varit förr. För länge sedan var detta en kväll av lögande och tvagning av bruden, man var självklart enbart kvinnor samlade och under fniss och gamman fick bruden givetvis tips inför det kommande, en invigningsrit i att bli fullt ut kvinna. Senare har man faktiskt ofta haft fester där både män och kvinnor firat av bruden. Då bröllopen i sig antagligen varit mer formella än de är idag, så har detta fyllt lite av funktionen av praktparty, eftersom man förmodligen väntats festa mer sansat på själva bröllopsdagen, bland alla de gäster som nog ofta faktiskt var föräldrarnas mer än brudparets. Det var ju som bekant inte brudparet utan föräldrarna som bjöd till bröllop, ända tills för inte så väldigt länge sedan.

Jag håller helt med om att det är praktiskt med någon som samordnar och kanske ofta blir det naturligt tärnan. Det jag ser ofta leder till missförstånd och onödiga besvikelser, är just att många (brudar) tror att det är en självklar del av "tärnjobbet", medan den som är utsedd till tärna, kanske inte alls känner till de förväntningarna. I Svensk tradition har ju egentligen tärnan inga uppgifter alls utöver att på bröllopsdagen stå med i brudföljet. Därför blir kommunikationen så oerhört viktig så att man inte helt i onödan sårar varandra.
Dessutom tycker jag inte det skadar om andra som INTE redan har en massa att göra (eftersom många ändå faktiskt förväntar sig en hel del engagemang  samband med själva bröllopet av just tärnan) avlastar denna tärna något genim att lite ansvar i planeringen av hippan.

Varför skulle inte ens vänner klara av att ordna med en sådan sak utan att man själv lägger sig i planeringen?
 
Jag har aldrig sagt att jag tycker någon ska bjuda in någon som inte är gillad. Jag tycker inte någon ska bjudas alls-man ska bara få veta att hippa är på G och sedan haka på och hjälpa till om man vill fira. 

Men, om bruden ska arrangera sin egen grej-ja då kan man ju lika gärna bli inbjuden av henne själv till att fira henne med just de pukor och trumpeter hon själv har valt-och så betala vad det kostar.

Jag tycker inte det finns någon hysteri runt att det ska vara en överraskning. Hysterin-i den mån den finns- ligger snarare i kontrollbehovet hos brudar som får spatt av att inte ha fullt inflytande över precis alla detaljer över Sin Dag. Är man inte livrädd för det ena, så är man orolig för det andra, och är man inte besviken över ditten så är man missnöjd med datten. Tärnor avskedas, vänskaper slås upp och folk sitter och gråter i år och månader efter de monumentala katastrofer som blivna eller uteblivna hippor inneburit.  

Tar man bort hela tänket med att folk ska bjudas in öht, så försvinner garanterat folk ur gruppen som bruden inte känner väl. Och är det viktigt för henne att känna alla väl, så är det väl säkrast att hon berättar det för den hon ev tror tänker ordna med hippa. "OM ni fixar en hippa, så är jag mer intresserad av få gamla vänner än massor av nya bekantskaper" men det borde väl rimligen räcka?

Det enda jag säger -och som jag står fast vid-är att jag inte tycker man kan bli bjuden till en hippa. Och därför kan man egentligen inte bli oinbjuden heller. Däremot kan man missa att det är på G om inte de som tagit tag i saken sprider infon vidare. Och det är ganska svårt idag, när vi inte längre gifter oss i den ålder då kompisgänget som regel fnns på samma ort och var ganska litet. Just därför finns det ju en poäng i att någon kan luska lite med kontaktuppgifter och så vidare. men, att det ska vara några som bestämmer att "du får inte komma-du är inte bjuden!" tycker jag blir helskumt. Och då tänker jag i perspektivet vänner-alltså sådana som bruden känner.
Jag fortsätter hävda att den enda gästen är bruden själv. Och att man som fixare får lov att luska ut huruvida just denna tjej hellre vill fira med så många som möjligt á la förfest till bröllopet så som det mer och mer verkar bli, eller om hon hellre vill vara med bara de allra närmsta tjejerna från förr. Dessutom tycker jag att det är helt logiskt om man i dagens läge får mer än en hippa-då man kan tillhöra så många olika konstellationer.

Sedan vill jag understryka att jag diskuterar saken i allmäna ordalag-jag påstår ingenting om hur just du gör eller inte gör, det är mycket mer intressant att hålla det hela på ett mer allmänt plan.

När det gäller hintande och hur mycket man styr bakvägen genom sin make, så kanske det smusslas ganska mycket den vägen från både tärnor och brud så att säga, men jag tycker nog man ska tänka sig för, så man inte petar så mycket i saken att folk tappar lusten att ordna något alls-det är väl ändå skönt om bruden man tänkt fira verkar lita LITE grann på ens egna hjärnkapacitet också?

Mannen i sammanhanget tycker jag bara är praktiskt att ha för att kunna vara sammansvuren i att se till att kvinnan ifråga går att lura tillräckligt för att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle med rätt saker med sig. Och så för kontaktuppgifternas skull och möjligen att dubbelchecka ifall man är tveksam till något i fråga om vad hon skulle uppskatta.

Jag tycker by the way också att en hippa ska vara en fest för bruden där hon får göra roliga saker-om det nu skulle ha verkat som om jag påstår något annat.