Pris möhippa

Till er som säger att "nästan alla kan lägga 1000:- på en möhippa" så kan jag ju bara säga att jag hade aldrig kunnat göra det innan jag träffade maken. Och då hade jag ändå inga lån eller annat.
Efter att räkningarna var betalda så kunde jag ha 300:- över som jag skulle försöka överleva på en månad.
Hade jag inte jobbat på ett ställe där jag kunde äta på jobbet så hade jag ju aldrig klarat mig.
Dom få hundralappar jag hade över behövde jag själv och skulle aldrig lagt på en hippa, hur nära vän jag än var med bruden.
Om man inte jobbar heltid och tjänar för mycket (på pappret) för att kvalificeras för socialbidrag, men ändå ligger under normen så hamnar man i den sitsen...
Men mina vänner hade aldrig trott det. Jag blev fenomenal på att pussla med pengar (för att inte tala om alla ursäkter man hade för att inte hänga med på saker. Jag kunde lova bort mig som hundvakt eller barnvakt eller något annat bara för att slippa följa med på något som skulle kosta pengar som jag inte hade).

En vän fyllde 30 under den tiden.
Vi fixade en heldag för honom med mat, och fest och aktiviteter. Vi la 150:- per person på det och det var verkligen aktiviteter från morgon till kväll. Vi väckte honom kl 05,30 med "champagne-frukost" (Asti och renklämma ) och sen var det full rulle till långt in på natten. Men vi kunde exempelvis låna bastun på ett ställe så killarna kunde ha lite öl och bastu-stund efter att vi hade varit ute flera timmar och haft utomhusaktiviteter (i December). 
Vi hade spetsad glögg i termosar med oss och pepparkakor. Och medan killarna bastade sen så fixade vi tjejer mat hemma hos honom där festen sen fortsatte på kvällen...
En av de roligaste fester jag varit på någonsin 

Maken hade heller inte haft sådana pengar att lägga på en svensexa när han pluggade på högskolan. Han bodde 16 mil hemifrån och valde att inte ta CSN-lån utan bara vanligt studiemedel. Så han levde på matlådor hemifrån, sommarjobbspengar och gröt (i princip).

Jag är jätteglad över vår svenhippa, men jag har lite dåligt samvete över att dom nog betalade rätt mycket för våra aktiviteter   Det kan nog ha dragit iväg upp mot 1000-lappen per person.
Men det hoppas jag kunna ge igen när dom någon gång kommer gifta sig - eller fyller jämt eller nåt  

Det beror väl på hurdana vänner man har också kanske?
När de flesta av mina vänner var arbetslösa, studerade eller gick på socialbidrag och jag i princip var den enda som jobbade så förutsatte dom att jag hade mer pengar än dom. Så om dom hade råd så borde jag också ha det, och jag borde även ha mer pengar än dom...
Att säga "jag har inte råd" funkade inte. Då fick jag bara höra hur synd det var om dom och hur dom kunde ta sig råd.

Ett exempel på hur dom tänker (eller snarare inte tänker):
En kompis var skyldig mig flera tusen för att hon inte hängt med på att betala alla räkningar när vi haft häst ihop.  
Jag hade skadat axeln+ att min fot är trasig sen många år tillbaka och jag får inte fortsätta med hästar och ridning. Tjejen frågar om jag vill sälja mina ridbyxor till henne, men hon har inte så mycket pengar just nu och vill dra av dom på skulden ?! 

Vissa saker gick liksom inte att prata med dom om för dom förstod inte. 
Det betyder inte att dom är sämre vänner för det.
Och det där med att den som har pengar betalar. Tja det tycker jag också även om jag nu för tiden oftast är den som har pengar... Men jag ser det som att om jag betalar för lunch på stan - så bjuder du på kaffe och hembakt hos dig så är vi kvitt sen. Så ser dock inte mina vänner det. Utan dom ser krona för krona och då har dom inte råd att bli bjudna eller bjuda på något...

Nu tog jag ju min situation som ett exempel på att man inte alltid har koll på vännernas ekonomi. 
Ekonomi kan vara känsligt att prata om även med sin partner.

Jag har lärt mig att man anpassar munnen efter matsäcken.
Och det innebär alltså att även om man kanske kan lägga 500:- eller mer på en kväll där man själv väljer vart man går och äter och festar och om man unnar sig något annat. Så kanske man inte kan förvänta sig att alla kan och vill lägga lika mycket på någon annans dag.
Det har inte att göra med att man inte tycker om personen eller att man är snål.
Det går faktiskt att få en heldag för bara några hundralappar med lite fantasi. Och det kan bli bra mycket roligare än att köpa färdiga "möhippepaket" eller liknande...

Jag skulle i alla fall ha blivit väldigt glad och tacksam om mina vänner hade lagt ner tid och energi på att planera en dag där kanske aktiviteterna inte kostade något, men tog lite tid och tankeverksamhet att förbereda. Jag skulle nog ha blivit mer glad över det eftersom det betyder att dom lägger ner tid på mig (och tid är dyrbart i samhället i dag) än om dom skramlar ihop pengar och "köper en dag" åt mig...