Inlägg från: Anonym (Ledsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen)

    Så himla ledsen

    Jag är så himla ledsen nu. Jag träffade en kille för 1,5 år sedan. Allt var underbart och jag var lycklig som aldrig förr. Jag hade ganska nyligen kommit ur ett 7 årigt förhållande, så jag visste att denna förälskelsen skulle lägga sig, så jag passade på att njuta för fullt. Det gick lång tid innan vi hade vårt första bråk och det har hela tiden känts som att jag har träffat mannen i mitt liv. Men nu den senaste tiden så har vi börjat bråka som f##n. Det är heller inte normala bråk, utan på ett sätt som jag aldrig har bråkat förr. Han blir som en helt annan person och slänger med saker och skriker och sånt. Jag kan nästan säga att jag blir lite rädd för honom, även om jag verkligen tror att han aldrig skulle skada mig. När vi inte bråkar så har vi det helt underbart. Vi får alltid höra att vi är det perfekta paret och alla mina vänner (de som jag inte berättat detta för) tycker att jag är världens lyckligaste tjej som har träffat en kille som är så perfekt för mig. Jag kan snabbt ta ett exempel, vi bor i ett renoveringshus som nästa är färdigt. Det är jag och mitt ex som renoverat huset, men när jag gjorde slut med honom så köpte jag ut honom ut huset. Igår kväll hade vi några saker som vi var tvungna att fixa, för det kommer hantverkare idag. Min sambo frågade mig om en detalj som hade men renoveringen att göra, och jag svarade. Han trodde inte på mitt svar och ifrågasatte det. Jag förklarade då igen att så var fallet och han sa att det hade han aldrig hört talade om, varpå ja svarar att jag kanske vet lite mer än honom om sånt här, i och med att jag renoverat på detta hus i 4 år! Han tar då illa på. Jag tycker att han är löjlig men vill rädda situationen så jag går över och kramar och pussar på honom och försöker skoja lite. Han är då sur och vill prata ut om det. Vi börjar prata, men istället för att lösa det så blir vi bara mer och mer ovänner. Jag säger då att vi måste släppa det för att vi MÅSTE fixa det som ska fixas på huset. Han bor då sur och går och sätter sig i soffan och tittar på tv, så jag får själv fixa allt. Väldigt mycket och tungt jobb för en tjej. När jag är färdig så vägrar han prata med mig. När han sen behagar snacka så är klockan så mycket att jag bara vill sova, men som vanligt så får han som han vill. Vi löser inget och det sista jag säger till honom nu på morgonen är att jag helst önskar att han inte kommer hem ikväll, för jag orkar inte bråka mer! Jag vet inte om det är för mycket jag begär, men hur vanligt är det egentligen att par bråkar och vilken nivå på bråk är "normalt"? Jag förstår ju att bråk alltid kommer att finnas i en relation, men när vet man att det är för mycket bråk?

  • Svar på tråden Så himla ledsen
  • Anonym (Ledsen)

    Tack för era fina svar! När vi träffades så berättade han att han tidigare haft två förhållanden, men där tjejerna var helt galna och blev sura för ingenting. En av dem hade t o m skickat honom till en psykolog, vilket inte han alls kunde förstå varför. Jag börjar förstå nu att det nog inte var exen som var galna, men kanske mindre förstående än mig, vilket gjorde att deras bråk startade mycket tidigare i förhållandet. Jag har försökt att prata med honom flera gånger när vi inte varit ovänner, men han går direkt in i försvarsställning. Jag har också föreslagit parterapi, men det är han verkligen emot. De gånger han har ballat ur helt har han bett om ursäkt varje gång och sagt att det var dumt och att han ska försöka att behärska sig, men sen är man där igen. Han har ett väldigt krävande jobb (är högt uppsatt i ett stort företag) och jag vet att han i vissa perioder är väldigt stressad, men man borde ju ändå inte låta det gå ut över mig!? En gång när vi bråkade så hotade han med att ta sitt liv och det skulle då vara mitt fel att han dog, så jag skulle leva med det resten av mitt liv. Detta i sig är hemskt, men nått som gör detta ännu värre är att min pappa hängde sig när jag var 7 år.

  • Anonym (Ledsen)

    Han vägrar verkligen att gå i terapi. Hans ex skickade honom till en psykolog, för hon tyckte att han behövde lära sig att hantera sin ilska. Han gick dit en gång och tydligen hade psykologen sagt att det var vanligt att bli arg. Har ju ingen aning om vad han har berättat för henne, och han var ju bara där en gång. Men som jag försöker förklara för honom, så finns det ju ett mönster här. När de två tjejer som har levt med honom har upplevt samma sak, så väger det ju tyngre än 45 minuter hos en psykolog. Hm måste själv inse att det han gör är fel, och jag har bestämt mig för att jag lämnar honom annars. Livet är för kort för att må såhär, och om han inte vill ändra sig, så kommer han heller inte göra det.

Svar på tråden Så himla ledsen