Fram och tillbaka!

(OBS! Ganska långt inlägg)

Jag har alltid velat gifta mig så länge jag kan minnas. Och jag har alltid velat gifta mig ungt! Jag älskar att titta tillbaka på familjefoton på de unga (lyckliga) paren i släkten i sina vackra kläder och även ansiktsuttrycken på de som är i bilderna, hur de drömmer sig tillbaka till sin stora dag. Och just DET vill jag också ha.

Jag var 17 år när jag träffade min fästman, vi hade ett uppbrott när jag var 19 år men både jag och han kände att vi tillhörde varandra.
Nu blir jag 23 år i år och vi har en dotter som blir 2 år.

Jag sa mycket tidigt i vårt förhållande att jag vill gifta mig och jag vill inte vara äldre än 25 år (fråga inte varför just den åldern, så är min inställning bara). Han har själv sagt att den han kan se sig gifta sig med är just mig.

Sen har han sagt att han vill ha ett stort bröllop med stor fest och en stor svensexa i Las Vegas (det är hans dröm att ha svensexan där).
Och jag själv vill gärna ha ett stort bröllop.

Men varje gång jag nämner att jag vill gifta mig så byter han ämnet eller så säger han att han inte förstår varför man ska gifta sig. Och sedan kan han komma och säga att han vill gifta sig med mig men att vi inte har råd för att han vill så gärna åka till Las Vegas.

MEN jag vet mycket väl att han visst har råd att åka iväg med några kompisar (som själva betalar sin resa dit, så det är ingen sådan utgift han måste lägga ut)

Jag har även sagt att vi behöver inte ha ett stort bröllop, vi kan ha bara för familjen, vi gifter oss i kyrkan och sedan sätter vi upp ett partytält hemma på gården (har en ganska stor trädgård med en damm och en sjöutsikt från trädgården, väldigt vackert)

Jag har sagt att min kusin kan fixa håret (hon är frisör) och jag kan sy tärnornas klänningar och köper mig en egen på seconhand eller något.
Och även två kompisar kan stå för maten (de är båda utbildade kockar och har sagt tidigare att de mer än gärna skulle ställa upp).

Men ändå säger han att vi inte skulle ha råd. Jag menar att det är (nu) ca två år kvar till mitt "utgångsdatum" och vi kan i så fall spara pengar till det STORA bröllopet.

Jag känner mig bara så frustrerad och ledsen att han först ska ge mig förhoppningar om giftemål och sedan ändra sig och säga att han inte vill hålla på med sådan trams.

Min andledning till att gifta sig är
1, Dröm sedan barnsben.
2, Ett naturligt och vackert steg i utvecklingen i vårt förhållande.
3, Att få visa vår kärlek för familjen (och vännerna) med en underbar cermoni.
4, Även för barnet/barnens skull, det känns som om allt blir lättare när man är gift när det kommer till vård över barn osv.

Ni får gärna skriva om ni tycker jag överdriver eller har för stora förväntningar... Om ni helt enkelt har något råd till mig eller är i samma situation eller om ni helt enkelt har det motsatts till mig!
(Ville så gärna bara skriva av lite)

Anonym (B2B... Or not?!)

Äldre 9 May 15:43

#2

Han säger att han inte förstår sig på varför man ska gifta sig helt enkelt.
Att det egentligen inte finns några vettig anledningar till varför man ska gifta sig.

Han säger även att antingen vill han ha ett stort och pampigt bröllop eller inget alls.
Och jag vill bara gifta mig för "giftandets skull".

Men jag känner att för mig är det en naturlig övergång. Vi har trots allt varit tillsammans i 6 år, har en dotter och är förlovade.

Och varje gång jag försöker ta upp det så byter han ämne eller så blir det helt enkelt så att vi går ifrån varandra.
Jag har även sagt att jag inte orkar vara i ett förhållande där han säger att han "kanske" ändrar sig om sådär tio år....

Anonym (B2B... Or not?!)

Äldre 10 May 22:22

#5

Js Fästmö skrev 2013-05-10 19:11:42 följande:

Känns inte som han är redo, han vill nog inte just nu. Varför måste han ha svensexan i Las Vegas?? Är det ngn film han sett med casinon o strippklubbar, man undrar ju om det är den eller bröllopet som är det viktigaste för honom. Kan ni inte kompromissa och åka båda till vegas o vigas där??

Vi en ense om att vi vill ha familjen med på vår dag. Och min familj har inte råd att åka dit, så det funkar tyvärr inte.
Han berättade för mig att han dröm har alltid varit att dra till Vegas så länge han kan minnas (ifall han någon gång skulle gifta sig)

Jag vill inte kompromissa, jag har kompromissat med vår bostad och andra saker... Bröllopet är något jag verkligen INTE vill kompromissa på.

Av de förhållande jag haft så är det bara honom jag har sett en framtid med, att gifta mig med honom har varit en självklarhet och jag kan mer än gärna ha ett intimt bröllop. Men ja, jag vill inte vara i något förhållande där man ska "vela" fram och tillbaka hela tiden och ge falska förhoppningar. Så blir ledsen :(

Anonym (B2B... Or not?!)

Äldre 16 May 21:15

#10

filibustern skrev 2013-05-14 20:03:33 följande:

förstår hur det känns. är själv redo att gifta mig. har varit med min fästman i över 7 år (8 i december) och vi har varit förlovad i snart 4år.. varför inte? ja mena vi vill ju vara med varann? men ne.. han vill inte än. tja. han är då ärlig och säger att han inte är mogen.. men jag vill inte vara en fästmö i över 10år! vilket det känns som det kommer bli om det fortsätter såhär... så jag förstår din frustration. och det måste ju vara extra frustrerande då ni faktiskt har barn redan. så det känns ju som ett naturligt steg egentligen.

Det är väldigt frustrerande! Vi har varit tillsammans i 6 år, har varit förlovade nu i 2 år, har ett barn och väntar nu vårt andra.
Men ändå är giftemål en "stor grej".

Oj, jag kan verkligen förstår att du är också frustrerad! Och jag kan verkligen förstå det där med fästmö i 10år... Vill inte ens tänka att det ska behöva vara så -.-

Visst, hans föräldrar är inte gifta och han vet att det funkar. Men båda hans föräldrar ville inte gifta sig. Så det är ju en sak, men han vet att jag vill gifta mig. Det visste han när han vart tillsammans med mig.
Så det är just det jag inte förstår, varför ens gå i ett förhållande med någon som vill gifta sig om man själv verkar inte vilja göra det?!

Anonym (B2B... Or not?!)

Äldre 16 May 21:23

#11

Plättis skrev 2013-05-16 12:49:36 följande:

Har du någon aning om varför du gett dig själv 25 år som gräns? Du är inte den första som sagt just 25, därför undrar jag.
Jag uppnådde den magiska åldern 25 för en månad sedan drygt, och det var ingen världsomvälvande upplevelse. Och när jag gifter mig nästa sommar kommer jag vara 26. Mina föräldrar var unga när de gifte sig. Min mamma hade två barn när hon var lika gammal som mig. Det har varit min stress. Men samtidigt är jag en annan person än min mamma, så det spelar ingen roll.

Lägg inte för stor vikt vid åldern, att du har en deadline du måste klara. Förklara för din sambo/fästman att det handlar om säkerheten för ert gemensamma barn. Bröllopsresan kanske kan gå till Las Vegas om ni vill det. Du är fortfarande ung, och du gör dig själv en otjänst om du ger dig ett bäst före-datum.

Jag vet faktiskt inte varför jag just gett mig ett datum... Det har bara känts som en bra ålder att gifta sig.
Och om jag inte sätter press eller ett "utgångsdatumt" på sambon (nu gäller det även andra saker) så händer det verkligen inget... Mycket gör jag själv men jag vill ju gärna att han ska vara involverad. Han är duktig på sina saker, men ibland går det lite väl sakta framåt.
Det kommer väl bli så att 25 årsdagen kommer passera och jag kommer fortfarande var ogift och jorden kommer inte gå under... Det vet jag ocskå, men det är väl kanske just (nu i alla fall) att få saker att hända lite. Jag är ingen person som velar fram och tillbaka på vad man ska göra. Och han är tydligen mer av en "velare". Och oftast så efter att jag har puschat honom så händer det saker och han blir glad för att jag har motiverad och puschat.
Som vara ett exempel är att han nu har ett nytt jobb han älskar efter att ha haft ett "tråkigt" jobb i 5 år. Jag har vetat om att han ville göra något annat så då har jag kört på... Och till sist gav det resultat. Så jag hoppas att det ska ge resultat inom detta ämne också... Om inte tills jag blir 25 så kanske innan 30 :)

Anonym (B2B... Or not?!)

Äldre 16 May 21:30

#12

Js Fästmö skrev 2013-05-16 11:23:12 följande:

Du skriver att du inte vill kompromissa om bröllopet för att du redan kompromissat om saker. Kompromissa betyder ju inte att man "bara ska gå med på saker som man inte vill", utan diskutera fram något och mötas på halva vägen. :)

Något får du kanske gå med på, och även han, annars blir det ju lätt hänt att man inte kan bestämma något för att man är tjurskallig och inte vill ge med sig. ;)

Nä, var inte riktigt det jag menade... Vi har suttit och diskuterat om de viktiga sakerna kring vår familj. Vi har båda kompromissat.
Jag har getthonom olika förslag när det gäller bröllop men han verkar inte ens tänka igenom de olika förslagen. Så det känns som om jag måste vara lite "tjurskallig" när det just gäller detta ämne.

Fram och tillbaka!

INNEHÅLL