Många kyssta grodor...
Visst har jag träffat andra innan, ingen helt vit brud här inte :)
Andra året i gymnasitet träffade jag min första kille, men det var bara lite dejtande i 3 månader innan vi skildes åt som vänner.
Ett halvår senare träffade jag den första som jag tyckte riktigt mycket om.
Men tyvärr blev det hela bara värre och värre.
Hans mamma var svartsjuk på MIG från dag ett och det var allt annat än trevligt att vara med på deras familjemiddagar. Jag var för ung för att ta för mig eller säga ifrån.
Det hela höll av och till i nära 3 år, sen fick det vara nog. Hade varit skillnad om han sagt ifrån till lilla mamma.
Därefter träffade jag den som jag fick mitt första barn med, jag var då 21 år.
Vi var tillsammans i nästan 8 år, både förlovade och gifta.
Vi skildes inte som vänner och han har aldrig tagit hand om sin dotter. Varken då vi bodde ihop eller efter skismässan egentligen.
Jag hann dejta en till i ca 3 månder (men han ville vara impulsiv, kunna ta med mig och sticka ut med polare osv och tyckte inte att det funkade så bra då jag hade barn på heltid och satt hemma om kvällarna då hon skulle sova), men det var en i hans vänkrets, G som det blev allvar med.
G bekymrade sig inte över att få en bonusdotter på heltid även om det där med barn var något helt nytt för honom.
Vi träffades första gången 15 mars 2009 då jag skulle på bio med H, killen jag dejade och dejten tog med två kompisar en a dom var G.
G tänkte skaka hand, men det blev en kram istället....
och efterråt sa han till H att jag var den finaste tjej han någonsin träffat och att han var grymt avundsjuk.
Då jag och G började träffas två månader efter att jag och H slutat träffas blev det inte så poppis.
Vi bad inte om lov att få träffa varann enligt honom (varför skulle vi?!)
Det vi gjorde var att berätta dagen efter för honom att vi träffats kvällen innan hos mig och sett en film, men att vi inte visste just då om det skulle bli ngt mer.
Men vi är vuxna människor och tycker att vi själva får välja vem vi ska eller inte ska umgås med.
Men dejten H ville inte ha mer med någon av oss att göra, eftersom att vi "gått bakom ryggen på honom". kunde tåla det.
Själv tror jag att han anade hur bra jag och G skulle få det tillsammans och inte kunde vara glad för sin kompis skull.
Han var van att alltid ha det bästa, kompisen G hade varit singel länge och tjejen före var inte mkt att ha egentligen.
Men så kan det gå.
Jag ångrar inga grodor, dom har på sitt sätt gjort mig till den jag är idag.
Jag har lärt av "misstag" och vet mer idag vad jag vill ha än vad jag visste då.
Nu har vi både min dotter och en gemensam liten kille på snart 2 år tillsammans och i sommar gifter vi oss.
Vilken lycka!
