• CoG

    Min blivande man dog idag

    Att beklaga sorgen låter så fjuttigt.
    Jag sänder dig varma kramar och hoppas att de omkring dig håller om dig så mycket du bara behöver.

    Han finns där även om du inte ser det, han kommer inte lämna dig ensam.
    Jag är säker på att våra närmaste som slits ifrån oss för snabbt,
    dom stannar kvar för att se till att vi ska klara av det.

    Han vill att du ska leva hela ditt liv tills ni möts igen.

    Alla tror inte så, men många har känt och upplevt att kärleken finns kvar, att någon styker en lätt på kinden då man är helt uppgiven och förtvivlad.
    Han finns där, det är jag övertygad om.


    BlivandeBruden skrev 2013-04-25 22:18:53 följande:
    Tack alla som skrivit! Jag vet inte när jag sov sist. Har varit med min fästman på sjukhuset sen i lördags. Vi trodde att han hade fått en allvarlig lunginflammation. Men sen började dom prata om cancer och tumörer. Dom misstänkte även Turberkulos pga att hans bror hade det för några år sen. Allt gick så fort. En stunden levde han och nästa dog han. Jag har fått tillbringa tid med han idag. Han var så kall och samtidigt såg det ut som han bara sov. Vi hade så mycket planer. Han brukade ringa mig ibland när jag inte var hemma och han satt hemma utan mig. Då kunde han ringa bara för att säga att han kan inte andas utan mig. Och exakt så kände jag med. Det var som om våra kroppar och själar var en och samma. Utan varandra så var vi bara två halvor.
  • CoG

    Snälla rara, ge din sorg TID och ge dig själv tid och ännu mera tid.

    Du har inte bara ensamhet framför dig, även om det är vad du ser och vad du känner just nu.


    BlivandeBruden skrev 2013-04-28 02:13:42 följande:
    Jag blir så glad och tacksam för er som tagit sig tid att skriva. Inte nog med att jag måste hantera förlusten av mitt livs kärlek, nu måste jag försöka ta mig tillbaka till livet. Jag har bara 2 val. Antingen lägger jag mig ner och dör eller så kämpar jag. Min fästman hade viljat att jag kämpade. Men jag vill bara lägga mig och dö. Jag önskar verkligen att mitt krossade hjärta även gör att jag somnar på kvällen och inte vaknar igen. Jag är så jäkla arg, jag känner mig förbannad på allt. Jag vill skrika och slå och skrika ännu mer. Hur hanterar man förlusten av sitt livs kärlek och alla planer man hade tillsammans? Hur går man från att planera bröllop och försöka få barn till att förlora allt? Jag måste acceptera min sorg att aldrig få bli mamma och gifta mig med min stora kärlek. Det enda jag har framför mig är ensamhet. Jag har inte kunnat sova i våran säng utan jag sover i soffan varje natt. Jag undrar när jag har mod att sova i sängen igen.
Svar på tråden Min blivande man dog idag