Varför är alla så nervösa?

Jag är inte nervös.
Varken för att jag ska säga "Ja" och leva resten av livet med någon eller för att vi ska stå där i kyrkan framför våra nära och kära.

Men jag känner absolut pirret!
Det är samma pirr som när man var liten och skulle fylla år eller vänta på jultomten.
Pirr för att jag längtar, det är ju en härligt speciell dag!

Pirrig=förväntansfull
Jag är absolt inte nervös :)

Jag vet ine om många andra är nervösa.
Men de som har en del att fixa innan kanske känner sig lite stressade och nervösa/ oroliga för att inte hinna ordna allt eller att det inte ska bli som dom har tänkt sig.

Vi gifter oss i sommar.

Jag har också sett flera gånger här på BT att folk är nervösa inför vigseln och att alla människor ska titta på dem. Jag har också svårt att förstå vad som är nervöst, men jag är också bara i planeringsstadiet än ;)

Alla är ju dock olika så det är klart att det säkert finns de som tycker att en situation där många tittar på en blir jobbig eller nervös. Men liksom du tycker jag det skulle vara intressant att höra exakt vad som gör folk nervösa.

Sen är det klart att man är pirrig och förväntansfull men det kopplar inte jag ihop med nervositet i alla fall.

Hur ofta är det man står i centrum så väldigt uppenbart som man gör på ett bröllop.
Tja det skulle vara när man fyller jämt då, men det blir ändå inte riktigt samma sak. Det är ju liksom ingen "prestation" att fylla, man behöver inte "göra något" för att fylla år liksom, det är något som kommer varje år varesig man vill det eller inte  

Om man nu tänker sig det vanligaste bröllopet inför gäster i kyrka eller borgerligt, så ska man ta sig fram till vigselförrättaren på något sätt. Och alla har väl saker i sitt utseende man gillar mer eller mindre. Och när man vet att alla ska titta på en så blir sånt ännu större och man blir mer nervös över att alla ska se ens "fel".

Sen ska det bli rätt med mat, tårta, dans (om man ska ha någon) osv osv.
Det är inte alla som har arrangerat någon större fest tidigare. Vissa har knappt dukat ett bord för fler än kanske 4-6 personer liksom. Det är bordsplacering att tänka på, inbjudningarna ska bli bra, hur ska man önska något utan att det ser ut som att man kräver gåvor osv osv.

Jag tror inte att det är biten där man ingår äktenskap med den man älskar som gör någon nervös.
Utan alla saker i arrangemangen runtomkring och det där med hur man ska se ut... 

Chicita skrev 2013-04-14 19:44:14 följande:

Hur ofta är det man står i centrum så väldigt uppenbart som man gör på ett bröllop.
Tja det skulle vara när man fyller jämt då, men det blir ändå inte riktigt samma sak. Det är ju liksom ingen "prestation" att fylla, man behöver inte "göra något" för att fylla år liksom, det är något som kommer varje år varesig man vill det eller inte

Om man nu tänker sig det vanligaste bröllopet inför gäster i kyrka eller borgerligt, så ska man ta sig fram till vigselförrättaren på något sätt. Och alla har väl saker i sitt utseende man gillar mer eller mindre. Och när man vet att alla ska titta på en så blir sånt ännu större och man blir mer nervös över att alla ska se ens "fel".

Sen ska det bli rätt med mat, tårta, dans (om man ska ha någon) osv osv.
Det är inte alla som har arrangerat någon större fest tidigare. Vissa har knappt dukat ett bord för fler än kanske 4-6 personer liksom. Det är bordsplacering att tänka på, inbjudningarna ska bli bra, hur ska man önska något utan att det ser ut som att man kräver gåvor osv osv.

Jag tror inte att det är biten där man ingår äktenskap med den man älskar som gör någon nervös.
Utan alla saker i arrangemangen runtomkring och det där med hur man ska se ut...

Jag kan absolut förstå att man är nervös för allt det andra, med dukning och mat osv., för det är jag också. Men just själva vigseln har jag svårt att förstå, även om jag förstår att det förmodligen är så som du skriver. Ens utseende eller just att alla tittar på en och så vidare. Men samtidigt har man väl (förhoppnignsvis) bara bjudit människor som vill en väl och som man tycker om.

(Och det kommer från en person som skolkade från idrotten för att hon inte klarade av att alla tittade på henne när hon hade bollen. Jag förstår absolut att man är olika, känner olika och upplever saker olika )

Jag kan ju bara svara utifrån mig själv. Jag är pirrig och förväntansfull på hela dagen. Det känns lite som när man fyller år eller på julafton.
Men jag tillhör även dom som är lite nervösa. I mitt fall är der precis som när jag tog studenten all uppmärksamhet och att alla gästerna inte ska uppskatta dagen som gör mig nervös. Det har inget att göra med att jag inte tror att dom kommer vara glada för vår skull. Men jag styrs tyvärr ganska mycket av vad andra tycker och tänker. Det är något jag jobbar på och är medveten om. Jag kan såklart göra som jag själv vill, men jag funderar nästan alltid på hur andra uppfattar något. Det, gör mig lite nervös.
Men jag vet av erfarenhet att det försvinner när det väl är dags. "Då går det inte att göra något åt det" utan det är bara att njuta av dagen.