Ni som ska ha barn med - egna o andras...

Vi brydde oss inte så mycket med det där att "hålla reda på dom" 
Vi har inga egna barn, men våra brorsbarn var näbbar, dom hade fått gå och sätta sig i bänkarna med farmor/farfar om dom inte ville stå kvar framme med mamma och pappa (som var med som tärnor/marskalker) i kyrkan.

De barn som var med sina föräldar fick en liten påse med kritor, målarbok och någon liten geléaktig ödla som man kunde leka med och en ask med russin. Så var dom sysselsatta i kyrkan  
Middagen var lång, och vi förväntade oss inte att barnen skulle orka sitta stilla hela tiden. Så vi hade en "barnflicka" som satt med och åt så länge hon kunde och sen gick in i ett angränsande rum där det fanns leksaker, en stor pappersrulle att rita på och TV för att kolla film på.
Sen fick barnen springa fram och tillbaka mellan det rummet och föräldrarna.
Det var inget vi tänkte på och inget som störde oss eller andra.

Jag tror att det är lätt att blåsa upp det till ett större problem än vad det är 

Om inte barnen är jättesmå så brukar dom förstå att det här är något speciellt som dom är med om. Och det kan göra att dom "är lite snällare" om man säger så 
Och om det är flera barn och flera föräldrar så kan man ju hjälpas åt att "passa" (eller sysselsätta) barnen.

Att ni har ett pysselhäfte är bra.
Ett annat tips är att se till att det dukas med typ pappersduk eller liknande där barnen sitter. Då kan dom rita direkt på bordet och det brukar kunna hålla dom sysselsatta i en halv evighet. För hur ofta får man rita på bordet?