snälla hjälp mig svärmor är psykiskt sjuk & nu är vi osams vi ej leva

jag har inte läst allt som skrivits men det jag fastnade på var "ska jag lämna honom? Han vill leva med mig och har gråtit när jag sa att vi borde skita i det" Känns som du borde fundera över "han vill leva med mig"... Men du då?
Människans personlighet är komplex och vi är inte samma i alla situationer, i alla möten med människor osv. Det är oroväckande att man kan gå från "kanonrelation" till det du beskriver, bara så där "över en natt". Så frågan är hur du definierar kanonrelation?
Det låter väldigt mkt som att det har existerat små frustrationer från bådas håll som nu kulminerat. Du verkar tex inte tidigare ha stört dig på hennes relation med sin sons bästa kompis, men nu i din ilska så gör det?
Dessutom får jag känslan av att ni är väldigt unga... Det är aldrig rätt att kränka en annan person, oavsett vem det är... Det är skamset att en vuxen kvinna, svärmor, uttrycker sig så där! Men man har ansvar för sina egna handlingar och sitt eget bemötande. Saker blir sällan bättre av att anpassa sitt sätt till den som "slår" på en. Däremot kan man lära sig olika sätt att hantera sådana personer utan att gå till angrepp.