Jag föreslår att ni tar kontakt med en jurist och skriver dels hur ni tänkt er vid en eventuell separation, dels testamente.
Att han ska sitta och förklara för sina barn varför ni inte gifter er eller än värre, att han inte ville gifta sig med deras mamma (!!!!) känns som ett rätt ogenomtänkt förslag. Vad skulle barnen få ut av det samtalet?
Okej, du hann skriva ytterligare ett inlägg. Jag förutsatte att ni var sambos.
För min del är det så här, mitt barn kommer alltid att vara mitt livs största kärlek. Det finns ingen jag skulle sätta framför honom och din tes om att du bara var med tills du flyttat hemifrån säger en del om hur du själv ser på föräldra-barnrelationer. Kärlekspartner behöver nödvändigtvis inte vara en livslång relation, men relationen med barn är det. Hade du av någon anledning inte funkat bra ihop med dina föräldrars nya partners hade det inte varit särskilt omsorgsfullt av dem att ändå välja varandra. I vart fall inte för att bo under samma tak. Du skriver att din pojkvän inte skulle acceptera om barnen sa nej. Nähä, hur kul blir livet för dem och för dig om ni skulle flytta ihop ändå? Alltså det är ju som att be om problem.....
Jag håller med Sandra380 ovan, vill du vara någons prio ett så får du hitta någon som inte har barn.
