Inlägg från: Anonym (Ledsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen)

    Föräldrar som inte bryr sig

    De är så här att delar av våra föräldrar inte bryr sig ett smack om att vi ska gifta oss. Hans föräldrar är skilda och hans mamma är totalt emot oss och har vart det sen dag ett, trots att det är över tio år tillsammans har hon inte accepterat mig än :(. Medans hans far är väldigt positiv. Mina föräldrar var glada från början när vi berättade men nu när det närmar sig kan man inte prata med dom. Så fort man tar upp ämnet för att fråga om råd så svarar dom inte, utan bara byter samtalsämne eller blir helt tysta. Inte min far men han pratar jag inte med om detta. Han är jätte glad och vill följa mig ner för altargången. Men min mamma hade åsikter från början om att allt vi lade fram för förslag inte dög. Vi har liten budget och hon tyckte att allt var "opassande för bröllop". men nu så tycker hon inget. Hon ville inte ens följa med och hjälpa mig välja klänning.... Detta gör mig oerhört ledsen! Och jag kan inte komma på vad som har gjort att framför allt hon har vänt så. Så pratade jag med en väldigt nära vän idag och hon sa att det är erat bröllop och de är ni som ska vara glada och nöjda och få de så som ni vill, så skit i alla andra och deras åsikter. Och då kände jag verkligen att varför ska det sitta folk i kyrkan och på middagen/festen som inte ens är glada över att det blir vi? Varför ska vi bjuda svärmor och mina föräldrar då de ändå inte kunde bry sig mindre? Jag är fruktansvärt ledsen och besviken på framför allt min mamma, men henne går det inte att prata med för hon har noll självinsikt och kan aldrig göra fel. ALLT är alltid mitt fel. Så att ta diskussionen med henne är uteslutet. Kan man skippa att bjuda nära släkt när dom ändå inte vill vara där? De känns bättre för OSS att bara ha människor där som verkligen är glada för våran skull.

  • Svar på tråden Föräldrar som inte bryr sig
  • Anonym (Ledsen)

    Har ingen något råd? Kan vi strunta i dom eller ska vi bita ihop och ta falska grattis?

  • Anonym (Ledsen)

    Men vad skulle dom andra gästerna säga ? Och hur förklarar man?

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (!!!) skrev 2013-02-08 20:01:32 följande:

    (Väljer att vara anonym för att inte ställa till det eller såra någon, som ev räknar ut vem man är. Står annars för allt jag tycker och skriver, men onödigt att skrika till BT om vem/vilka osv)


    Vi har lite fnurror i släktena,,vi bjuder dem inte,,,vi vill ha gäster som är där för VÅRAN skull som ett par,,inte för min eller m2bs skull utan för våran som ett..


    får se om det ändras på vägen,,då vi talat om för vederbörande att om de inte vill vara med i våra barns liv och därmed får oss på köpet så uttalar vi dem orden till varandra och inte bara lever så,,det fick dessa personer att tänka om (inte alla) och det ger lucka till en ev inbjudan,,tiden får utvisa...


    SÅ, ni är inte ensamma om knepiga familjesituationer. Se bara till att du och mannen är helt överens och känner samma saker,,för släpper nån av er så kommer ni såra den andra,,till en början iaf. Stå på er som ett!!


    Lyckönskningar


    Han tycker att vi ska strunta i dom som inte bryr sig, men jag är väldigt orolig för vad dom och andra ska tycka och tänka. Jag som person är sådan att jag vänder in och ut på mig själv för att alla ska vara nöjda och glada. Och jag vet att det skulle bli ett jädra liv om jag gör så som vi vill göra. Och jag vet inte om jag skulle fixa konsekvenserna.... Jag är ju dessutom ( om inte ni förstod det) konflikträdd. Vill bara att alla ska vara nöjda. Men min blivande man tycker att jag för en gångs skull ska tänka på mig själv.Men de tar emot. Blir så nervös. Har världens klump i magen.
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym skrev 2013-02-08 20:22:38 följande:
    Usch, jag tycker så synd om dig. Samtidigt är det lite gott å läsa att vi är fler i samma situation.

    Blivandes föräldrar är glada. Hans mamma är så glad att hon gråter lyckotårar hela tiden Hjärta Min pappa säger inte så mycket, så det är så han är som person, men jag märker ändå att han är glad. Jag har dock inte haft kontakt med pappa under hela min uppväxt, så jag påverkas inte lika starkt av hans åsikter.

    Min mamma däremot är helt otrolig. Hon vill aldrig prata om bröllopet, och om jag nämner det, så börjar hon alltid prata om något annat. Hon frågade mig en gång om min morbror och hans fru skulle komma, vilket jag svarade att jag trodde då dem är bjudna, och undrade varför hon frågade och om hon hört något. Då skrattar hon hånfullt och säger att det inte är precis det dem pratar om. Så min mamma pratar alltså absolut inte om bröllopet med våra släktningar...?

    En gång gjorde hon mig dock jätteglad då hon frågade om bröllopet och planer. Om jag och blivande skulle sova till samman eller var för oss natten före, om vi skulle gå upp altargången samman eller om jag skulle gå ensam. Samt lite småfrågor som ledde till dessa frågor. Då visar det sig att allt hon ville säga var att om det fanns plats i vår lägenhet, ville hon gärna sova där så hon kunde spara pängar och att om jag skulle gå upp med min pappa, så skulle hon bli så besviken att hon skulle ha svårt att vara med på dagen. Hon skulle känna sig hånad då hon har haft mer kontakt med mig än honom.

    Jag vet ärligt talat inte vad allt detta är.. Kanske svartsjuka för att hon själv inte varit gift eller haft något förhållande som har funkat. Och så vill hon väl att dagen på något sätt ska handla om henne.

    I likht med dig har jag också varit inne på tanken att inte bjuda, men det är ju ett så tydligt statement och det kan aldrig göras ogjort. Har även funderat på att bryta kontakten helt och hållet, då allt detta bara är en liten del i det hela. Men där är ju samma sak.

    Jag har kommit fram till att hon får komma, och jag är livrädd för att hon ska förtöra dagen med någon elak kommentar eller liknande. Men min blivande stöttar mig och jag ska försöka inte ta åt mig av hennes humör. Skulle jag inte juda henne skulle jag ändå sitte med en klump i magen hela dagen.

    Vet inte hur det blir för dig, men även om du inte bjuder dem, kommer dem ändå till att finnas där på något och kanske förstöra dagen mer än om ni bjöd dem..

    Ursäkta formuleringen men, GUD VAD SKÖNT att man inte är ensam. Min mor verkar, på de du beskrev, väldigt lik din. ALLT handlar om henne och de är synd om henne. Och hon är inte smack intresserad. Har även funderat på att bryta med min mamma, men hon och min pappa är gifta (hade ett jätte litet bröllop med två vittnen) och han vill jag inte bryta med. Hon har vart rent utsagt elak emellanåt. Hon har väldiga alkoholproblem, vilket hon skyller på mig för jag var så elakt barn. Men de hör inte hit.


    Man kanske ska gå på din linje för du har en poäng med att de kanske kan förstöra dagen mer att inte bjuda dom.,

Svar på tråden Föräldrar som inte bryr sig