Måste släkten bråka

Tack! Skönt med lite förståelse. Jag trodde att det skulle gå smidigare än så. Det har som sagt varit månader av vända och vrida på listan men tillslut var det dags att ta ett beslut.
Jag pratade med min mamma en lång stund igår efter det här och hon sa samma sak, precis som jag känner också, hon får gärna tycka att det är förjävligt, men håll det för dig själv. Gnäll om det hemma, berätta det inte för oss som är brudparet.

Sen kan dom bestämma sig för att komma dom som är bjudna eller ringa och säga, tack för inbjudan men vi kan tyvärr inte komma. Sen anledningen är upp till dom.

Jag blir så arg över att hon inte verkar förstå hur svårt det redan är att behöva välja bland släkt och vänner. Hur jobbigt det är att försöka "gradera" vilka som betyder mest för man kan som sagt inte bjuda alla.

Hoppas på det bästa, förbered dig på det värsta när ni väl bjuder. Och håll er till ert beslut. Jag är glad att jag har en stark karl som satte ner foten för jag blev väldigt illa berörd och var på vippen att kasta in vit flagg och säga okej okej alla är bjuda gör som ni vill och då hade vi suttit där utan plats och mat till alla när dagen väl kommer.

Jag hoppas verkligen också att ni bara får glädje tillbaka när ni skickar. =) Det är ju det man vill ha! Jag förstår bara inte varför gästerna anser sig ha rätten att ställa krav och komma med gliringar och annat när det gäller just bröllop. Aldrig varit med om att man diskuterar vilka som är bjudna, maten, kläderna, lokalen osv vid dop, 30 års fester eller 1 års kalas. Men just bröllop tycker folk att dom har rätt att styra och ställa och bestämma vilka som har rätt att närvara och inte.

Vi som brudpar har tänkt väldigt mycket på bekvämligheten för våra gäster. Men i mångt och mycket är det vår bröllopsdag och våra pengar. Vi valde våra närmaste vänner före kusinernas respektive. Är det verkligen så svårt att acceptera?

Hon började även gapa om att vi kunde ju räkna med att jag inte framtiden inte skulle vara bjuden på deras saker eftersom respektive tydligen inte räknas som familj. Jävligt onödig kommentar men jag kände mest gud så skönt behöver jag aldrig träffa dig och ta min tid till att vara låtsas intresserad av dig.
Plus att hennes dotter är för gudskull 19 år gammal och bor fortfarande hemma. Hon bor inte ens ihop med sin pojkvän. Hade dom varit sambo, förlovade, gifta hade det varit en helt annan sak.

Jag och min familj var bjudna på bröllop när jag var 18 år. Jag hade pojkvän men det var liksom inte ens något som vi behövde diskutera. Min familj tackade ja och gick på bröllop min pojkvän var och gjorde något annat eftersom jag var upptagen.

Ja, det låter ju faktiskt väldigt lustigt! Ta med sig en dejt bara för att liksom? Om hon hade haft en pojkvän hade ju det varit en annan sak men att ni ska "hålla" en plats vid honörsbordet för att hon kanske vill ta med sig något och då en person ni inte känner? Jag hade kunnat tänka mig att säga okej du får ta med en dejt mot att du betalar för honom, men han får inte en plats vid honörsbordet.

Vid vårt honörsbord kommer mina tärnor, våra bröder (som även är marskalker) mina föräldrar, min killes pappa och hans moster (en annan moster inte hon som är korkad). Hans mamma finns tyvärr inte längre men hans ena moster är lite extra mamma.

Det tycker jag faktiskt är lite konstigt att ni inte var bjudna. Hade jag haft "plast syskon" hade dom definitivt varit bjudna!

Du har rätt i att dom borde varit smarta och bjudit er ändå just för att ni inte skulle kunna komma så hade det utåt sett varit snyggare.

Min bästa kompis skulle döpa sitt barn och det föll tyvärr samtidigt som vi var utomlands. Jag sa att dom inte behövde skicka en inbjudan utan spara dom pengarna, men dom skickade i alla fall för att dom ville att vi skulle känna att vi var bjudna trots att vi inte kunde komma. Nu var ju det här genuint i för sig =) men så kunde ju din låtsasbrorsa gjort. Bjudit in och sagt att han ville att ni skulle känna er delaktiga trots att ni inte kunde komma.

Fast jag förstår hur han tänker för lite så är det i sånna här lägen. Fast å andra sidan, skulle vi bjuda alla släktingar och alla vänner och allas respektive och allas barn. Och betalade allas resor och allas boende och allas kläder. Och ordnade mat efter allas önskemål så kan du ge dig faan på att någon skulle bli sur för att dom måste lämna hunden hemma!

=)

Vi är 25 och 28, har varit tillsammans, förlovade och bott ihop i flera år jag hade i alla fall inte tagit illa vid mig om min kille blivit bjuden på bröllop till någon av sina släktningar/vänner/gamla bekanta men inte jag varit bjuden.
Har man något sunt förnuft förstår man att det enbart är en kostnadsfråga. Om min kille är bjuden så betyder ju det att dom verkligen vill ha honom där men tyvärr inte har råd att bjuda mig. Ska jag då missunna dom att fira sin dag med min kille närvarande för att jag är egocentrisk och måste vara med min kille överallt? Vi är ett par inte samma person.

Jag tycker, min personliga åsikt att man är egoistisk om man tar illa vid sig när ens partner är bortbjuden men inte en själv. Det handlar inte om dig eller mig det handlar om dom den dagen.

Been there, done that. Jag tyckte att det var kul att min kille skulle få en trevlig kväll. Han är inte bort bjuden till Thailand 3 veckor liksom utan en kväll.
Hela hans släkt bor 35 mil från oss och jag hade i alla fall inte blivit ledsen eller tagit illa vid mig, han är borta en dag för gudskull. Det är väl inte hela världen?