Måste släkten bråka
Nu har vi skickat inbjudningarna och vad är det första som händer? Jo, min sambos moster ringer och är arg och upprörd över att hennes dotters pojkvän inte är bjuden.
Alla våra kusiner är "små vuxna" eller hur jag ska uttrycka mig, mellan 18-21 och hemma boende. Jag har en kusin som är kille resten är tjejer och några av dom har pojkvänner, allt från helt nya förhållande till att ha varit ihop ett par år.
Kruxet är att vi har bara träffat 2 av dessa killar som hastigast och eftersom vi har en tight budget har vi våndats över hur vi ska bjuda. Men vi tog beslutet att vi bjuder mostrar/morbröder med barn alltså våra kusiner, deras kärnfamilj med andra ord. Men vi beslutade oss för att vi kan inte bjuda deras killar för då har vi inte råd att bjuda våra närmaste vänner.
Därför blev det så eftersom våra vänner har vi ju en relation till och umgås med och träffar ofta. Däremot våra kusiner träffar vi ju kanske bara någon gång per år.
Men nu då blev hans moster jättearg och började gapa om att så kan vi inte göra och det är inte okej. För pojkvännen blev jätteledsen för att att han hade räknat med att vara bjuden. Ska tilläggas att vi har inte sagt ett knyst om vilka som får komma fören vi hade tagit beslutet själva och skickat inbjudningarna. Hon började i alla falla härja om att vi måste göra ett undantag, varpå vi svarar att det kan vi inte, för då måste vi göra undantag för alla. Det ville hon inte acceptera för att hon tycker faktiskt att killen i fråga är en i familjen. Varpå vi svarar att ja, fast så ser ju alla på det! Vi kan inte bestämma vilken kusin som är viktigare än den andra. (vi har samma relation till alla) Därför kan vi inte göra ett undantag. Då börjar hon pratat om att hon ska betala för honom och då säger vi nej. Vi kan inte säga att det är okej att icke bjudna kommer förusatt att man betalar för sig själv för det är också väldigt orättvist, tänk på den som inte har råd att betala själv. Och hon fortsätter diskutera hur orättvisa vi är, hur själviska vi är och att vi inte har någon förståelse för henne och hennes familj.
Det slutar med att min sambo säger att vi har tagit det här beslutet och det är redan ett jobbigt beslut att ta.Välj om ni vill komma på dom premisserna eller inte!
Det som gör mig så fruktansvärt ledsen är väl för att jag är ego också antar jag. Varför tycker hon att dom har rätt att ställa krav på hur vi ska göra efter vad som passar dom? Varför kan inte folk hålla sånt för sig själva? Var hon tvungen att förstöra den glädjen vi kände igår över att inbjudningarna hade gått ut genom att ringa och tala om att det inte passade hennes familj?
Vi har bjudit 65 pers hur ska vi kunna vara alla till lags? Vi drog en hård gränsen för att den behövde dras och vi gjorde den så rättvis som vi kunde där ingen vart särbehandlad. Man kan inte bjuda allt och alla.
Tycker ni att jag gör fel som blir ledsen?
