fertilitetsutredning

Hej,

En väldigt privat fråga, du behöver verkligen inte svara om du inte vill =). Har ni några barn idag? Tog det lång tid i så fall med hjälp?

Vi funderar på att börja på bebisverkstad snart och komplikationer är min (som det flesta andras) skräck. Tänk OM jag inte kan få barn?

TS: Håller alla tummar och tår för att ni snart har en bebis i era armar!

Tusen tack Passionsblomman för att du delade med dig!! Jag är super glad för er skull att ni har en frisk välmående son och jag önskar verkligen att jag hade kunnat trolla fram ett små syskon till honom =)

Din "barnresa" fick precis mig att tänka i andra perspektiv. Jag har alltid vetat att det "rekommenderas" att man inte ska skaffa barn efter 35 men jag har alltid tänkt att det är så långt dit.
Vi har kommit till insikt för något år sen att vi vill ha barn men funderat på när vi ska sätta fart. Sen kom vi fram till att vi startar i år =)

Men sen har jag velat lite då och då. Men nu känns det verkligen som att om jag får problem "peppar peppar" har jag många år på mig att jobba på det. Så jag tror inte vi väntar längre. Jag är 25 år ska tilläggas.

Jag tycker att det är skönt när starka personer som du väljer att dela med sig så man även får höra den tuffa vägen. De flesta jag känner kan bara bjuda på solskenshistorier där de gick vägen på första och andra försöket och vänner som "råkade" bli med liten.

Så igen stort stort tack!

Jag förstår precis hur du tänker (tror jag =) ) och har haft mycket dom tankarna själv, resa, karriär ja allt det. Jag träffade min kille för 3 år sen och nu ska vi gifta oss. Jag har alltid velat vara gift innan barn så vi tar det efter bröllopet.

Däremot har jag alltid tänkt att jag vill skaffa barn när jag är helt säker på att det för alltid kommer vara vi. Jag antar att jag mognat i mitt tänk för man har aldrig garantier för att det alltid kommer vara vi.
Däremot kan jag känna mig trygg i att vad som än händer. Vi kanske separerar, något kanske händer mig oavsett så vet jag att min kille kommer vara en underbar pappa till mina barn. Och det, har blivit det jag främst har sökt sen ett par år tillbaka. Inte jakten på vad jag ska uppleva innan barn som det var förut utan mer längtan efter en person jag vet att jag känner och delar grundtankarna om livet med som kommer vara en bra pappa om vi inte alltid kommer dela ansvar och uppfostran.

Sen jag träffade honom spelar det ingen roll vad jag har upplevt och inte utan jag vet att vi kommer kämpa tillsammans för att se, göra och uppleva allt vi förmår och vill genom livet oavsett om det bara blir vi eller om vi har barn så är inte familjen ett hinder.