vill han inte?

Helt underbar kommentar

Bara för att han inte har friat betyder det inte att han inte vill gifta sig, han kanske behöver få en spark där bak.

Det är snart alla hjärtans dag, ge honom en kort där du skriver ner dina känslor och att du tycker att det är viktigt med bröllop och att du vill dela resten av ditt liv med honom, och att du skulle bli väldigt glad om han friade

Jag och sambon har varit förlovade rätt länge och han har pratat om giftermål men jag har inte känt att det varit rätt i tid. Nu har jag känner jag att det kan vara rätt tid för ett bröllop, men sen så ska jag få honom att förstå att jag vill gifta mig. Jag tänker inte säga det rakt ut för det hade jag inte klarat av, så jag kommer att skriva ut hindersprövningen och skicka den till min sambo, som en hint att jag är mogen

Jag hade pratat länge om att jag ville gifta mig och han också...jag tror det är vikitgt att man pratar om det och inte bara går och väntar!

jag tycker inte att det måste vara värsta gå ner på knä och så...när min sambo friade sa han bara från hjärtat hur han kände. inga ringar och sånt..bara från hjärtat. och för mig var det perfekt.

dock hade vi pratat om förlovning men vi skippa det och gick direkt på giftemål för det var det han ville :)

okey, det var fånigt av mig att ha en dröm. att tro att han inte bara pratade skit när han sa att han var överäns om hur vi skulle göra. Eller så är fyra år inte att ge "lite tid".
Nej, förlova sig betyder brölop. Man tar inte bara det. Men man tar inte bara brölop heller. Eller ska jag kompromisa med allt och han med inget? Om han nu inte vill kan han vara ärlig?
Ringen är en sympol. får jag inte tycka den är viktig? när han höll med om det?
Man får inte vilja ha det som jag drömmt tydligen och vara besviken för det inte blir som man pratat om.

Håller med dig där , oavsett hur frieriet blir så kommer de vara speciellt och helt underbart för de kommer från personen som du älskar över allt. Då spelar de ingen roll om de är hemma över en middag eller värsta ståhejet , de är kärleken mellan er som är de viktiga.

Ja jag hör väl till den tråkiga och oromantiska skalan också. Nog hade jag önskat att min m2b skulle överraska en och vara sådär obotligt romantisk, men nej! Vi bestämde tillsammans att vi skulle förlova oss och gifta oss. Just för att det kändes så viktigt att vi båda kände att det skulle vara rätt för oss där vi är i livet. Kommunikation i ett förhållande är a och o. Och jag kan inte påstå att jag känner mig snuvad på konfekten direkt. För oavsett oväntat fireri eller inte så får jag ju bli fru med den bästa som finns i mitt liv. Och det är väl den biten som är viktigast!

Amen!

/En som pratade med sin karl och kom överens om att vi skulle gifta oss. Inte en enda violin i bakgrunden.

jag har inte sagt något om hur, på knä är era komentarer... han är inte bunden av krav, han ska göra som han vill.
det handlar mycket om att han var överäns om settet. och vet att jag tycker det är viktigt. men inte gör det. jag kunde kommit överäns på tråkigt sett också, men nu pratade vi om annat.

Nej nu läser du mellan raderna och får det att bli till något som ingen har skrivit.

Det är inte alls löjligt att ha drömmar, och du hade inte skrivit hur länge du har väntat heller så hur kan någon veta att du har väntat i 4 år?

Men du undrar hur du ska göra. Och det är många som inser att dom får ta saken i egna händer när det inte händer något. Och eftersom ni redan har pratat om att gifta er och ni båda var med på saken så får du ju ge honom en känga där bak om det ska hända något. Tekniskt sett är ni förlovade eftersom ni är överens om att ni ska gifta er. Men det betyder inte att man inte kan göra det "ordentligt" ändå.
-Antingen tar du det i egna händer och friar själv. (vilket kan bli ditt bästa minne faktiskt, även om det inte är enligt hollywoodprincipen).
-Eller så sätter du dig ner med honom och säger "vi var överens om att vi skulle gifta oss, nu har jag väntat i 4 år. Om du fortfarande vill gifta dig med mig så får du skynda dig, annars kommer jag att fria snart"
-Eller så sitter du hemma och rullar tummarna och hoppas på att han ska vakna en dag och strö rosenblad i hela huset liksom...

Tänk igenom vad som är viktigast för dig. Är frieriet det som är viktigast med hela biten? Eller är det att ni får samma namn? Kan ni kanske ta igen den där romantiska biten i vigselakten och middagen om nu inte frieriet blir som du hade tänkt? Eller kan ni bestämma er för att gifta er, välja ut ringarna. Men han väljer förlovningsdatum och hittar på något speciellt för er två den dagen så ni ändå får ut den där lilla speciella biten av att byta ringar...

Du är en stark kvinna (antar jag) sitt inte och vänta på att din (förhoppningsvis) blivande man ska ta ett initiativ som han inte gjort på 4 år.
Och att ta upp det lite då och då bara som en liten sån där kvinlig "pik" som vi tjejer är så duktiga på... tja det kan göra att han börjar tro att du inte vill längre, att du skrattar åt tanken på giftemål och det kanske gör att han inte vågar fria... Att ta upp frågan mer seriöst även om inte du friar utan bara ställer frågan lugnt och sansat till honom "Nu har det gått 4 år och du har inte friat än, jag börjar tro att du har ångrat dig. Är det så så säg det så jag vet"...Tja då får du ju ett svar i alla fall. Och det var väl det du var ute efter? 
Lycka till hur du än gör och vad som än händer

Det är inget fel att ha drömmar och känna sig besviken men man kan heller inte kräva att ens partner skall motsvara ens fantasi om han inte är den typen. Däremot bör han ta detta mer seriöst då det faktiskt också innebär en juridiks skydd för dig nu när ni har barn. Ni måste prata. Ta med honom ut på lunch eller fika lite avskilt (där han inte kan rymma undan) och ta ett allvarligt snack utan att förberå honom för något (killar är som barn, blir de anklagade så beter de sig som en tjurig 3 åring). Lägg fram det sakligt och säg att ni har nu barn och nu är det dags att gifta er såsom ni bestämt förut, ta upp det juridiska skyddet och fråga honom vad det är som tar emot. Lycka till

Vi satt på en takterass i Italien och pratade om hur vi ser på äktenskap och min kille säger "Det skulle vara mysigt att vara gifta" och jag svarar "Ja, det skulle det" sen bytte vi samtalsämne
Sen gick det några månader och i september sa jag " Så vad tror du? Ska vi förlova oss och börja planera ett bröllop eller ska vi vänta?"

Han svarade " Ah du menar de vi pratade om i Italien? Jag vill gärna gifta mig med dig, vad tror du passar? När ska vi förlova oss då?"

Och efter det flöt det bara på med ring letande, förlovning och bröllopsplanering. Jag tyckte inte alls att det var oromantiskt på något vis. Själva förlovningsdagen var huuuuur romantisk som helst trots att det var planerat, jag hade valt ring osv.

Din kille kanske helt enkelt inte vill göra hela romantiska klyschan. Han kanske är livrädd att göra fel och du blir besviken. Om ni dessutom har tre barn kanske han vill ta en dag när ni är själva? Det är lite svårt att övverska om det låter jo du älskling ska vi ha barnvakt på lördag? varför då... nja jo för att titta på tv?

 

jag har inte skellt på honom för det eller så. han har haft sjans att säga att han inte vill på det settet. det gör mig lessen om han inte skulle våga prata med mig för jag vill inte på sett som inte han vill liksom. problemet är att han inte sagt nått annat.
jag ska ta upp det igen som ni sagt. han har hat tusen sjanser utan barn, massor av bra tillfällen.

Killar pratar generellt sett inte på samma sätt som oss tjejer. 
Och du behöver inte skälla på honom för att han ska uppfatta det som det. Samma med vad dom anser vara "tjat".

Ett ex jag hade förut tyckte att jag tjatade om jag nämnde samma sak med typ 2 veckors mellanrum. Typ 1;a gången - "Älskling kan du ta ut soporna i dag?" (inget händer så jag gör det som vanligt). 2 veckor senare - "älskling, jag får inte med mig alla sopor, kan du ta en påse?"
-"men sluta tjata för f-n jag gör det när jag har tid!"
 
Ja för det är ju så trevligt att ha sopor stående inomhus liksom och han går ju inte ut genom dörren flera gånger om dagen han också?   

Sen är det så att många killar tycker att dom har det bra som dom har det, varför göra något mer liksom? Det funkar ju... Medan vi tjejer ofta ser det mer långsiktigt. Och vi kan se dom juridiska fördelarna också om något händer så är familjen mer stabil om man är gift än om man inte är det.

Det löser sig ska du se.  

"jag har åsikten att brölop kommer när man vill leva ihop[...] I bland tror jag inte äns att han vill ha mig efter som han hade friat då?"

(Skriver pa en utlandsk keyboard, hoppas du kan lasa det anda)

TS... Ni ar ju redan en  familj. Ni lever ju redan ihop i ett gemensamt hem, med era tre barn! Din sambo har ju redan fatt allt det som man far nar man gifter sig - en familj. For honom ar det antagligen bara en juridisk grej (och det ar det val, ni har ju redan allt det andra). Det dar med brudklanningar och blommor och bordsdekorationer ar inget som killar ar sadar jatteintresserade av i min erfarenhet. Sa jag tror helt enkelt att han redan kanner sig "gift" och darfor har han ingen direkt anledning att dra igang ett sa stort projekt som giftermal kan vara.

Om jag vore du skulle jag bara prata med honom om det. Eller snarare stalla ett litet krav. Det har du all ratt till nar du gett honom sa mycket av dig sjalv och satsat sa mycket pa er relation. Nagot frieri behovs val inte nar man redan har en familj och redan lever som gifta sedan flera ar tillbaka? Han har ju redan "fatt" dig och du honom, nu handlar det val bara om att formalisera.

Lycka till!! 

nu blir det lite utan för det jag tänkt skriva, men det är därför det behövs. jag har redan kompromisat för oss med min dröm. Barnen fick komma före för det passade då. eller brölop passade inte då. han vet att jag ville ha brölop först egentligen.
jag ör nog hjärn tvättad av filmer för mig var det viktigt. men jag anpassade mig efter vad som passade. nu vill jag ha den lilla sak som finns kvar av min dröm. han vet. men det är inte viktigt tydligen.

Klart att det inte är fånigt att ha en dröm. Jag drömde också att min sambo skulle fria till mig.
Och han sa att det var han som skulle fria när det var dax.
Vi hade varit förlovad i 11 år och han hade fortfarande inte friat.
Så jag tänkte fria på alla hjärtans dag för att han aldrig kom till skott.
Men så helt från ingenstans en kväll hemma så bara gick han ner på knä och friade.
Så vi gifter oss i sommar. 

OK, jag forstar nu. Jag tycker du har all ratt att kanna som du gor! Vad trog han ar som inte fattar att det ar dags nu! Jattesvar situation nar du bara kan "pika" och kanske till och med kanner dig "gnallig" nar du bara vill ha nagot som man kan tycka borde komma pa hans initiativ. Kanns som att det enda du kan gora (eftersom du vill att det ska komma fran honom) ar att fa honom att inse hur viktigt detta ar for dig, utan att be om det rakt ut. Fragan ar val hur man gor det. Har ni vanner som gift sig nyligen? Har du sagt nagot da, typ "Jag onskar att det var min tur snart." Sedan vill man ju inte gora det till en negativ sak heller, det ska ju vara nagot fint. Har han en syster eller mamma som du har bra kontakt med? Du kanske kunde ta upp det med dom lite fint och be dom fraga honom "ar det inte dags snart" och rapportera till dig vad han sa? (Lite detektivbyra, haha).

Kanner verkligen med dig! Jag vet att det inte ar samma sak, men jag visste att min kille skulle fria for han hade berattat det for sina foraldrar och jag horde det. Men jag visste inte nar, och jag kunde inte beratta for nagon och holl pa att spricka i typ sex manader. Men kunde anda inte fraga eller ta upp det for det skulle ju vara en overraskning.
 

Jag gissar att han inte förstår att det är viktigt för dig, eftersom du inte sagt nåt rent ut om det på länge och att han tycker ni har det bra som det är, med det familjeliv ni har. Var tydlig, att du fortfarande vill, att det var en viktig del av din bild av er gemensamma framtid och att han förut sagt att han vill ta initiativet, så du väntar på det. Framhåll de praktiska och juridiska fördelarna med att vara gift, han vill väl göra det bästa för er tillsammans och för barnen?

Jag tror att hela vår flickdröm ofta faller på att man först gemensamt förlovar sig... Ni vet bestämmer datum och beställer ringar etc. och så förlovar man sig efter ett gemensamt beslut på en restaurang eller ö någonstans.. Då är man alltså redan förlovad när man ändå innerst inne förväntar sig ett frieri... Frieriet brukar ju annars leda till en förlovning fram till vigseln.. Detta kom jag på efter mycket funderande innan jag tog saken i egna händer.. Inte undra på att killarna blir förvirrade... Varför fria om man redan är förlovad liksom? 

Hej,
 Jag väljer att vara anonym ifall om någon jag känner har listat ut min signatur.

Min kusin berättade att han ville verkligen fria till sin sambo, men hon tjatade hela tiden på honom. Han ville överraska henne och inte fria bara för att hon tjatade utan ville visa att han ville gifta sig med henne även om hon tjatade.

Han kanske vill, men får inte möjligheten?

Det behöver kanske inte vara så att han inte vill utan bara att han väntar på rätt tillfälle.

Ett tag innan min man friade så hade vi pratat lite löst om framtiden och huruvida vi ville gifta oss, barn och hela den biten. Jag var ganska bestämd med att jag ville gifta mig innan vi började fundera på barn (sannolikheten att jag skulle komma i en fin klänning hade nog minskat drastiskt om jag hade väntat   plus att jag ville kunna åka iväg på en mysig bröllopsresa och bara vara där och då och inte fundera på hur barnet/barnen har det hos sina barnvakter). Han började då prata om att han inte tyckte att det var så viktigt och att han kanske inte ville gifta sig alls. Hela diskussionen hamnade lite på is efter det. Ett tag senare var jag bortrest ett par dagar och när jag kom hem var det tända ljus i hela lägenheten och där stod han med champagne, choklad, rosor och en ring  Det visade sig att han planerade det redan när vi diskuterade det, men ville att det skulle bli en överraskning så därför försökte han "villa bort mig". 

Man vet aldrig hur de tänker