Viktstress inför bröllopet... =(

Så sant. Och det tog låång tid att gå upp i vikt, så då måste det ju få ta lång tid att gå ner. (då menar jag inte gravidkilon utan kilon som smög sig på under hela barn och ungdomen)

Tur det finns folk man kan peppa och bli peppad av. Sambon förstår inte riktigt det här han... =)

Man brukar säga att en hållbar viktnedgång ska ske i samma takt som man gick upp i vikt.
För då hinner man med att lägga om kost och öka motionen osv på ett sätt som man kan hålla. Och man har också tid för bakslag. För sånt kommer alltid. Man hade ju stunder under viktökningen där man gick upp långsammare eller kanske till och med gick ner några kilon  

Killar brukar generellt inte ha samma stress med några kilon hit och dit och många gånger föredrar dom lite hull på tjejerna.
Sen finns det givetvis undantag där med  

Tack för dina svar Chicita!
Hela grejen är nog att jag trodde jag skulle ha ett år till på mig att göra nåt åt vikten. Men nu bestämde vi oss för att gifta oss redan denna sommar och det är jag glad för. Att vänta ett år till bara för det verkar lite noskigt, i alla fall enligt mig.

Min sambo är underbar på att peppa mig att träna och ge komplimanger. Men han förstår inte riktigt det här psykiska med att vara missnöjd med sin kropp. Och ibland är vi dåliga på att låta bli godsaker... =)

Man gifter sig bara 1 gång och då vill man känna sig nöjd med sig själv! Det e bara att bestämma sig och sätta ett rimligt mål. Testa kosten enligt fitnessfighten så ska du se att kilona rasar. Jag gick ner 7 kg på 2 månader, följde endast kosten och tränade 2 ggr i veckan, åt dessutom sötsaker på kalas och ibland helger. Värt att testa!! Lycka till.

Hej!

Jag förstår precis vad du känner. Har själv kämpat med min vikt sen jag var liten och så länge jag kan minnas har jag varit missnöjd med min kropp. Fick ätstörningar under tonårsperioden för att jag inte ville vara tjock längre. Gick ner i vikt för att jag svälte mig själv och fick en helt rubbad självbild. Som tur var hann jag aldrig bli sjukligt smal men samtidigt fick jag inte tillräckligt med hjälp för att hantera min ätstörning.

Började att gå upp vikt igen när jag träffade min nuvarande fästman (över 9 år sen), flyttade 20 mil för bo med honom i en annan stad. Vantrivdes i början och längtade hem, vilket resulterade i att jag tröståt.
Under mina första år som sambo gick jag upp massor i vikt... när jag vägde som mest (110 kg) blev jag gravid!
Klarade av graviditeten utan problem men märkte att min BM va extra noga med att kolla mina värden...

Behöver jag tillägga att jag hatade att se min kropp i spegeln? Intalade mig på nått konstigt sätt att jag inte alls blivit större (hur lyckas man?) Ingen i min omgivning sa nånting. När vår dotter var 6 månader stötte jag på LCHF. Träffade en läkare som tipsade mig om detta. Det är det bästa som har hänt mig i min vikthistoria.
Har nu gått ner 25 kilo (fortfarande lite kvar), börjat träna 2-3 ggr i veckan och fått en rejäl skjuts i självförtroendet
. Väldigt sällan sötsugen (vid pms ibland) men det bästa är att jag har kontroll!
Tänk dig att du tittar dig i spegeln och känner att "fan, jag är rätt het ändå" haha.
Så mitt tips till dig är... testa LCHF. Mina värden är lysande (jaaa, kolesterolet oxå) och jag har en ork som jag aldrig haft förut. Och för att ta död på fler fördomar, jag äter inte Mer kött än folk omkring mig. Jag äter nog egentligen mer miljövänligt än många av dom.

Ger dig gärna tips och råd.
//Fia

Tack för alla tips. Jag är sån som äter mycket när jag är nere, ledsen eller glad och ska fira, alltså typ jämt! Så jag har mycket svårt att låta bli sötsaker. Vid pmsoch stressade dagar är det också lättare att äta onyttigt. Jag är mycket skeptisk till LCHF, men skulle kunna tänka mig att dra ner på kolhydrater och öka proteinintaget. Äter du inga kolhydrater alls? Frukt och grönsaker måste jag få äta, som mellanmål om inte annat, för jag tycker jag är hungrig jämt. Inte konstigt när man bär på en bebis nästan jämt =) Hur gammal är ditt barn nu?

Jobba i första hand på din självbild. 
Visst kommer det att hjälpa om du hinner gå ner några kilon. Men bara 3-4 kilon kan betyda en storlek mindre kläder ju och det gör mycket för självkänslan.
Dessutom med rätt klänning så formar den bra (välj en klänning med korsettliv för extra form) och det kan betyda en storlek till...

Du ska träna och äta rätt för att må bra. Inte för att vara smal på bröllopet.
Smal är inte garanterat lika med snygg.
Vissa är till och med snyggare om dom lägger på sig några kilon eftersom dom kan se lite snipiga ut i ansiktet när dom blir smala (det hänger alltså på benstommen).

Så jobba på att må bra och att vara frisk och orka med din bäbis. Motionera för att det är kul och för att bäbisen får komma ut och få friskluft. Hitta en promenadkompis, kanske någon med hund om du inte har någon annan mamma i närheten...
Lycka till  

Förstår om du är skeptisk, det var jag oxå i början. Är uppvuxen på minimjölk och lätta och tyckte fett var livsfarligt(ändå blev jag tjock). Grejen som många tror med lchf är att man häller i sig fett, men så är det inte. Jag har ökat mitt intag av fett (eftersom jag knappt åt nått alls förut) till att steka i smör, använda bregott, fullprodukter (inte light). Jag äter lite kolhydrater i form av nån frukt ibland, rotsaker ibland o nån Finncrisp (typ av tunnt fiberikt knäck). Märker ganska snabbt att sötsuget kickar igång om jag tex äter för mycket frukt. Men grönsaker äter jag massvis av, i olika former. Sallad, gratänger, pureer m.m. Älskar grönsaker . Min tjej är 3 år. Så har ätit så här ganska länge nu och mår fortfarande bra. Glömde nämna att mina magproblem är borta helt (IBS)... Det är nästan det bästa.

...Och självklart handlar det oxå om din självbild. Som de andra skriver i sina inlägg. Att tycka om sig själv ändå och jobba på det. 
 Men, jag talar om mig själv när jag säger att jag aldrig vill väga så mycket igen som förut och jag skulle aldrig blivit lycklig om jag fortsatte att göra det. För jag tror att det ligger någon form av ätstörning/problematik bakom varje överviktig människa (nu menar jag inte lite hull...) Och man kanske inte blir lycklig av att bli "smal", men man mår jäkligt mycket bättre av att vara hälsosam och tycka om vad man ser i spegeln!

Håller med om allt ni säger.

Å ena sidan ska man tycka om sig själv som man är. Så där måste jag jobba med min självkänsla, som hamnat i botten av olika orsaker.
Å andra sidan ska man se ut på ett sätt som man mår bra av. Jag har ingen övervikt som är ohälsosam så, men utseendemässigt så skulle jag må bra av att gå ner lite i vikt, inte bara till bröllopet.

Men som sagt, sakta men säkert, då det tog lång tid att gå upp kilona.

Fia: jag är nyfiken faktiskt. Ska läsa på lite mer. Kommer nog aldrig äta enligt helt LCHF, men kanske åt det hållet. Äter myket socker och kolhydrater idag, och av det blir jag som en pms-häxa jämt usch =)