Viktstress inför bröllopet... =(

Ojoj... jadu...
Jag har nog aldrig varit nöjd med min vikt. Men det blev ju värre 1996 när jag skadade en fot så illa att det tog 3 operationer, ett år i gips och 3 år på kryckor att komma så långt att jag i alla fall kan acceptera smärtan.
På dom 3 åren hann jag gå upp 30 kilo. Och åren efter det, några dåliga förhållanden och dessutom hotad till livet + utsatt för rån på jobbet gjorde ju att kilona fortsatte komma.
Jag har även råkat ut för fler saker efteråt som gjort att jag nu inte kan träna alls. Jag kan promenera, men bara korta bitar.
Så ja du kan nog säga att jag inte var nöjd med vikt och kropp när jag gifte mig  

Men ändå kände jag mig vackrast i världen just den dagen. Och jag har fått så otroligt bra feedback på mina bilder både här och på andra ställen så det har hjälpt mig väldigt mycket.
Jag hatar att vara med på bild. Men bilderna från bröllopet älskar jag och dom har bidragit till att min självkänsla har ökat.
Jag är fortfarande tjock.
Men jag är jag, och om jag inte duger så är det inte mig det är fel på - utan det är fel på den som anser att jag inte duger  

Ut och gå med barnvagnen, ta en extra vända och försök dra ner på godiset.
Hetsa inte fram något för då kanske det är en trött och orkeslös brud som möter gästerna och som börjar må dåligt under middagen pga att du äter sånt du inte gjort på länge.
Nu har det varit dåligt med aktivitet där, men om du vill ha kravlöst peppande - kom med i min tråd "Walk a mile" där vi försöker peppa varandra till vardagsmotion och lite sundare tänk, utan bantning och hets... 

Först måste du ändra tankesätt! Man styr i princip ALLT med sina tankar.. Försök att bara tänka positiva; *Jag fixar det här! * Jag ska ner till min målvikt! * Jag ska bli den vackra bruden som bilden i mitt huvud visar! Så gnäll aldrig negativt om dig själv.. Det blir bara sämre! Byt sätt o leva! Visualisera dina drömmar! Läs boken "The Secret"

Tack för ditt svar.
Det var just det jag ville höra. Att man ÄR världens finaste på sin bröllopsdag!

Jag kan tillägga att du var jättefin på dina bilder. Och självklart är det viktigaste att ens kille blir ens man och att man får fira med nära och kära.

Vad mycket hemskt du varit med om. Styrkekramar! Känner igen mig i lite av det du skriver. Har varit med om lite saker, men inte alls lika illa som för dig. Men sådana saker gör det inte lättare att gå ner i vikt och tycka om sig själv. I och med bröllopet och vikthetsen har en del andra saker kommit upp som jag bör bearbeta så kanske att jag ska börja där.

Jag har varit rädd för att ångra att jag inte kämpade mer med vikten innan bröllopet så jag slipper se bilder som jag är missnöjd med. Men samtidigt kanske jag kommer se glädjen i våra ögon och då spelar ingenting annat nån roll.

Jag antar att vi båda hittat rätt partner nu, och kanske är det starten mot ett bättre liv.... med eller utan viktnedgång...

Absolut, det stämmer det du säger! Det hjälper inte att vara bitter.
Ibland kan jag tänka att jag ska göra mitt bästa och blir det positiv skillnad så är det bonus, annars har jag i alla fall gjort mitt bästa (i min situation just nu. Utan barn är det lite lättare att lösa tränings och matbiten)

Du fixar detta! Det blir början på något nytt! Lycka till!

Ta trappor, längre barnvagnspromenader och sen när snön är borta - börja jogga med vagnen, parkera bilen längre bort och gå sista biten, kliv av bussen en eller flera hållplatser tidigare, regelbudna måltider med två-tre mellanmål... Men sluta med "jag måste-stressandet"..för det hjälper inte. Använd barn som redskap vid benböj, bröstpress osv. En hälsosam viktnedgång är inte quick-fix ;)

 

Den bästa assecoaren du kan ha är ett leende.
En sönderstressad brud ser inte alls lika vacker ut som en lycklig brud.
Även om den sönderstressade är väldigt mycket smalare, har en dyrare klänning osv...

Om du är lycklig på din (Er) dag så kommer det att synas. Och då spelar inte några kilon roll.
Ska du gå ner i vikt så ska du göra det på ett sunt sätt och för att du behöver det. Inte för att du ska gifta dig...

Och Tack  

Så sant så... 

Tack, lite pepp är ju aldrig fel! =)

Precis vad jag tänkt. Jag är INGEN springmänniska, men till våren ska jag jogga lite. Snabbare och enklare än att gå på gym. Träning hemma med barnet gör jag redan, men tycker inte jag ser nåt resultat. Löpning och annan fettförbränning tror jag på!