Engagerad i planeringen av bröllopet?

Alla är vi ju olika individer såklart. Vi planerar på att gifta oss i augusti eventuellt, och han är just nu på utlandstjänst i Afghanistan. Han säger att jag inte får planera något mer förrän han kommer hem, för han vill vara med och planera och komma med ideér :) Känns såklart jättekul, vi gifter ju oss med varandra och bröllopet är för OSS, då känns det ju konstigt om det är bara en som planerar och styr upp :) Du kanske kan motivera honom genom att ge han uppgifter helt enkelt. Fråga vilka delar han vill planera och styra upp men att han i alla fall måste välja nåt om han verkligen vill gifta sig :)

Båda är engagerade. Ibland är han det mer än jag (som ex. dimensionera inbjudningskorten, rita skisser på olika saker etc.) Jag skulle kunna planera jämt, men jag kan inte tvinga han till att tänka och känna som jag.
Jag tänker på allt samtidigt och vill göra alltsammans på direkten.  Han vill ha ett datum som i förväg är avsatt till bröllopsplanering. Han vill göra listor, organisera och ta det där och då, inte "idagx111 gånger, imorgon och på fredag".  Så vår lösning har varit att avsätta en dag där vi skriver vad som är prio just nu, i vilken ordning ska det göras, vem av oss ansvarar för det, datum för när det ska vara klart etc. 
Då slipper jag känna mig tjatig och frustrerad över att "ingenting blir gjort!" och han slipper känna att jag bara pratar bröllop. Då kan vi båda känna glädje och lust, samt en trygghet i att saker och ting blir gjorda. 

En sak som jag tänker på: Han kanske inte är insatt i att det tar tid att planera? Min m2b har insett och säger nu att han är tacksam för att jag var lite jobbig i början och att det är skönt att vi fixat så mycket- för han insåg inte i början att det tar så mycket tid :) 

Tack för era svar! 
Sofia: Ja det var ett bra råd, jag kanske ska försöka hitta något sätt att motivera honom lite mer, eller ge förslag på hur han kan hjälpa till i planeringen. 
Säker: Det är så jag känner nu, att inget blir gjort, men jag är rädd att tjata för mycket. Men det är väll kanske osm su säger att han inte inser hur mycket det är som behöver göras.

Jag kanske ska försöka skriva ner en lista på allt och visa för honom och sen försöka fördela uppgifterna lite? 

 Det är du som känner han bäst. Listor har varit vår grej, kanske inte är er- men kanske fungerar? :) Jag har frågat om vi kan planera ex. på lördag. Då har vi satt oss ned och skrivit tillsammans vad som behöver göras. 

Det där är väl inte så himla ovanligt faktiskt. Trist, men män är ju... män.
Vilket betyder och dom inte ser saker på samma sätt som vi och tex kanske inte vill bröllopsurfa efter alla detaljer som måste bli perfekta. (som jag gör nu haha, LEDIG)

Ha ett "husmöte"? Säg att du vill prata med honom. Köp några öl eller nåt till han på fredag så han blir glad och medgörlig, och säg att nu är det dags att vi tittar lite på planeringen. Skriv listorna tillsammans, och prata igenom samtidigt och förklara att det är väldigt mycket som ska göras.
Min gubbe (26år) är alldeles lagom engagerad. Han gillar att jag kollar upp saker och fixar och grejjar. 2014 smäller det för oss, så vi ligger lågt ett tag till.

 

Nej! Och jag hade inget emot det. Maken sa redan från början att för hans del hade vi kunnat gå i jeans till stadshuset och sedan kört drive in på Max till bröllopsmiddag. Han var inte intresserad av att planera ett "stort" bröllop med allt vad de innebär och jag tycker inte att jag kan kräva av honom att han ska vara intresserad av det.

Det enda jag krävde och förväntade mig, var att han kunde ge sin åsikt på olika hörn och det gjorde han. Han köpte ju sin kostym, var med och valde ut skor och slipsar till sig själv och marskalkerna. Var med och kikade på festlokal och valde menyn och var med och träffade prästen såklart. Hämtade fest- och vigselhäften på tryckeriet och var med när vi hade "möte" med toastparet. Ja, han tillfrågade ju också sina marskalker själv.

Ofta, tex gällande inbjudningskorten, så hittade jag ett par alternativ som jag gillade och visade honom. Han talade då om vilket han gillade bäst och vi valde på så sätt lite tillsammans ändå. Jag kan dock inte förvänta mig att han ska sitta och leta inbjudningar osv när han inte tycker att det är viktigt. Samma sak med solosångerna i kyrkan, blommor och annat.

Jag ville ha bröllopet med speciella kläder, middagen, festen, sångerna i kyrkan, festhäften, dekorationer osv osv. Därmed tycker jag också att det var helt rätt att jag fick ta största ansvaret gällande allt sånt och planeringen i stort av bröllopet.

Det viktigaste för mig, var ju trots allt att han dök upp i kyrkan i rätt tid och svarade "ja", vilket han gjorde! :D

Jag tycker dock att man måste prata om sånt, så båda vet vad man förväntar sig av den andra. Så inte den ena säger att den ska vara engagerad och sedan inte är det, för det är då det kan bli tråkiga miner och missförstånd. Bara för att det är ens egen bröllop, så betyder det ju inte att man måste tycka om att sitta och kika på blommor, inbjudningar och välja sånger faktiskt.

Vi gifter oss den 1:a juni och min blivande är jätte engagerad . Starka åsikter om min klänning och skor osv... Vad det ska vara för psalmer, mat, tårta osv..Och det är jätte kul att han är det. Så jag förstår dig att det är viktigt för dig. Lägg fram det och säg det till honom att du vill det. Få honom mer intresserad genom att ge förslag för något du vet att han gillar..

Min gubbe är lite som Daniiels. Han tycker nog att det är väldigt lång tid kvar (september) och dels så är det inte så viktigt att leta olika sorters ljustakar och vad det nu är för honom.
Jag ger honom små uppdrag som får bli hans ansvar tex musik, serveringspersonal och sånt som han har kontakter inom sedan tidigare. 

Min blivande är också jätte engagerad :) Han valde inbjudningskorten och jag valde hur dem skulle smyckas. Han sitter med och kollar på datorn och har varit delaktig när vi har köpt allt :) Det är mest han som ville ha stort bröllop och det är han som har ca 50 av gästerna så då ska han vara delaktig också. Annars hade inte bröllopet blivit av för jag tycker att det är VI som gifter oss och då ska vi båda vara delaktiga också

Ja, man är två som gifter sig och då ska båda vara delaktiga i vigseln. Så långt är jag med. Däremot så betyder det ju inte att man är två som nödvändigtvis vill att det ska gå till på samma sätt.

Som i vårat fall, då maken absolut ville gifta sig med mig, men han hade ingen dröm eller önskan om ett kyrkbröllop med gäster och kläder och hela fadderullan. Det var jag som hade det. Därför tycker jag inte heller att han ska behöva vara lika delaktig och engagerad som jag i min dröm och önskan. Samma sak med bröllopsfesten. Han hade gärna bara grillat hemma på gården i sina vanliga kläder och dom vänner och familj som hade velat, hade gärna fått ta med sig en köttbit och ett par öl och gjort oss sällskap. Väldigt avslappnat och enkelt, utan en massa planering och inbjudan kunde vi ju skicka via sms tyckte han. Jag däremot ville hyra en lokal, ha god mat och tårta, ha en mer traditionell bröllopsfest. Därför tycker jag inte att han behöver vara lika delaktig och engagerad i planerandet av det heller, för det är inte hans dröm och önskan.

Att vi både måste vara delaktiga i beslutet om att vi ska gifta oss och lika engagerade i det, håller jag med om till 100%. Sedan tyckte jag inte att han ska behöva planera och "jobba" med en vigsel och bröllopsfest som jag vill ha. Bara att han "gav sin tillåtelse" för mig att planera min dröm åt oss var tillräckligt för min del :) Även om det såklart betydde att han skulle behöva engagera sig lite mer än om vi hade kört på hans version, genom att det behövde köpas in kostym, väljas lokal osv. Jag skulle dock trots det aldrig någonsin förvänta mig att han skulle vara lika delaktig som jag under planeringen och blev därför inte ett dugg besviken när han inte var det heller.