Jag och min ena syster bytte efternamn (från Andersson, faktiskt!
) när vår morfar dog och tog hans efternamn istället. Min yngsta syster heter fortfarande Andersson. Och det gick bra, vi slutade inte vara systrar för det. Och dina barn kommer inte att sluta vara dina barn bara för att du heter något annat.
Det finns ju jättemånga barn som inte har samma efternamn som ena föräldern. Och det brukar gå bra ändå. Men om det är jätteviktigt känslomässigt för dig att ha samma efternamn som barnen så har du ju ditt svar där - byt inte.
Själv kommer jag inte att byta. Dels för att jag redan har bytt en gång i mitt liv (och därmed förvirrat mina vänner tillräckligt redan
), dels för att min sambo har ett vanligt -son-namn, och dit vill jag inte tillbaka.
Min sambo ville dessutom byta till sin mammas efternamn (som även hans bror tog innan han gifte sig). Om jag skulle ta det skulle jag bli den tredje personen med exakt samma för- och efternamn i den släkten (en moster, en svägerska och så jag). Och det skulle nog mest göra folk förvirrade...