Jag ar lite besviken pa min mammas presenter till min fastman...

Är det inte delvis ett uttryck för en kulturskillnad och delvis för att hon kanske inte känner honom så väl att hon kan ge personligt uttänkta presenter?

Jag får nästan alltid "mindre" och mer standardiserade presenter av makens familj, och han nog detsamma av min. Kanske har det ändrats lite efter ganska många år tillsammans, men nu är det dottern som får lejonparten av gåvorna (och helt rätt så!). Men visst har jag lite svårt att hitta nåt riktigt bra till makens svägerskor eller syrrans kille - om jag nu ska ge dem en present.

Och att av en svensk familj få en massa äkta smycken - det tror jag är rätt ovanligt.

Min poäng är att kanske kan utgångspunkten för ett samtal vara om gåvo.kultur i olika länder och hur ni själva vill se på presenter ni ger?