Varför väcker en dyr förlovningsring så starka känslor?

*testar att klippa in din text så den kanske syns bättre PiaB*

OBS! Detta är alltså PiaB´s berättelse:

Jag blev väldigt varse det här med olika klasstillhörighet förra vintern. Jag tror jag aldrig glömmer det. Jag skulle möta blivande mannen vid Stureplan och där är jag aldrig. Åkte dit direkt från jobbet i min stora täckjacka och riktigt fula men varma vinterstövlar. Och jag kände mig sååå obekväm och fel bland alla pälsar och höga klackar. Säkert hade inte alla det men det var vad jag såg. Jag började nästan gråta innan han kom.</p> <p> </p> <p>Och så blev jag förbannad. Där stod jag i min stad där jag bott (inte i stan bokstavligen) i hela mitt liv. Vissa delar kan jag ta mig fram i med förbundna ögon. Tunnelbanans gröna linje kan jag utantill och vet om jag ska sitta fram eller bak beroende på vart jag ska. Och så kände jag mig så fel. Intressant och en erfarenhet jag inte vill vara utan även om den just då var obehaglig. Plötsligt förstod jag ryktena som går om Söder vs Innerstan. Jag är en "söderböna" och har inte varit mycket åt Östermalmshållet. Men nog har jag trott att det är överdrivet att vi tycker något om varandra. Det gör vi uppenbarligen.</p> <p> </p> <p>Jag kan erkänna att jag tänkte "vad tror de att de är i sina pälsar" för en sekund. Men sedan tänkte jag att det passar säkert på deras jobb och i deras privatliv. Jag kan inte jobba i sandlådan med päls och högklackat. Och det är väl likadant med förlovningsringar. Umgås man i kretsar där många har stora diamanter så kanske det smittar. Och då kanske det uppfattas som skrytigt av en del. Fast det egentligen bara handlar om umgänge