Hans jobb förstör

Ni kanske helt enkelt inte är rätt för varandra? Du skriver ingenting om hur länge ni har varit ett par eller sådär, men för mig låter det som att era önskemål på förhållandet inte är kompatibla.

Jag jobbar MYCKET och inkluderat dagar, nätter, helger och veckovis beredskap. Det gör även min m2b. Vi hinner inte alltid träffas trots att vi bor ihop och på vardagarna orkar man inte göra något speciellt, men det finns alltid någon tid för varandra. För mig är jobbet en viktig del av mitt liv och faktiskt det roligaste jag gör. Jag älskar verkligen mitt jobb och ställer höga krav på mig själv att göra allt det där extra för att det ska bli så bra det bara kan bli.

Vad gör du själv? Hur mycket tid lägger du på det? Är det möjligt att din vardag helt enkelt inte är tillräckligt stimulerande för att du inte ska känna dig ensam och övergiven när din partner lägger massa tid på sitt arbete? Jag har svårt att se att han jobbar så mycket så att ni inte ens har tid att träffas någonsin eller prata med varandra. Personligen har jag blivit fullständigt galen om min partner ville begränsa den tid jag lägger på mitt arbete, då hade han/hon varit fel person för mig att dela mitt liv med.

Det är ju oftast så att man inte kan delegera bort arbetsuppgifter till andra hur som helst och då får man ju antingen ta paketet eller byta jobb. Älskar man sitt jobb så byter man inte ut det för att det inte passar ens partner. 

Jag har väldigt svårt att förstå alla dessa fruar och flickvänner (för de är faktiskt mest vi kvinnor) som vill bestämma över vår partners arbetstider, sätt att sköta sitt arbete och när det får lov att göras. Vad ger er rätten att göra det? Är ni verkligen så insatta i er partners arbete att ni förstår hur han ska sköta det? När blev det socialt accepterat att kränka den personliga friheten inom ett förhållande?