• PiaB

    Skaffa inte barn för uppmärksamhetens skull !!

    Jag kan bara hålla med. Jag är i den situationen för tedje gången i mitt liv. Att folk tjatar alltså.


    Jag och min fd man var tillsammans i 7 år innan vi skaffade barn. Och gissa vad folk tjatade! Ska ni inte, när ska ni, ni borde, varför inte o.s.v. När vi fick första dottern hann vi knappt hem från bb innan tjatet om en till började. Hon måste ju få ett syskon, en tll, ska ni inte o.s.v igen!


     


    Nu är jag 46 år och min blivande man 42. Mina barn är vuxna och jag har verkligen ingen lust att börja om med småbarn. Min blivande man har inga barn av olika anledningar som ingen mer än han har med att göra. Alltså inga som helst problem för oss. Men herregud var alla tjatar igen! Men han borde få ett barn, men ett litet kärleksbarn, men ni är inte för gamla...


     


    Allstå jag förstår inte. Hur kan det vara så intressant för alla andra? Jag vill inte ha fler barn och han har tagit ställning till att han inte vill ha några. Han kommer jättebra överens med mina döttrar och sina syskonbarn, men har valt att inte ha egna.


     


    Nej jag vet inte vad jag ska säga. Jag har aldrig känt att jag måste fråga någon om de inte ska ha barn, eftersom jag anser att ingen har med det att göra. Som du säger, den dagen man är gravid och vill berätta det så gör man det. Folk frågar t.o.m. mig om jag inte ska bli mormor snart. Men herregud, äldsta dottern är 22, låt henne leva först. Vad är brådskan?


  • PiaB
    daniiel skrev 2012-11-08 19:25:36 följande:Sen kan ju jag ställa mig väldigt frågade till såna här kommentarer faktiskt, att man ska "leva" före man skaffar barn. Tar livet slut när man blir förälder? Dör man då? Självklart blir inte livet detsamma som utan barn, men det kan ju vara något positivt och jag tycker lätt att föräldraskap får en negativ klang när man pratar om det på det där sättet. Ett barn kan förgylla livet och tillvaron för någon i 22-års åldern precis lika mkt som någon i 32-års åldern.

    Nej livet stannar absolut inte. Tvärtom. Jag njöt för fullt av att ha småbarn och hade dem med på allt där det var lämpligt för dem att vara med. Jag slutade inte att leva till skillnad från många kompisar som aldrig kunde göra någonting längre när de fick barn.


     


    Men det finns de som säger att de vill leva livet först. Min dotter te.x. Och hon vet ju med tanke på sin uppväxt att livet inte slutar vid barnafödandet. Men hon och hennes kille vill plugga klart, flytta hemifrån, skaffa jobb, spara pengar, resa (jo det kan man göra med barn oxå men de vill resa själva) o.s.v. Och det kallar hon för att leva först innan hon skaffar barn.


     


    Så det kan hända att jag uttryckte mig klantigt, sorry. Men så finns det de som undrar varför jag ska gifta mig också och aldrig mer få ha något kul nu när jag äntligen blev "fri". Har faktiskt fått frågan "varför skilde du dig då om du ändå ska gifta dig igen" Förvånad


  • PiaB

    Ibland funkar det att citera, ibland inte... Daniiel: Nej självklart stannar inte livet. Jag njöt för full av att ha småbarn och njuter nu av att ha vuxna barn. Jag hade barnen med på allt där det var passande för barn att vara med. Slutade inte leva och kände aldrig att jag försakade något.


     


    Men det finns de som använder orden "leva först", bl.a. min dotter. Hon och hennes kille vill plugga klart, skaffa jobb, flytta hemifrån, resa även om man kan göra det med barn också o.s.v. De säger att de vill leva livet innan det är dags för att "sitta hemma och mysa med småbarn". Kanske ett felaktigt uttryck men jag förstår vad hon menar.


     


    Jag kanske borde skrivit "låt henne leva utan barn först"


  • PiaB
    passionsblomman skrev 2012-11-08 23:05:22 följande:
    Allvarligt talat-om man ens börjar prata fler graviditeter med en kvinna som fyllt 46, då fattas det faktiskt rätt stor bit av de basala kunskaperna i mänsklig biologi.

    Ja det kan jag hålla med om. Även om jag skulle kunna och vilja få fler barn så tycker jag att jag är för gammal. Nuförtiden svarar jag bara att jag inte kan få barn längre. De flesta nöjer sig med det men så finns det de som säger "men testa"! Och menar att det går att göra fostervattensprov och se om barnet är skadat. Så de tycker på fullt allvar att jag ska försöka bli gravid, jag kommer vara nästan 48 (fyller 47 i januari) när barnet föds om jag mot förmodan skulle bli gravid direkt. Sedan skulle jag alltså göra ett prov och då måste de ju tycka på fullt allvar att jag kan ta bort barnet om det har något "fel" (hemskt ord, förlåt men ni förstår vad jag menar). Och sen då? Hur många gånger ska vi prova? Och varför?


     


    Jag kan förstå att man frågar. Jag har en kompis som har en vuxen dotter och vi har diskuterat det här. Men det är skillnad på att fråga och lyssna på svaret, och hetsa. "Men testa, det kanske går, än är det inte för sent". Men jag vill inte!


Svar på tråden Skaffa inte barn för uppmärksamhetens skull !!