• Anonym (varfö­r nu?)
    Äldre 26 Oct 18:55
    1655 visningar
    4 svar
    4
    1655

    Varför ska allt hända på samma gång?

    Det är min stora fråga just nu. Två av mina äldre släktingar har innom loppet av en vecka i princip fått sin dödsdom. En av dom somnade in igår kväll och en är kvar på sjukhuset med en allvarlig diagnos. prognosen är väldigt osäker och vi vet ingenting för tillfället. 
    Dessutom fick jag ett sms av min bästa vän. Hennes mamma har cancer och läkarna kan inte göra något mer. Dom vet inte om det är veckor eller månader kvar. Hon vil inte att man ska ringa eller skicka några sms. Hur ska man hantera det. Jag vill finnas där för alla. men det är svårt.
    Anntar att jag bara ville lätta på hjärtat. Jag vet att det kommer bli bra igen. Men just nu känns det som allt rasar. Vi gifter oss om mindre än ett år och båda mina två äldre släktingar ville jag ha med.. ingen av dom kommer att vara med och det gör mig så ledsen. känner mig självisk och dum.... 

  • Svar på tråden Varför ska allt hända på samma gång?
  • Gissi
    Äldre 27 Oct 12:44
    #1
    Anonym (varför nu?) skrev 2012-10-26 18:55:08 följande:
    Det är min stora fråga just nu. Två av mina äldre släktingar har innom loppet av en vecka i princip fått sin dödsdom. En av dom somnade in igår kväll och en är kvar på sjukhuset med en allvarlig diagnos. prognosen är väldigt osäker och vi vet ingenting för tillfället. 
    Dessutom fick jag ett sms av min bästa vän. Hennes mamma har cancer och läkarna kan inte göra något mer. Dom vet inte om det är veckor eller månader kvar. Hon vil inte att man ska ringa eller skicka några sms. Hur ska man hantera det. Jag vill finnas där för alla. men det är svårt.
    Anntar att jag bara ville lätta på hjärtat. Jag vet att det kommer bli bra igen. Men just nu känns det som allt rasar. Vi gifter oss om mindre än ett år och båda mina två äldre släktingar ville jag ha med.. ingen av dom kommer att vara med och det gör mig så ledsen. känner mig självisk och dum.... 
    Usch vad jobbigt!
    Jag kan förstå att det är jobbigt med din vän. Hon vet att du finns där för henne. Jag har varit med om det.
    Min mamma fick diagnosen cancer för 2 år sedan och allt gick så himla fort. Från det att vi fick beskedet tills hon var bara gick det bara 2 månader.

    Jag bad mina vänner att inte höra av sig till mig då jag tyckte det var fruktansvärt jobbigt. Vissa accepterade det och vissa höll på att ringa/smsa. Detta gjorde mig så himla arg och ledsen, att de inte accepterade mitt önskemål.
    Jag skrev en blogg under den tiden för jag ville inte svara på samma frågor hela tiden. Jag berättade för alla att jag skulle höra av mig när jag kände att jag ville prata med dom.

    Så jag tror att det är viktigt att du inte hör av dig till din vän. Hon vet att hon har dig och ditt stöd! Hon kommer höra av sig när hon känner att hon orkar prata.

    Jag gifter mig nästa år och det känns otroligt jobbigt att jag inte kommer ha min mamma med på bröllopet.
    Du behöver inte alls känna dig självisk eller dum. Man har de önskemål man har och det man helst av allt vill är att alla ska vara friska och glada.

    Jag vet inte om det här hjälpte dig något men jag hoppas och vet att du kommer klara dig igenom detta!

    Kram till dig 
  • Anonym (varfö­r nu?)
    Äldre 27 Oct 14:36
    #2

    tack Gissi!
    det är skönt att få det bekräftat på något sätt. Jag har bara sagt att jag finns här för henne när hon vill. Även om det är mitt i natten. Vill hon så kommer jag på en gång. Jag hoppas att allt kommer att bli så bra som det bara kan. Hennes mamma är som min extra mamma, eftersom vi känt varandra större delen av våra liv och jag var dagbarn hemma hos henne när jag var liten. 
    När det gäller mina släktingar så har en somnat in. Det känns på ett sätt ganska skönt att det är över. Hon har vart sjuk ganksa länge. Så nu vet jag att hon inte mår dåligt mer. Där är det bara begravningen och alla högtider jag ska klara av utan henne. Den andra är kvar på sjukhuset och jag hoppas att han får den vård han behöver för att leva så bra som det bara går den sista tiden. Även om det är dagar, veckor, månader eller år kvar.... 

  • CoolJe­n
    Äldre 27 Oct 14:41
    #3
    Anonym (varför nu?) skrev 2012-10-27 14:36:54 följande:
    tack Gissi!
    det är skönt att få det bekräftat på något sätt. Jag har bara sagt att jag finns här för henne när hon vill. Även om det är mitt i natten. Vill hon så kommer jag på en gång. Jag hoppas att allt kommer att bli så bra som det bara kan. Hennes mamma är som min extra mamma, eftersom vi känt varandra större delen av våra liv och jag var dagbarn hemma hos henne när jag var liten. 
    När det gäller mina släktingar så har en somnat in. Det känns på ett sätt ganska skönt att det är över. Hon har vart sjuk ganksa länge. Så nu vet jag att hon inte mår dåligt mer. Där är det bara begravningen och alla högtider jag ska klara av utan henne. Den andra är kvar på sjukhuset och jag hoppas att han får den vård han behöver för att leva så bra som det bara går den sista tiden. Även om det är dagar, veckor, månader eller år kvar.... 
    Ja bra svarat men jag hade nog ändå skickat ett sms och skrivit att ok, hör av dig när du orkar igen. Jag finns kvar hur lång tid det än tar innan du orkar/vill ha kontakt med någon igen.

    Sen hade jag nog med nån månads mellanrum skickat sms, skrivit- du finns i mina tankar, kram
  • Anonym (varfö­r nu?)
    Äldre 27 Oct 15:54
    #4

    Jag skickade ett sms där det stod: finns här för dig <3 Jag vet att hon vet att jag finns här för henne. men det är ändå jobbigt att inte veta riktigt hur man ska göra och hantera situationen. 

Svar på tråden Varför ska allt hända på samma gång?