Lite abort frågor

Fram tills utgången av vecka 18 är det kvinnan själv som beslutar om abort eller ej, efter v 12 ska dock kuratorsamtal vara obligastoriskt. Efter utgången av 18:e veckan kan socialstyrelsen ge tillstånd av särskilda skäl (handikapp eller sjukdom hos barnet t ex) fram tills dess att fostret kan antas kunna vara livsdugligt. I praktiken innebär det längst t o m v 22.

Medicinsk abort innebär att man tar abortpiller som startar ett provocerat missfall.
Kirurgisk abort innebär att man suger eller skrapar ut graviditeten från livmodern under narkos.
Vid sena aborter genomgår man en typ av förlossning, aborter sker inte med kejsarsnitt t ex.
Vid vilka veckor gränserna går för de olika typerna av abort får någon annan informera om, jag vet inte själv.

Jag måste bara tillägga att jag var med båda gångerna min kompis gjorde abort, och hon säger att kirurgisk verkligen är sååååå mycket 'bättre' än medicinsk.. det var nästan som att 'föda' när det var medicinskt så det slet så himla mycket mer psykiskt på henne också.. dessutom gjorde det mycket mycket ondare, kirurgisk är du ju sövd o det känns bara som lätt mensvärk efteråt.

Fast man kan ha mycket ont efter en kirurgisk abort också (som ju är samma ingrepp som en missfallsoperation), det är väldigt olika.

Först och främst finns ju dagen-efter-piller, Norlevo som finns receptfritt på Apoteket. Tas inom 72 timmar, ytterligare en tablett efter 12 timmar. Du kan må illa och kräkas.
En kopparspiral insatt inom 5 dgr fungerar också.

Medicinsk abort görs i v 5-9. En tablett + en annan tablett efter 2 dgr. Smärtor och illamående är vanligaste biverkningarna.

Kirurgisk abort görs i v 6-13. Då sover du under ingreppet som bara tar 5-10 minuter, man går hem samma dag.

Efter v 13 är det mer komplicerat och man ligger inne på sjukhus och får lokalt verkande prostaglandiner + kirurgiskt borttagande.

Psst! Norlevo är _inte_ ett abortpiller! Vill bara förtydlihga det så att det inte blir några missförstånd. Sk akut-piller förhindrar att en graviditet uppstår. kan således inte avbryta en graviditet som redan är ett faktum.

Från v 16 utförs sk tvåstegsaborter. Man föder fram fostret.

Jag skulle inte rekommendera dig kirurgisk abort eftersom jag gjorde det för många år sedan och blev jättesjuk efteråt.Fick ligga på sjukhus till sängs 23 1/2 timme/dygn och hade väldigt ont i magen och mådde pyton.Dessutom mådde jag väldigt kass känslomässigt länge efteråt så fort jag såg en höggravid tjej eller en baby.
Varför funderar du över detta har du gjort något "dumt"?

Jag gjorde kirurgisk abort för snart två år sedan och det var det "bästa" jag gjort! Beslutet isig är dock fullt av ånger än idag... Jag ville verkligen INTE göra abort...

Rent praktiskt var kirurgiskt helt underbart. Man blev sövd och omhändertagen av underbara sköterskor. Vaknade upp en kvart senare något omtumlad och fick sen en bricka med frukost (man måste vara fastande) när man blivit "omplåstrad" och kollad att man inte tar sig hem själv blev jag utskriven och fick åka hem.

Jag blödde bara samma dag och dagen efter.

Jag vill påpeka att man aldrig ska säga till någon att man "inte" ska göra en viss sak, det kan ha förödande konsekvenser när man pratar abort!!
Säg hellre att man har en dålig upplevelse och att man inte gör om just den saken. Men att inte rekommendera att göra si eller så är väl magstarkt. En abort upplevs så olika för alla människor. Jag känner några som höll på att dö när de genomgick en medicinsk abort, men det är inget jag säger nej till ändå.
Fel kan det gå överallt.

Tänk bara på att det alltid är förenat med en viss risk att bli nedsövd. Det är helt enkelt så att en viss procent av alla människor inte vaknar upp ur narkosen igen. Så det är inget man ska göra i onödan.

Hej igen.
Jag har blivit gravid av misstag och mensen är 2 veckor försenad. Om man tar det där pillern, kan man ta det hemma och låta resterna komma ut själv eller måste man vara på sjukhus?

Abortpiller: du får piller nr 1 vid besök på sjukhuset, tar det just då.
Sedan får du gå hem, komma tillbaks två dagar senare. Då ska pillret du fick hunnit döda embryot, och det du ska göra på sjukhus är att få ut det.

Det är alltså helt nödvändigt att du infinner dig på sjukhuset!
Där får du ytterligare ett piller och (som jag minns) ett vagitorium = ett piller du stoppar in i slidan.
Sedan får du vänta på en sal i en säng, medan allt stöts ut. För mig tog det ca tre timmar. Det känns som att få en kraftig mens, det gjorde mycket ont, men inte värre än att jag kunde klara det med ett par Treo (mer smärtlindring får man knappt). Sedan får man gå hem och blöder som en vanlig mens högst 7-10 dagar.

Jag är glad att jag valde denna metod, eftersom jag hade full kontroll över min kropp, inte var nedsövd. Jag kände exakt när "missfallet" kom och var mycket medveten om att detta var definitivt adjö. Det blev inget barn.

Det var mycket sorgligt.... även om jag inte ångrat mitt beslut en sekund (många år sedan nu), tror jag INGEN kvinna fattar beslutet lätt.
Men som sagt, för mig var abortpillret det bästa!

Gå till mödravården nu, konstatera att du verkligen är gravid och diskutera olika alternativ med dem. Ju förr dess bättre!

Jag kan bara säga att jag håller med Nyfiken gul i detta fall.

Det som skiljer oss åt är dock att för mig var beslutet till abort helt rätt, när jag väl kommit fram till det. Vägen dit var inte lätt. En av de svåraste sakerna var att just behöva välja metod. Alla "experter" jag talade med sa bara "det måste du välja själv" (vilket jag egentligen fattar!), men när man inte vet hur man blir på verkad av de olika sätten så är det ju JÄTTESVÅRT att veta att man väljer rätt metod!!!

Kvinnan på studenthälsan framställde nog medicinsk abort som "bättre" pga av att många "vill vara med i vad som händer med fostret", och att man s.a.s skulle hänga med psykiskt. Men är jag fattade att det faktiskt innebar att jag skulle få ett missfall, med smärta och blod och allt sånt, då sa jag NÄHÄDU, det blir det inget av med! Man behöver ju inte göra det ÄNNU mer traumatiskt än vad det redan är. Kände JAG.

Så det blev kirurgisk abort under narkos. Det var helt rätt för mig. Jag var skräckslagen innan, men jag talade om för alla personal som kom i närheten hur rädd jag var för SJUKHUSGREJJEN (inte osäker på abort eller inte alltså) så de kunde lugna mig. Alla sa till mig att det var jättebra att jag talade om att jag var rädd, att de får sig en reminder att vardagsgrejjer för dem inte är det för patienterna. Mycket nyttigt för dem, tyckte de.

Att man mår dåligt och blir ledsen när man såg en gravid tjej eller en barnvagn har vä inte det minsta att göra med vilken abortmetod man väljer????

Jag ångrar absolut ingenting. Jo, att jag var så OTROLIGT korkad att jag blev gravid. Det trodde jag inte om mig själv faktiskt- det var riktigt knäckande.

Kram på dig, det kommer gå bra om du känner att grundbeslutet är det rätta för dig!!

Förresten, jag har för mig att medicinsk abort är kontrollerad -dvs att man först får piller ena dagen och sedan kommer tillbaka till sjukhuset nästa dag och får fler(?) piller och att man stannar där tills "det hela" är över.... Det är så länge sedan att jag inte kommer ihåg riktigt, men jag TROR att det är så. Det BORDE rimligtvis vara så tycker jag..

Det stämmer. Först får man ett läkemedel (i form av en liten tablett) i slidan vid livmodermunnen. Detta för att mjuka upp och starta processen. Nästa dag kommer man tillbaka och får ytterligare läkemedel för att starta utstötningen. Detta sker på avdelningen och man har möjlighet till smärtlindring. Det hela är som en kraftig menstruation. Man får gå hem samma dag.

Välj den medicinska aborten. Gjorde inte alls ont.Du kommer få smärtstillande men det är inte så jobbigt.Se gärna till att ha din pojkvän med dig som kan hålla handen och prata.Ladda upp med tidningar och mat...

Jag avråder helt från medicins abort. Jag gjorde det för 1½ år och det tog både fysikt och psykiskt på mig. Det gick bra till en början men sedan fick jag så ont att jag varken kunde sitta, stå eller ligga ner. Jag fick läggas på bår och fick smärtstillande, dropp och extra syre. En läkare kollade till mig var 5:e minut och gav mig mer och mer smärtstillande. Tillslut hade jag så mycket smärtstillande i mig att jag bara somnade. När jag vakande upp 3 timmar senare mådde jag bättre, men fick stanna kvar i 5 timmar till. 2 dagar efter aborten gick jag på starka alvedon. Men jag tror att det också är olika från person till person.