Minnesluckor

Jag minns makens brorsson som hade väldigt tråkigt under vigseln och lekte framme i koret och stal hela showen 
Jag minns hur vackert svågern sjöng...
Jag minns hur förbaskat ont min trasiga fot gjorde, trots skor jag gått i mycket tidigare. Alltså inte bara gått in, utan dom var välanvända och jag hade aldrig fått ont tidigare...
Jag minns brudparet som skulle vigas efter oss, som stod och blockerade dörrarna till kyrkan så att våra gäster inte kunde gå in, och alltså inte satt på plats inne när jag och tärnor + näbbarna kom till kyrkan så hela "överraskningsmomentet" försvann...
Jag minns att vi hade lite bråttom ut ur kyrkan sen (dels pga att jag hade så ont i fötterna att jag bara ville iväg och få byta skor och dels för att vi valt en liten upptempolåt och liksom fylldes av takten och glädjen och gick lite fortare än vi tänkt) så att prästen sa "ojdå, här går det undan. Brudparet kanske ska sakta in lite så att gästerna hinner med?"

Men jag minns inte vad prästen sa.
Jag minns inte vilka psalmer vi valde...
osv...

Filmade vi? 
Nej, inte alls. Och jag skulle inte önskat ha det på film heller.
Jag är jätteglad för det jag minns, för det är dom bitarna som är viktiga för mig och att jag inte minns vissa bitar är ju en del av dagen. Det beror på nerver, stress och att jag hade sådant fokus på att försöka uthärda smärtan.
Men det var ju så min dag såg ut, så jag skulle inte vilja efterkonstruera något genom att försöka hitta dom glömda bitarna...

Här är charmtrollet som stal showen 

Oj, jag minns inte hälften från dagen!!! det var ju så otroligt mycket som hände den dagen! Men jag har lagat ett fotoalbum med foton jag har fått från personer (+ fotograf) som var där och så har vi en bra samtalestartare när gäster kommer på besök! Det känns nästan som om jag får nya minnesbilder vid varje besøk :)

Har har inte den blekaste aning om vad prästen sagt. Minns bara att jag tyckte att själva viselceremonin kom otroligt snabbt på :P

Tack för fina svar. Ni får mig att inte känna mig så ensam om detta ändå! Någon fler som har någon tanke/upplevelse?

Varken jag eller maken minns något heller knappt. Jag minns att vi väntade på att dörrarna skulle öppnas och sen är det som ett stort moln av dimma. Jag minns att när vi gick in i kyrkan, så såg jag att det var folk där, men jag kunde inte urskilja ansikten. Maken säger detsamma. Vi har i efterhand sett på bilder från vigseln vilka som var där, för det var vissa som inte sen var med på middagen. Vi kommer inte heller ihåg vad prästen sa, hur psalmerna eller solosångerna lät eller just något annat. Bara att allt gick fort, alldeles för snabbt över. Vi pratade inte med prästen efteråt heller, vi var ju fullt upptagna med att prata med alla nära och kära och sedan ta oss därifrån. Vi skulle iväg och fotas och det skulle vara en till vigsel i kyrkan. Jag tror inte det är ovanligt med minnesluckor eller att man inte pratar med prästen efter vigseln. Vi valde dock att få vigseln filmad och vi har kikat på det. Vi är glada över vi valde det, för det var väldigt roligt att se.

Jag tror det är otroligt vanligt att man inte minns särskilt mycket efteråt (därför ger jag alltid brudparen mitt vigseltal även skriftligt, tillsammans med vigselbeviset). Det blir så många intryck, en situation som man förhoppningsvis inte befinner sig så ofta i, nervositet etc.
Jag brukar inte tala med brudparen efteråt, mer än att jag gratulerar dem. Går aldrig med på bröllopsmiddagar heller. Men några minuter efter vigseln stannar jag alltid, ifall paret eller någon annan har någon fråga eller något annat ärende.

Jag är ännu en som inte heller minns så mycket, minns inte direkt psalmerna trots att jag vet vilka vi valde. Från festen har jag också ganska många minnesluckor, ångrar så här i efterhand att vi inte filmade talen och lekarna. Talen minns jag knappt alls!

Dock gjorde vår församling något väldigt fint, det var att de gjorde en ljudinspelning av vigseln. Så den fick min svärmor ta i mot medans vi gömde oss så att alla han ut. Tack vare den så minns jag mer....

Jag minns inte heller detaljerna. Det är nog ganska vanligt
Jag minns dock lyckan och kärleken, att prästen höll ett jättefint tal och att kantorn sjöng så vackert!

Jag tyckte att dagen gick snabbt, jag hade velat prata mer med fler personer. Detta trots att vigseln var redan kl 11 och att vi alltså hade mer tid än de flesta på oss att umgås med våra gäster (festen varade till kl 3 på natten så det var en låååång dag).

 

Jag har inga minnesluckor, men men make minns inte ingångsmusiken och inte heller hur han kom fram till altaret. Han var så rörd och nervös. Jag tror att han har stora luckor från själva vigseln faktiskt.

Skulle vara intressant att veta vad ni, som inte fimade, minns och vad ni inte minns från ceremonin? Och hur bra lyckades ni med att vara närvarande under dagen?