Tror du på spöken?

Jag tror inte, jag vet...

Sen får andra kalla det för hjärnspöken, inbillning eller vad som helst. Men jag vet vad jag upplevt.
Dessutom är jag väldigt skeptisk, så jag söker alltid efter en logisk förklaring. Så jag hör inte till dom där som ser spöken överallt, bara porslinet rasslar i torkstället liksom  

En av sakerna jag har upplevt skulle jag gärna vilja få bortförklarad eftersom den är rätt obehaglig.

Kl 03,00 (eller 04,00 beroende på om det är sommartid eller vintertid) så vandrar en man i trenchcoat och slokhatt diagonalt över parkeringen utanför hotellentrén.
Det är stora glaspartier, och sen några tjocka tegelpelare emellan.
Så dom första nätterna jag jobbade så tänkte jag inte så mycket på att han liksom "försvann" när han klev upp på trotoaren utanför hotellet.
Jag förklarade det med att han väl kanske stannade till och tog en cigg innan han fortsatte, eller att jag bara missade honom när han kom fram på andra sidan eller nåt.
Men när jag lagt märke till fenomenet så började jag ju spana efter det.
Det kändes obehagligt att jag liksom aldrig såg honom gå vidare.
Så en morgon gick jag ut och ställde mig i glasentrén och dammsög vid den tid han brukade dyka upp.
Och han kom som vanligt ut ur mörkret under träden på andra sidan parkeringen, gick diagonalt över som vanligt.
Klev upp på trotoaren och försvann framför mina ögon...

Efter den gången har jag aldrig sett honom igen. Men mina kollegor har...
Dom har dock inte vågat gå ut och titta efter om han går upp i rök framför deras ögon...

En annan (lite rolig) sak, var när jag och maken skulle fira nyår med några kompisar.
Vi hade precis bäddat sängen i gästrummet där vi skulle sova, och la på överkastet.
Ni vet, man står på varsin sida om sängen och skakar ut det och låter det "falla" ner på sängen.
Strax efter det hade "landat" så började gropar dyka upp i överkastet, som om en katt gick där. Men det fanns ingen katt...
"Tassavtrycken" började uppträda i mer samlad tropp som om katten gick runt och letade sovplats, och sen blev det en grop i mitten av sängen, som om det låg en katt där... Strax efter hör vi ett spinnande ljud...
Kompisen berättade att hennes första katt verkar följa med henne som någon sorts skyddsande. Och tydligen hade vi blivit godkända  

Sen är det givetvis alla dom där gånger som man tycker att någon tittar på en osv, men det är nog bara inbillning och hjärnspöken  

Även jag vet att det finns!!

Vi har min mans farmor och farfar på besök då och då..

Första gången jag märkte att det var någon hemma hos oss var när vi låg och sov en natt och hade en mobil.

(Den var alltså inte ladda och inte igång, inget sim eller något sådant) Då börjar ett larm på den mobilen börja ringa då var kl 03 på natten., det ända sette att stänga av den var att koppla bort batteriet.

Andra gången stod jag och hade nyss diskat. och sen så la jag ner ett glas jag hade när jag lagat mat. ställde mig och tog upp en kniv i en låda sen började jag laga mat och ser(i ögonvrån) att glaset rullar några cm när jag får syn på det stannar det plötsligt upp....

Sen så har även min mans väckarkl som inte fungerat bara starta när vi har kollat på tv.

Så ja de finns..

Och hur vi vet vilka vi har är då när min mans syster var här (medium) hon berättade hur de såg ut och saker de visade henne. så min man sa då direkt vilka de var

 

När min pappa dog förra sommaren satt jag uppe på natten, ensam och var ledsen. Jag sa liksom högt inombords "Snälla pappa...visa på något sätt att du hör mig, visa på något sätt som jag inte kan bortförklara. snälla snälla" Jag satt där i mörkret och lyssnade på min iPod på en sång min morbror skev när morfar dog för flera år sedan.

Sen när jag lyssnat klart och ska stänga av podden ser jag då att det är ett nytt mail, och jag tänker att vem vill mig något kl 02 på natten..säker bara spam. Men jag kollar ändå. Och det är ett mail som ska ha varit skickat den 1 jan 1972 (och inte 14 juli 2011) Det hade ingen avsändare, inget innehåll och inget i ämnseraden.

Jag bara sitter och kollar på det tomma mailet. Vet inte vad jag ska tro. Så jag bestämmer mig att kolla min inbox på mailen direkt via datorn. iPoden var inställd att kolla av min hotmail-inbox en gång i halvtimmen. Så alla mail den får måste finnas i inboxen. Men när jag kollar så finns det inget nytt, varken öppnat eller oöppnat mail. Jag tar fram iPoden igen för att kolla på det där...då är det borta.

Jag såg det då som ett tecken ifrån pappa, för detta var något som jag INTE kunde bortförklara...

Min farbror fru är ett medium, så jag får höra ganska ofta historier om oförklarliga saker. Och jag har sett hur hon bara genom att lägga händerna på vårat köksbord (som är ett tungt träbord) kunnat vrida det som om "någon" eller "några" stod på var sida om det och knuffade det över golvet...

jag vet också. men måste lägga mig nu och vill inte gärna prata spöken när det bara är jag vaken.
men klart de finns.
och chicita, att någon tittar på dig, behöver väl inte alls va hjärnspöken.
och det där om katten. gud va härligt! 

Nej inte alltid så klart 
Men de allra flesta gånger skulle jag vilja säga.
Man inbillar sig väldigt lätt såna saker, speciellt om man VILL att det ska vara ett tecken på att det finns spöken.

En kompis var bland annat övertygad om att det var ett spöke som slängde hennes hallspegel i golvet mitt i natten...
Att spegeln var 70 år gammal, tung och hängde i ett gammalt nött lin-snöre på en halvt inskruvad skruv och att vi sen såg att snöret hade gått av - kan ju inte vara förklaringen?  

När man känner en hand på axeln och ingen är där så är det lite annorlunda.

Jag önskar att mina katter skall bli kvar hos mig sedan (när den där hemska dagen har kommit som jag inte på något sätt vill tänka på nu!)

defnitivt jag är 100 på att min gammelmormor finns med mig, 

Min farfars absolut bästa plats på jorden är vår stuga, som han köpte och lät gå i arv till hans barn (dvs min far och faster) när han dog och det finns liksom ingen fråga om att det inte är där som han är i efterlivet.

Varje gång jag åker därifrån, och jag kan inte riktigt förklara känslan - men ni vet den där känslan av att man VET att någon faktiskt tittar på en? Precis så känns det när jag sitter i båten påväg hem från stugan - som om han står längst ut vid vår udde med sin krycka som var så typiskt honom, hans gubbkeps och mjukisbyxor och vinkar till mig när jag åker. Men när jag vänder mig om för att se på honom så är han inte där såklart. Men jag KÄNNER honom.

När jag var liten, kanske 8 år, var jag vaken före alla andra och satt i vardagsrummet som var öppet mot köket och skrev i min dagbok. Då såg jag en man som kom från hallen och gick förbi mig i vardagsrummet och in i köket och sen försvann. Det här hände bara en gång, men jag var helt säker på vad jag såg. Jag vet att jag såg det för att jag blev inte rädd eller så, utan jag konstaterade liksom att "jaha, någon gick där" - som om vi haft en farbror på besök som gick upp och tog en macka, ungefär. Jag har dessutom skrivit det här i dagboken. I presens-form. "Just nu går det förbi en man här inne, men alla sover". Jag berättade det för mamma och pappa när de vaknade, men trodde mig inte...

Andra spöklika saker har hänt, men dessa händelse är sånt som verkligen sitter på hornhinnorna.. 

Jag har inte upplevt något övernaturligt, men jag tror definitivt att det finns saker som vi inte kan förstå eller förklara. Det som gör mig GLAD när jag läser era berättelser är att ingen verkar ha varit rädd under sina möten med spöken (i brist på bättre ord). För nåt som jag funderat på är, ifall vi nu har ett liv efter detta, är vi ensamma? Letar efter dem vi älskade i livet och är olyckliga, och saknar dem? Och går runt och skrämmer människor, utan att mena det? Men som sagt det verkar ju inte vara så, många av er har ju nära och kära med er. Det tycker jag låter helt fantastiskt! Lite svamligt detta, men hoppas ni förstår vad jag menar. 

Nej, det gör jag inte (och har heller aldrig råkat ut för något som inte har haft en logisk förklaring). Var och en är salig i sin tro, och det är självklart upp till var och en vad man väljer att tro på. I min värld så finns det dock en ventenskaplig (logisk) förklaring till det mesta.