Varför är ni så tveksamma... stötta varandra

Så snat! Jag är inte ett dugg orolig för vad folk ska tycka. Dels för att vi inte har några släktingar/vänner som lägger sig i, dels för att vi inte pratar om bröllopet i tid och otid vilket gör att inte många vet hur vi planerar att ha det.

 

Då inträffar det märkliga. En person frågade om jag är nervös/stressad över något. Jag svarade nej och förklarade att jag än så länge bara tycker det är kul att planera. Personen i fråga tjatade på om att lite nervöst borde det allt vara, vad ska folk tycka om allt o.s.v. Hon blev tillslut sur och slängde ur sig något om att det nog inte kan vara ett speciellt romantiskt "riktigt" bröllop. Det är ju sjukt att inte tänka på vad folk tycker...

 

Till saken hör att jag bryr mig om vad folk tycker. Även om det är vår dag och vi gör som vi vill o.s.v. så vill jag ju ha nöjda gäster. Det är lika viktigt (nästan) för oss att gästerna har det bra som att vi har det bra. Men vi planerar inget väldigt konstigt som någon skulle kunna tycka var jättekonstigt. Och skulle någon när det närmar sig ha åsikter om att vi borde göra på ett annat sätt så säger jag nog att så kan du ha på ditt bröllop, jag har så här på mitt.

 

Så visst är det så att hur man än gör har folk åsikter. T.o.m. om att man inte är bekymrad utan bara tycker det är kul

 

 

Så sant ska det ju vara...

Jag har svårt för det hör sättet att tänka. För mig handlar festen om gästerna och inte brudparet. Vi gifte oss för vår skull men gift blir man genom en enkel ceremoni med två vittnen. Jag gifter mig stort för att jag vill ha med släkt och vänner som vill fira oss och för mig är festen och middagen helt för deras skull.

Bjuder man in vänner och släktingar för att man ska gifta sig så kan jag inte tänka mig att brudparet hittar på saker som dom tror att gästerna kommer att ogilla.
Men eftersom att alla inte har samma smak så kommer det ändå finnas de som inte är helt nöjda.

Då man ger bort något till en person man tycker om brukar man ofta ge någon man skulle uppskatta själv, just för att man vill ge det bästa.

Så nog gör brudparet sitt bästa för att göra det trevligt, men efter sina huvuden.
Man planerar väl inte en middag och fest där brudparet själva inte tycke om maten, musiken, dukningen osv för att man TROR att KANSKE någon av gästerna ska gilla det?
Gör man det är man ute och cyklar, för VEM tackar brudparet för att dom fått lida på sin egen stora dag?

Vi planerade en rolig och trevlig dag för våra vänner och familj som tack för att de kom. Jag hade inget behova va att göra mitt bröllop till ett statement om att JAG skulle få min vilja fram. Min (vår) bröllopsfest var för gästernas skull. Jag tycker nämligen det är lite konstigt att bjuda in folk till en fest och sen skita i om gästerna har det bra och känner sig bekväma eller inte. Det behöver ju såklart inte stå i motsatsförhållande till att brudparet väljer det man själv tycker om och gillar .
Trots det (Tack vare?)kan jag inte säga att jag känt mig speciellt tveksam eller orolig. Fast vi hade heller inte iden att arrangera bästa bröllopet EVER.

Sjukt bra skrivet:)

Nä, det är klart. Och strävar man efter att lycas uppfylla just det, så är det nog bra om man omvärderar, lugnar ner sig och sätter en ny ribba. Inte minst för att det är att sätt en rätt orimlig press på de som kommer som gäster att de har någon slags skyldighet att bekräfta varenda detalj i hela tillställningen-annars blir det ett misslyckande för brudparet (eller om det nu var bruden?)I grund och botten är ju faktiskt ett bröllop först och främst ett officiellt kungörande om parets civilstatus-ett som genom årtusenden firats med buller och bång av det samhälle paret råkar tillhöra. Att paret själva ställer till med festen och definierar sig själva genom den, är tämligen nytt historiskt sett, och också synen att bröllopet bara skulle angå brudparet. Även om den reella betydelsen har minskat rätt avsevärt med åren (inte minst med anledning av kvinnans självständighet), så får man nog ändå konstatera att en vigsel i någon mån även angår åtminstone föräldrar och övriga nära familjemedlemmar.Well, då kan den inbjudne (och hans häst) knappast ha varit särskilt viktiga i er tillvaro från första början som jag ser det. Rääten att säga vad man vill är ju (tack och lov) faktiskt lagstadgad i vårt land. Iofs finns ju ingen anledning att fördenskull ta sig friheten att vara otrevlig eller klanka ner på andra människor. Det gäller förövrigt allmänt i min bok, inte bara vid bröllop.
Däremot kan det faktiskt ibland vara så, att även den mest ivriga festplanerare gör tankevurpor, missar något ganska viktigt eller inte inser konsekvenserna av vissa delar av planen. Då kan den personen-även om den blir stött i kanten-behöva bli mer upplyst. Lämpligen av kloka människor runt omkring som vågar säga till, så att man har chansen att tänka efter före så att säga. Likväl som att ingen någonsin lyckas göra alla nöjda, finns heller ingen som alltid tänker ut allt bäst själv.Nå, isåfall vore det ju lika bra att folk bara tog och hade en alldeles egen dag, utan någon alls förutom dem själva.
Det är nämligen det enda rimliga. Ingen som helst dag i ens liv där andra människor är delaktiga är ens alldeles egna. Hela den inställningen är fullständigt befängd. Alla andra som är med er den dagen har också en dag just den dagen. Och i den finns-hör och häpna- fler saker, faktorer och människor för dem än bara just er.
Därför behöver man för allas trevnads skull ta olika typer av hänsyn som festarrangör. Man behöver tänka på hur olika delar av dagen kommer att bli för gästernas del-alldeles oavsett hur fyndig, unik eller uttrycksfull man anser att just den delen är för ens egna behov av att visa "vem man är". Sådant som hur länge gästen får vänta, om de har tak över huvudet, kan svalka sig, sätta sig, få i sig vatten, något att äta, ställa ifrån sig sin medhavda present, gå på toa och alla de där andra små och stora sakerna som faktiskt spelar roll för om man har förutsättningar att trivas och ha trevligt.

Visst kan man råka i huvudbry ibland och inte riktigt veta hur man ska lösa vissa saker som dyker upp. Och visst kan man bli galen när folk behagar tycka och kluven när man vill både det ena och å andra sidan något annat. Men med en grudtrygghet i att man aldrig kan få med allt man någonsin tänkt och drömt, och att det får finnas plats för att vissa saker inte blir som man tänkt sig och att man kan lyssna på andra i lagom utsträckning, (och då får man kanske också inse att man bara ska berätta i lagom utsträckning, dvs inte allt för alla och hela tiden) så ska det nog gå bra för de flesta.

Avslutningsvis undrar jag varför den här tråden ligger i känsliga rummet?

WORD!!

Och en sak till, som min sambo sa nu då det gäller att tänka på gästerna i första hand.

Vi kommer inte att bjuda in till en suparfest, bara för att någon av gästerna kanske vill ha det så.
VI kommer att ha en middag (ingen fest) och de flesta som står på inbjudningslistan har ett barn eller mer.
Det blir inga tal, det blir inte flerrätters och ingen alkohol.
Det blir familjevänligt, förhoppningsvis en trevlig och lagom livlig tillställning.

Det här är något som står på vår bröllopshemsida, så är det någon som inte vill delta då är det upp till dom.

Vi känner inte att det är något fel med det.

Passionsblomman har som vanligt massa poänger.

Om man inte bryr sig ett skit om gästerna har kul o trevligt, gillar maten, underhållningen och arrangemanget  - varför lägga ner så oändligt mycket pengar och tid på det från första början? Varför inte bara gifta sig ensam (ja alltså tillsammans med sin blivande maka/make, men ni fattar) då, och så får man ha en dag som man kan hävda exakt ensamrätt på?

Klart man kan förvänta sig att folk inte klagar på en fest (vanlig hyffs) men gästerna kan väl också förvänta sig att det uppskattas att de är där, och att det inte bara är en inställelseorder till att komma och vara jäkligt tacksam för att man får "äran" att närvara.