Det förtar känslan en aning...

Jag måste bara få säga att fy, vad trist att hon sa så!

Om ni nu har barn tillsammans, så antar jag att ni inte blev ett par för bara ett par månader sedan, utan att ni levt tillsammans ett tag. Ni är dessutom två vuxna människor och förmodligen fullt kapabla att fatta era egna beslut kring era egna liv.

Det finns ju aldrig några garantier när man är i ett förhållande. Det kan ta slut vilken dag som helst av en mängd olika anledningar. Oavsett om det är första gången man gifter sig eller femte gången. Ja, det spelar ingen roll om man är gift eller inte. Saker händer, livet händer.

Självklart ska ni gifta er om det är vad ni vill, jätteroligt tycker jag! :) Försök, även om det är svårt, att inte tänka på det hon sa och vad andra eventuellt kommer säga. Fokusera på er, dig och din blivande, på er kärlek och lägg er tid och energi på det samt alla som är väldigt glada för er skull :)

Grattis till det kommande bröllopet och giftemålet! :)

Jag säger också grattis och förstår mycket väl din känsla. En del människor uttrycker sig så klumpigt så man kan gråta. Jag är gift för andra gången och jättelycklig över det.
 

Tack daniiel och Indgride för era svar.

Jag vet inte riktigt varför hon sa så faktiskt.
För mig känns det redan som att vi är gifta.
Bröllopet i sig är ju ett sätt att fira kärleken och visa för varandra och alla andra att vi satsar med hela hjärtat.
Och sedan innebär det en trygghet för oss och vårat barn.

Men jag tror inte att relationen kommer att ändras så mycket för att vi gifter oss.
För vi lever ju redan ihop och finns där för varandra i med och motgång.
Vardagen blir ju densamma, det är ju bara på fingret och på papperet som det märks att vi gift oss.

Vi giter oss nästa sommar och mamma har vetat om det sedan i mars,
märkligt att komma och säga något nu tycker jag.

vad trist kommentar av din mamma. Dessvärre kan folk vara rätt klumpiga med det där. Jag har också varit gift en gång tidigare och många kan inte låta bli att undra så himla mycket om det här, eftersom jag varit gift tidigare. "hur känns det då, ja ni gör väl inte på samma sätt denna gång, du ska väl inte ha vit klänning nu då och vita skor vore ju oprakiskt, de kan du ju inte ha någon mer gång osv. "

Det gör inte så mycket men det kan ju förta lite av glädjen att man faktiskt ska gifta sig, när det känns som att man ska urskuldande berätta att jag visst ska ha vit klänning. Eller för att jag skiter i om det är praktiskt eller inte, vem sjutton vill bara vara praktisk? Jag vill ju vara fin. 

hehe, eller som mina barns pappa (som jag numer är skild ifrån) träffade honom för en sak med barnen, annars umgås vi väl inte direkt. Hade inte sagt något ännu (det är ju trots allt ett tag kvar) till honom men han hörde väl det ryktesvägen. 

han : jaha, så du ska gifta dig du?
jag: ja, det stämmer. 
han: ja, jag har ju vetat det länge nu och undrat när du hade tänkt berätta det här till mig egentligen
jag: jaha, han friade ju i slutet på juli, jag har väl inte tänkt på att jag skulle kasta mig på telefonen för att berätta den stora nyheten
han: förresten skulle du väl aldrig gifta om dig igen. du ska väl ha barn och allt nu också
jag: nej inga barn
(han blänger på mig och surar tyst säkert en kvart)
han: ja jag ska iallafall börja plugga och det känns jävligt bra. Jag är ju så bra på det här med människor och sociala relationer så det känner jag verkligen att jag vill satsa på.  

 

Jag undrar hur mitt äldre barns pappa kommer att reagera och vad han kanske kommer att säga då han får veta.
Vi har nästan noll kontakt och han har har heller inte tagit sitt föräldraansvar på särskilt stort allvar sen vi separerade (egentligen var han inte så mkt pappa medan vi levde ihop heller...)

Då jag, min dotter och min nya man flyttade ihop i en femrummare sa han
"Varför ska ni bo så stort?"
-Vi vill kanske ha något att växa i?
"Men du skulle ju inte ha fler barn"
-Nä, inte med dig.

(det tyckte han var elakt sagt, men varför behövde han ifrågasätta vårat val av lägenhet från början?
Och egentligen var det bara sanningen. För mer än ett barn med honom ville jag inte ha)

Dessa ex :P

majjja skrev 2012-08-15 18:41:12 följande:

hehe, eller som mina barns pappa (som jag numer är skild ifrån) träffade honom för en sak med barnen, annars umgås vi väl inte direkt. Hade inte sagt något ännu (det är ju trots allt ett tag kvar) till honom men han hörde väl det ryktesvägen.

han : jaha, så du ska gifta dig du?
jag: ja, det stämmer.
han: ja, jag har ju vetat det länge nu och undrat när du hade tänkt berätta det här till mig egentligen
jag: jaha, han friade ju i slutet på juli, jag har väl inte tänkt på att jag skulle kasta mig på telefonen för att berätta den stora nyheten
han: förresten skulle du väl aldrig gifta om dig igen. du ska väl ha barn och allt nu också
jag: nej inga barn
(han blänger på mig och surar tyst säkert en kvart)
han: ja jag ska iallafall börja plugga och det känns jävligt bra. Jag är ju så bra på det här med människor och sociala relationer så det känner jag verkligen att jag vill satsa på.

TS: jag kan lite förstå kommentaren från en orolig mamma som förmodligen är orolig för din skull. Det är en typisk sak som min mamma skulle kunna kläcka ur sig. Min egen mamma sa "Försök nu att inte se fram emot bröllopet för mycket!" när jag skulle gifta mig. Tjoho, vad kul.. Men hon menar innerst inne väl, det vet jag, även om jag blir rätt less på den typen av kommentarer.

majjja skrev 2012-08-15 18:41:12 följande:

(han blänger på mig och surar tyst säkert en kvart)
han: ja jag ska iallafall börja plugga och det känns jävligt bra. Jag är ju så bra på det här med människor och sociala relationer så det känner jag verkligen att jag vill satsa på.  

 

Men varför ska hon vara orolig då hon vet att vi har det bra?
Hon klagar lite på att vi ha det "för" bra nu och därför inte träffar mig och min dotter lika mkt.
Med exet rymde jag till mina föräldrar otaliga ggr pga hemska gräl hemma så vi träffades oftare.

Nu bokar vi in besök då alla har tid och det blir inte lika ofta.

Åh men jag vet inte, behöver mammor en anledning att oroa sig? Min verkar aldrig ha behövt det åtminstone, hon verkar klara sig ypperligt ändå.. Hennes kommentar om att jag skulle se fram emot det mindre var av rädsla för att jag skulle bli besviken. Din mammas kanske är för att hon känner att hon vet mindre om er relation nu när ni inte ses så ofta och att hon därför är rädd att du ska bli sårad? Jag har ingen aning, jag kan ju bara tolka efter egna erfarenheter, så jag kan ju ha helt fel..