Jag tror jag ångrar val av hår och klänning....
Jag blir galen på mig själv. Brukar inte vara den veliga typen men i bröllopssammanhang har jag fått lära känna nya och mindre smickrande sidor av mig själv.
Problemet är inte att jag inte vet vad jag vill. Jag vet vad jag vill ha, trivs med passar i - men har inte haft tiden eller turen att hitta det.
Till exempel så ville jag ha en fin rak klänning med mycket spets och lite vintagekänsla, med någon typ av armar, men inget sånt fanns i de tjugotal butiker jag besökte. Tiden blev allt mer knapp och tillslut orkade jag inte leta mer. Då fick det bli en rak, tubtoppmodell i chiffong. Jag gick ner i vikt och sömmerskan fick ta in den, men ändå kändes den lite för lös. När jag provade den på bröllopsdagen kändes det inte "åh vad fin jag är".
Jag blev heller inte nöjd med mitt hår. Jag har ofta utsläppt eftersom jag har väldigt tjockt och enligt många vackert hår, men på bröllopsdagen tänkte jag göra nåt annorlunda. Jag trodde att frisören skulle göra något piffigt men istället satte hon upp en enkel tofs på sidan och tryckte bara i de blommor jag köpt. Detta hade jag lätt kunnat göra själv!
Alla brukar älska mitt hår och kommentera det men det kändes som jag bara försvann med den nya frisyren.
Jag tog heller inget halsband eftersom jag trodde det skulle bli too much, men i efterhand ser det väldigt naket ut utan.
Alla sa att jag var fin och så, men jag håller inte med. Ibland när jag kollar på korten känns det OK, men sen blir jag besviken. Jag hade velat känna mig pangsnygg på min stora dag, men nu tycker jag bara jag ser tråkig ut bredvid tärnorna. Egentligen vet jag ju precis vad jag passar i, varför ansträngde jag mig inte mer?
Hur kommer jag över detta?