Hur möttes ni? Berätta och vinn!
Min blivande man såg mig en vacker dag (som han själv beskrev det!) ut på ett övningsfält i Uppsala. Jag gick på gymnasiet och hade riktat in mig på räddningstjänst, min blivande man som redan var brandman hade fått syn på mig under en övning och kunde i princip inte släppa den söta sotiga brandtjej han sett.
Dock tog det han 2 år innan han genom gemensam vän vågade skicka ett meddelande på facebook. Jag funderade mest vad det var för speciell man som helt plötsligt skickade ett meddelande till mig...Men jag kunde inte motstå att svara, efter någon månad gick jag med på att träffa han endast som vänner ute på hans brandstation. Fast jag aldrig sett denna man förut var det något som sa mig när jag för första gången såg honom att shit den där skulle jag kunna dela mitt liv med. Vi tog vår fika och lämnade som vänner. MEN jag kunde inte släppa honom och han kunde inte släppa att denna vackra kvinna BARA ville vara vän!
2 dagar senare lyckas han bryta sig fot så pass allvarligt att han fick operera och vara hemma i två månader. Under dom två månaderna utvecklades vår vänskap till kärlek och jag kunde inte vara utan honom och som tur i oturen fanns ju nu tiden att vi kunde ses när det passade eftersom han var hemma hela tiden och det i princip inte fanns några ursäkter att inte ses.
Den 1 maj 2010 sa han att han älskade mig och jag trodde jag skulle dö av lycka. Minns att jag ringde min bästa vän och skrek ut min lycka över att han sagt att han älskade mig. Min kompis som inte har lätt till tårar började stor böla av lycka och jag lika så.
Den 16 april 2011 orkade han inte vänta lägre och friade. Den lyckligaste dagen i mitt liv och några veckor efter det bestämde vi oss för att vi ska gifta oss och den 6 juli 2013 blir vi man och fru.
Så att göra en egentligen jätte lång historia kort så var det nästan tur att min blivande råkade ut för olyckan och vi brukar ofta skoja om att jag antingen förde otur med mig eller så var det ödet som tyckte att jag borde tänka till och ta denna underbara man och som tur har jag gjort det och jag ångrar mig inte en sekund att jag valde han med stort H! För det är han jag älskar mest på denna jord!
