Den x oktober blev vår saga sann för då sa vi ja till varann.
Närvarande var bara vi 2 för vi kände att vi ville ha det så.
Vi hoppas att ni kan ha förståelse för detta för det var för oss
det rätta.
På vår stora dag ville vi ensamma vara. Men den x/x får ni gärna komma
å äta/dricka gott med oss!
Javisst !
Jag tycker att man som vuxen har rätt att få görs precis som man själv känner angående ens bröllop. Vissa vill ha ett stort med släkt å vänner, andra ett mindre med dom närmsta å så finns det dom som inte vill ha gäster på sin dag. Kan man då inte som utomstående respektera detta? Å istället glädjas åt att ens dotter/son/vän gift sej med sin älskade vare sej det är i enskildhet eller inte?
Vi har kommer göra som Miss W 2 B och gifta oss i ensamhet med endast våra barn & 2 vittnen. Jag vet redan nu att det kommer bli sura miner och ett himla liv på vissa i vår närhet. Men vi vill inte ha gäster å kan inte folk acceptera det är det deras problem.
Varför anses det av många som en självklarhet att ex mor å far ska närvara vid ens bröllop? Om man levt som sambo i flera år så blir det ju ingen skillnad för släkt å vänner att man gifter sej. Juridiskt sett blir det ju skillnad för paret å ev barn förståss.
Jag kanske blir sågad vid fotknölarma för mina tankar men blir man sur för att man inte får närvara vid ett bröllop tycker jag man bör tänka efter lite. Livet är för kort för att sura över nåt sånt.
