Jag gråter alltid, till allt. Till reklamfilmer, låtar på radion osv. Jag var ju helt övertygad om att jag skulle börja storgråta under vigseln, ja eller gapskratta när prästen säger något. Jag var väldigt nervös över det. Maken var också nervös, för han tycker inte alls om att stå framför folk och vara i centrum. Han oroade sig över att säga fel osv osv.
Så fort vigseln var igång, när vi tog våra första steg in i kyrkan, så släppte all nervositet. Man var som i en bubbla och knappt såg någon annan. Även maken säger att det var likadant för honom. Under vigsel står man ju sedan med ryggen vänd mot alla och det går så snabbt!
Att vara nervös är inte nödvändigtvis något negativt. Du förbereder dig på vad som komma skall. Du kanske går igenom i huvudet allt som skulle kunna gå fel och då kan du också försöka tänka dig in i hur de situationerna skulle kunna lösas. Du kommer alltså vara bra förberedd när det väl är dags :)