Nu är jag trött på det här!

Så där kände jag också...
Och det tror jag inte är allt för ovanligt. Man får rätt mycket press på slutet oavsett om man egentligen är klar med allt eller inte. 

På slutet så sa jag att om jag hade vetat att det var så mycket jobb med att gifta sig så hade jag aldrig gjort det  

Början av dagen var heller inget bra, vi hade glömt saker, det tog längre tid att sminka och sätta upp håret än vi trott.
Några gäster kom och hälsade på i lokalen tillsammans med dom som dom hade bott hos (och då kändes det ju som att hela överraskningsmomentet som vi jobbat så hårt på var förstört). Cateringfirman åkte fel och jag hann bara se att dom kom med vagnen (dom lagade maten på plats i ett mobilt kök) precis innan vi gick iväg och fotograferades.
Det kom folk vi inte kände och fotograferade oss (kanske inte varje dag man ser ett medeltida par utanför kyrkan?). Det stod folk utanför kyrkogårdsmuren och fotade alltså...
När vi skulle till kyrkan så stod det ett brudpar utanför och fotade och hindrade våra gäster från att gå in, så alla hann ju se mig och tärnorna (hmm inte planerat) och det brudparet + fotografen ville ju dessutom att vi skulle flytta oss så dom kunde fota vid den dörr vi skulle gå in igenom  
Men då var mitt tålamod slut och dom fick sig en rejäl utskällning...

Om jag hade vetat då att flera av deras gäster var in och rotade bland våra grejor i lokalen, satt vid våra bord och läste våra festprogram så hade det inte varit roligt för dom kan jag säga...

Men när vi gick in i kyrkan så rann allt det där av och resten av dagen blev helt underbar.

Och det kommer din dag att bli också.
 

Sådana tillfällen tror jag alla har veckan innan, på sätt och vis blev det ganska skönt för (hade bröllopsfesten i söndags) tillslut hade jag blivit övertygad om att allt som kunde gå fel skulle gå fel och det gjorde att när allt väl flöt som det skulle så kändes det som en glad överraskning.

Appropå missräkningar så tror jag det händer alla men när det väl händer så brukar det mesta kännas trivialt

När vi vigdes ute i naturen förra lördagen så hade vi planerat en jättevacker vigselplats som jag och min tärna och min mamma förberedde sent på kvällen på fredagen klippte av det långa gräset där och bankade ner bambukäppar som en liten "altargång" och inramning av vigselplatsen, i dessa skulle det sedan fästas långa band som vackert skulle fladdra i vinden. När min mamma sedan kom på förmiddagen på lördagen så hade någon STULIT allihopa

Det bör också nämnas att detta var mitt ute på en i princip folktom hed.......

Sånt som händer lol, vi hade två bambukäppar kvar som mamma fixade upp på f.m. så vi iaf fick inramningen vi tänkt oss så de löste sig oxå.

Kvällen innan bröllopsfesten var också en moodkiller då det kl 22.30 ringde en kille och berättade att hans sambo (som varit bjuden men tackat nej för 3 månader sedan) minsann nu ville komma. Det slutade med att vi ganska grinigt fixade fram en stol till och satte fram ett kuvert till, så stämningen var ju inte på topp kvällen innan, man började undra om det saknades folkvett rent allmänt. Men på söndagen så var det verkligen ingenting vi tänkte på, bara en liten bump på vägen.

Så håll modet uppe, planera för alla möjliga katastrofer och vänta dig inte perfektion så kommer ni säkerligen att få en underbar dag!!