Den stora svärmorstråden - fritt fram för gnäll!

Jag skulle gärna byta svärmor med dig! Hon låter ju ändå väldigt omtänksam och snäll, det är inte min. Min är elak, ljuger och är fin i kanten. Hon tror att hon är förmer än jag är, för att jag är sjukskriven och så har varit under många år. Hennes dotter jobbar mycket svart och det är tydligen väldigt fint. Huvudsaken är tydligen att man jobbar, inte att man betalar skatt och avgifter. Jag är uppvuxen i ett hem med mycket stark känsla för att göra rätt för sig på riktigt, så det är en sk kulturkrock som heter duga. Hon gör skillnad på våra barn och dotterns son, utan att ens försöka göra något åt det. Våra får aldrig vara hos dem, utan att deras kusin halkar in på ett bananskal. Han är stor(rent kroppsligt också), dryg och kaxig som få, och våra är vana att inte bete sig illa, så det blir sällan roligt för dem. Urk, jag vill helst inte att de ska vara där, men jag försöker vara en duktig svärdotter, även om det är så att man skulle vilja klökas, för att låna ts uttryck! Nån som vill ha min svärmor?? 

Jag gifte mig för 3 veckor sedan, och den sista månaden innan och dessa veckorna efter gör att jag bara vill spy över svärmor. Hon är utåt en väldigt snäll och hjälpsam människa, hon bryr sig om allt och alla. På sätt och vis så gör hon det också.

För henne måste det utåt se ut att alla är sams och att det inte finns några slitningar över huvudtaget. Jag har efter en sjukdom förra året gått sjukskriven, både helt och den senare tiden deltid. Tiden innan bröllopet jobbade jag 25 %, och det tog väldigt mycket energi av mig, så upp till det så hade jag ju allt pyssel inför bröllopet. Jag har haft väldigt mycket hjälp av min tärna och min mamma, vilket har svidit en del i hennes ögon. Men hon har i alla år talat om hur mycket hon har att göra i maj månad (hon är egen företagare), så det har mer som inte fallit mig in att STÖRA henne med små saker som pyssel till bröllopet. På grund av min sjukdom så måste jag äta en del mediciner, dels mina dagliga men också en del värkmediciner. Min huvudvärk stiger väldigt mycket när jag vet med mig att jag har mycket att göra och har tidspress. Detta är dessvärre en biverkning av min sjukdom, vilket min kära svärmor är väl medveten om.

Dagen innan bröllopet hjälpte min mamma mig att göra egordning de sista sakerna hemma innan vi packade in allt i bilen och åkte till lokalen. Min svärmor hade sagt att vi var tvugna att vara ute från lokalen innan halv åtta, men jag svarade bara att jag inte åker därifrån innan jag är klar. Det får med som ta den tid det tar. När vi skulle duka så var vi flera, det var jag, mamma, min tärna, svärmor och min svägerska. Min svägerska är ett kapitel för sig själv, hon har någon sorts sen utveckling. Hon beter sig och är som om hon fortfarande vore 14, hon är 22. Det är inte bara det att hon är omogen utan hon har någon sorts diagnos. Under dukningen så sprang hon vid ett tillfälle efter mig och flyttade på sakerna som jag hade lagt igeordning, vilket fick mig att fräsa till att hon kunde hjälpa sin mamma med besticken. Detta hade min svärmor tagit för att jag var irriterad och hade stört alla i lokalen med detta,. Det var förutom de uppräknade även min svärfar, min man och kökspersonalen som gjorde igeordning sin del. När vi tillslut var redo att åka hem så ville min man få ett svar av sin mamma, men hon kunde inte svara honom då hon pratade med kökspersonalen. Men hallå, hur lång tid hade det tagit att bara säga "Ursäkta!" och svara min man med ett ja eller nej, och sedan fortsätta sitt samtal. Min man tröttnade till slut och röt till, vilket fick både min svärmor och svärfar att se rött. Min svärmor kommer rusande och talar om att hon inte vill se oss så länge vi var så irriterade, dessutom tyckte hon att vi båda två skulle gå hem och ta oss ett regält järn (drink). Det hade ju passat bra tillsammans med mina tabletter.... Eller vad sägs om parasitamol, morfin, epilepsimedicin och alkohol, härlig blandning.

Efter det att hon följt oss till bilen och fräst och skällt på oss, så BLEV jag irriterad. Så jag skickade ett sms till min mamma som var kvar i lokalen och frågade om detta var sant, att jag hade stört allt och alla med mitt irriterande beteende. Hon svarade med att jag inte hade gjort det, hon svarade också att om jag nu hade fräst så var det mest troligt att jag hade gjort det för att jag var stressad. Hon hadde sagt något till svärmor, för när hon körde ikapp oss vi pizzeria så kom hon över i våran bil, då jag satt kvar (orkade inte visa mig bland folk när jag var så irriterad som hon hade gjort mig). Då var hon så sockersöt så det var äckligt. Det rös mer som längs ryggraden på mig, och en STOR varningsklocka ringde i huvudet på mig. Jag har sedan många år ingen kontakt med min biologiska mor, utan den kvinna jag kallar mamma är en helt annan. Men när min svärmor gjorde det hon gjorde där i bilen, försökte släta över allt med ett leende, det fick mig att se min biologiska mor istället. Fy var de var lika just då, vilket för mig är en fasa. När jag sa till henne att om jag nu varit irriterad under kvällen så är det inget mot vad jag kan vara, och då hade hon mage att svara att det visste hon, för hon hade sett mig riktigt irriterad. Vilket fick mig att bli ännu mer irriterad. Under de senaste 10 åren (jag och min man har varit tillsammans i 8 år) har jag varit riktigt, RIKTIGT irriterad 1 gång. Och då var min kära svärmor inte i närheten. På den tiden jobbade jag aktivit som ledare i en ungdomsorginisation, vilket medförde en hel del resande. Det var under en sådan resa till kurs som jag exploderade. Det var då två killar som gjorde mig så irriterad så att mina vänner som känt mig i många år backade. Och hon vill påstå att hon vet hur jag är då....

På bröllopsdagen fick jag av min frisör veta en hel del om svärmor (de är släkt), vilket fick många små pusselbitar att falla på plats. Jag och min man är uppväxta väldigt olika, för mig var deras släkt näst intill perfekt. Men det har varit små saker som inte riktigt passat in, men jag har valt att inte se dem, då jag har varit rädd att jag ser djävulen bakom varje sten. Och det jag fick veta fick mig att se henne på ett helt annat sätt.

Under de sista veckorna innan bröllopet kämpade jag mycket med min balans (även den en biverkning av sjukdommen), jag hade bestämt mig att jag skulle sparka kryckan åt fanders lagom till bröllopet. Vilket jag lyckades med! Många av gästerna talade med ett leende om hur glada de var för att jag hade kommit så långt så att jag kunde släppa kryckan. (Min tärna hade dagen innan när vi gjorde igordning lokalen sagt att hon tyckte att jag kilade fram som en vässla)... Dock tog det tre dagar efter bröllopet innan mina svärföräldrar såg det. Svärfar hade till och med mage att säga " Fru XX ser så mycket yngre ut utan krycka", alltså såg jag fruktansvärt gammal ut när jag väntade vårt andra barn. Jag hade foglossningar och gick på kryckor i 5 månader....

Nä nu har jag nog spytt galla så det räcker ett tag....

Vill bara säga det att det är inte alltid som allt är så perfekt som många gör sken av!

Svärmor- personen fötjänar inte att kallas så d man måste vara en mori första hand och gärna en mamma.

Min makens morsa (då morsa är negatovt för mig så kallar jag damen så för tillfället).

Iaf, jag och min make träffades 2007 och första gången jag träffar den här personen så går hon igenom makens garderob, skafferi och kylskåp under tiden han är på toa; "har du köpt nya byxor? Har du ingen mjölk? osv" jag stod i chock och visste inte vart jag skulle ta vägen. Berättade om händelsen för mina föräldrar som skakade på huvudet. När det närmade sig jul så sa älsklingen att han önskade sig en resväska då han fick frågan om vad han önskar sig. till svar:"hmpf. Vad ska du med en sån till?" Nej han fick ingen. Och ingen, mina föräldrar skakade på huvudet. Morsan stöttar inte sina barn och har aldrig gjort så som jag har förstått det. Makens far dog då han var 10 och han grät inte på begravningen vilket inte var så konstigt. Älsklingen med misshandlad som barn av sin far och Morsan gjorde inget år det. Jag är såååå förbannad! Min make växte upp med alkohol runt sig vilket inte förbättrar min syn från den folkhög han kommer ifrån.

När det har kommit fram att vi ska resa någonstans å får vi frågan "jaha (surt), vad kostar det då?" DET HAR INGET MED DIG ATT GÖRA JÄVLA #"#¤&/%&())%!!!! Sen är det annat också som är ännu värre som jag inte tänker skriva här. Men hon gnäller på allt. Hon är en jävla snåljåp. Jag tål inte att få veta att det är hon som ringer för jag blir tvärilsken på en gång.

Makens syster är ju inte så snäll heller. Vi åkte på Tallinnkryssning över påsk och hans syster frågar då om han kan köpa cigg till henne men han sa nej. Hon skriver då att hon vet att jag tycker så... Men jag var inte ens hemma när de skrev till varandra. Så avslutar hon teten på fb med"jag hoppas båten sjunker"....jag blir så jävla arg!

Åter till Morsan, Haggan....Min make har lagt på sig. Det har en viss anledning till en sak men nu så finsn det ingen ursäkt så att säga och Morsan klappade han på magen och sa "vad tjock du har blivit"
jag visste inte vad jag skulle säga. en annan gång kom hon med sin karl hem till oss då vi bodde i en etta. Jag försökte sova och de pratade på som vanligt dvs skrika. När det var makens födelsedag en gång så fick han en blomma "ja, jag tyckte det sakanades blommor förra gången jag var hit" VI VILL INTE HA BLOMMOR! Hon gnällde även på att vi inte hade gardiner i vår förra lägenhet. Det passade inte och vi ville inte ha. jag ville inte ha henne med på bröllopet men maken kände sig tvingad att bjuda för husfriden. skit i den! Dränk häxan! Ja, jag kommer att klä mig som om jag ska på Rio-karneval den dagen hon dör! Men hon fick sitta längst bort på bröllopet ;) Aldrig att hon kommer vara barnvakt. Förhoppningsvis inte ens se mina barn.

Hon använder även ett språk som jag inte kan med. maken och jag kommer från olika familjer. jag kommer från em familj med kärlek. Det gör inte han. Häxan/Morsan/Haggan skrek till sin karl en gång "håll käft innan jag klappar till dig" och "sluta tjata vi har hört det där"... riktigt skrik. men hennes make är gammal, ja det är ju hon också i jämförelse med mina föräldrar så de få gånger jag har suttit i samma bil så känns det som det är makens farmor och farfar ;) Men hennes make iaf har dålig hörsel och minne. Berättar historier för mig och då är det för MIG så då kan häxan ta sin kvast och flyag iväg.

Älsklingen frågade under vår första tid tillsammans om mina föräldrar kan tänka sig att adoptera honom :) Han var ju 25 och inget barn men jag förstod/förstår hur han menade.

Man skyddar sina barn och kan man inte ta hand om barn så ska man fan inte skaffa några!!!! Min make har sagt :"jag ska ge våra barn det jag inte fick" kärlek och leksaker.

Jag avskyr min svärmor. Orkar inte dra hela historien nu, men har inte pratat med henne sen nån gång i början av i höstas. Då ljög hon mig rätt upp i ansiktet och har inte haft vett att be om ursäkt. Hon är i perioder både alkoholist och tablettmissbrukare, långtidssjukskriven/fördtidspensionerad, bidragsfuskare och helt enkelt ett jävla socfall. Men hon har minsann råd att åka utomlands två gånger om året medan en annan jobbar arslet av sig för att hålla sig flytande. Att hon ringer upp tusentals kronor när hon är utomlands och är full skiter hon i. Sen ber hon min sambo om pengar till mat när hon kommer hem och inte har råd, trots att det är jag som försörjer oss och min sambo är skyldig mig massor med pengar sen innan vi bodde ihop. Och om jag ber henne betala tillbaka så är jag en dålig människa som inte förstår hur jobbigt hon har det och att jag bara jävlas för att jag inte vill att hon ska komma på bröllopet. Och så drar hon till och rabblar upp alla presenter vi fått genom åren och vad de kostade för att visa hur hemsk jag är som vill att hon betalar tillbaka det hon lånar. Nu senast skulle hon inte betala för att vi fick deras gamla tv som vi inte bad om. Suck! Hatar henne och önskar verkligen att hon inte ska komma på bröllopet.

He he...ja svärmor ja. Vad kan man säga. Hon är snäll i grund och botten, men har ibland lite lätt att låta grodor hoppa ur munnen. Under dom snart 10 år jag kännt henne har hon väl haft både både den ena och andra åsikten om vad jag har på mig för kläder (har en ganska normal klädstil, inga dödskallar och trasiga jeans eller dyl) min hårläng, ( tycker att jag kan klippa mig i likande frisyr som hon har) att jag en gång gjorde slingor, hur jag pratar (bl.a. påpekade att jag vid middagsbordet i sommarstugan en gång frågade om det fanns några "potäter" kvar) att jag lät en 33 cl colaburk stå frame på bordet under middagen (men 50 cl ölburkar gick tydligen bra märkte jag någon gång senare), att jag inte vill bada näck nere vid den privata bryggan, när jag en gång hade vristlänk rynkade hon på näsan och sa att sånt fick henne att tänka på "franska glädje-flickor" Ja, jag kommer inte ihåg allt nu. Men senast var det att hon påpekade om att jag inte skulle gå barfota inomhus i deras våning när vi var där på middag. Trodde först att det var att hon tyckte det var golvkallt, men hon sa något om att "så kan man göra på landet, men inte i stan" Detta var ganska nyligen och jag hade kommit dit barfota i sandaler...som jag gjort MÅNGA gånger tidigare...men nu gick det tydligen inte för sig längre. Det slutade med att jag satt med mina sandaler på inne vid middagsbordet...och jag kan ju tillägga att mina bara fötter var mycket renare än sulorna under mina skor...

På många sätt är min svärmor snäll och rolig. På något sätt är dynamiken i min killer familj helt uppfuckad!

Något som stör mig så otroligt är att hon behandlar sina barn olika. De två älsta (inklusive min kille) är normala, självständinga och omtänksamma människor, men den yngsta är bortskämd, dryg och totalt självisk. Saker som denna bror har gjort mot sina förräldrar och sin flickvän får mig att rysa! ÄNDÅ är han gullepojken (han är 40) som min svärmor älskar och alltid ska tala så gott om.

På vårat bröllop har vi valt att inte bjuda några barn. Min killes bror och flickvän är bjudna på bröllopet (även om jag kunde varit utan deras närvaro). De har ett barn och vi räknade med att de kunde hitta en barnvakt. Nu verklar det inte gå - oklart varför.

Jag och min sambo har tillsammans föreslagit olika bekanta i deras närhet som skulle kunna passa deras barn några timmar på eftermiddagen under vår vigsel, men ingen duger. Min svägerska ammar inte och barnet är i nedre dagisålder. Denna mamma (min svägerska) är helt överbeskyddande - men det är kapitel för sig... Hon har tackat nej för att hon kan inte lämna sitt barn i 4 timmar.

Förra veckan pratade jag med min svärmor i telefon och vi kom i på vilka som hade tackat ja till bröllopet och vilka vi inte hört något ifrån. Då säger min svärmor att min svägerska kommer med barnet och att de ska göra upp ett schema på att passa honom. De är ju så synd om dem. Jag säger att sägerskan har tackat nej och att vi inte vill ha barn på vår fest. Jättetråkigt att man inte kan fixa en barnvakt med 3 månaders varsel. Men vi är bestämda i denna fråga.

Jag blir så jävla upprörd hur denna människa (min svärmor) beter sig. Hade vi inte kommit in på detta hade hon planerat det utan att berätta det för oss! Jag kan ha en bra och öppen diskussion med min svärmor. Jag är så himla glad att det var jag som fick höra detta och kunde säga ifrån klart och tydligt. Sittuationen är mycket jobbig för min kille. Vi tycker precis lika, men han kommer ibland i kläm.

Jag blir ledsen för min killes skulle att min svärmor verklar ha så lite förståelse för honom.

Efter detta så är jag så glad att vi tackade nej till att de skulle hjälpa oss ekonomiskt med bröllopet (praktiskt har de inte sagt något om och vi har inte frågat). Nu kan vi planera det bröllop VI vill ha och så skiter vi i vad andra tycker!

Jag måste få vara lite mot vals  Jag har idag svärmor från himmelen nu men min fd svärmor var/är från helvetet. Så jag vet vad ni menar och går igenom. 

TS: förlåt om du tar illa vid men jag tycker hon låter fantastisk och genomgod. Då skulle du träffa min killes knäppa familj. Tyvärr är nig svärfar mest puckad. Orkar inte dra hela historien, men jag önskar jag hade en svärmor som din.

Älskar min svärmor och svärfar! Har två härliga familjer :) Men exets mamma var en riktig häxa.. Hon borde inte fått skaffa barn

Vad skönt, helt plötsligt känner jag mig inte så ensam.

Mina svärföräldrar var jättegulliga till en början, men nu hackar dom på mig om allt möjlgit så fort dom kommer åt, speciellt vid mddagar, min svärfar är fan värst av dom alla, och alla gaddar ihop sig.

Min svärmor och svärfar är skilda sen länge, och min svärmor är gift på nytt, hennes man (min plastsväris) är ju såååå glad över sina andra två svärdöttrar..En gång hade dom skrivit ihop ett kort till min sambos lillebror att han hade ju hus och bil och en underbaaaaaar flickvän, det fick mig att vilja spy, medans svärmor säger till mig att jag inte t.ex är självständig (WTF?), när JAG har flyttat ifrån min familj tvärs igenom hela Sverige.
Min sambo och hans bröder behövde inte lyfta ett finger som små, men jag är ju minsann inte självständig när jag sköter allt själv hemma, och dessutom somsagt flyttat lååååångt hemifrån.. Sambon o hans bröder har sin mamma o pappa inom en halvtimmes avstånd..Jag hjälpte till mycket hemma osv osv.. Men nej, det är inte tillräckligt... Men det är väl något mindervärdeskomplex dom har, eftersom dom måste försöka trycka ner mig..

Eller så är det för att jag inte råkar vara från samma län..

Dessutom kom vi in på det med att laga mat, och så sa jag att jag vill försöka göra mat som räcker länge, JUST FÖR ATT MAN SKA SLIPPA stå hundra år framför spisen, men då fräste hon över att man minsann får variera sig, och att dom minsann får laga mat när dom kommer från jobbet...

Dessutom rök jag och plastsvärfar ihop en gång när jag skojade om en känd politiker, då såg han rött och började gorma.

Min riktiga svärfar kan inte acceptera att jag har en egen vilja och inte sväljer alla deras dumheter, kanske därför jag möter ett sånt jävla motstånd hela tiden, och försöker förlöjliga och höja sig över mig hela tiden..
Ändå var det han som inte för så längesen började snacka om att "du får ju acceptera att alla tycker olika", DET SKA HAN FÅ HÖRA nästa gång, var så säker..

Och alltid ska det talas så fint om dom andra svärdöttrarna och jada jada, jag blir galen..

Och dessutom är min sambos lillebror en liten jävla skit..
Kan inte respektera att ma TAR AV SIG SKORNA innan man går in hos någon, ha tjatat och tjatat, men det går inte in i hans jävla skalle.. Dessutom sa HAN att jag inte heller var självständig..

Han blev utsparkad av sin far till ett eget boende, för dom ansåg att han var vuxen,

han sa också något i stil med att "pappa har sparkat ut mig, HAN får betala"..

Herrejävla gud..

Jag är gift sen några veckor tillbaka med världens bästa jag kommer bra överens med hans familj men har super svårt för hans pappas sambo , min mans mamma dog 2003 så henne hann jag aldrig träffa!

Men åter till hans pappas nya vi kan kalla henne för  A hon är världens snällaste och en jätte rar kvinna men hon är ointligent inte direkt dum eller jo lite.. men hon öppnar munnen och tänker sen och det är inte så bra saker som kommer ur hennes mun alltid!

När vi talade om att vi skulle flytta ihop så sa hon "det är bara att köra på, man lever bara en gång" sen när vi talade om att vi skulle gifta oss sa hon "nu får ni väl lugna ner er, varför ska ni ha så bråttom?, det är bara dumheter att gifta sig, en onödig kostnad bara" då fick jag lust att skrika "HÅLL KÄFTEN, VI VILL GIFTA OSS VI VILL ATT VÅRA FAMILJER SKA FÅ VITTNA VÅRAN KÄRLEK!" men jag var tyst!

he he...då skulle svärmor gillar honom. Hon fick någon fix ide i våras och blev lite mumlande trumpen när jag kom gående barfota hemma hos dom, (som jag gjort mååååååånga gånger under dom 10 vårar jag kännt dom) Plötsligt var det inte ok..jag skulle ha inneskor tyckte hon. Och jag är ju uppfostrad till att ta av mig skorna när man går in hos folk..(.speciellt hos dom med sina stora dyra mörkröda och blåa mattor i matsalen och vardagsrummet.).

Och det var inte att hon tyckte det var golvkalt och var rädd att jag skulle frysa om fötterna "Att gå barfota inomhus är något man kan göra på landstället.." tror jag en kommentar var... Jag, m2b och svärfar2b utbytte förvånade blickar. Men för middasfriden försökte vi inte omvända hennes nyblivna fixering. Då hon och jag inte har samma storlek så blev det ju så att jag tog på mig mina sandaler...vilket jag poängterade till m2b när vi möttes i en dörr " ...mina bara fötter är iallfall renare än undersidan av mina skor.."

...och att hon med telefon i näven annonserar tydlig "nu ska jag gå och ringa min sonhustru.." (alltså m2bs brors fru sedan 15 år) när vi dan innan sagt att vi tänker gifta oss nästa år är kanske inte direkt något att reagera på...men..lite irriterad blev jag..för en stund