Din mamma har rätt. Traditionen säger att gästerna tar med sig ris (ja, vanligt ris som man har hemma) och kastar på brudparet som en lyckönskan. Egentligen är det lite bakvänt att brudparet håller med ris/såpbubblor, det är lite som att ge någon ett gratulationskort och säga "så här vill jag bli gratulerad, skriv på och ge mig det här kortet". På senare tid har det ju blivit rätt vanligt att brudparet håller med någonting, så det ses väl inte som så konstigt längre, men det kan vara bra att vara medveten om att den äldre generationen kan tycka det är märkligt.
Vi hade själva såpbubblor, men det berodde på att vi vid regn skulle "komma ut" på ett ställe i anslutning till kyrkan där man inte fick kasta ris, och då ville vi att det skulle finnas en "plan B". Sen var det upphåll så att vi kunde komma ut på kyrktrappen ändå, så det blev en salig blandning av ris, rosenblad och såpbubblor.
Ris fläckar inte kläderna om det inte spöregnar möjligen. Det är ju inte kokt ris man kastar!
Det här med "specialris" som väl oftast är gjort av socker eller nåt, är ett väldigt nymodigt påfund, i första hand är det väl bröllopshysteriindustrin som vill tjäna pengar på brudparen som så mycket annat "krimskrams" som har dykt upp de senaste åren, men det finns förstås också en poäng i att kyrkan slipper städa så mycket efter varje vigsel. Ris i grusgång är vad jag förstår hopplöst att bli av med, och så drar det till sig råttor och andra otrevligheter. (Att det skulle vara farligt för fåglarna är däremot en myt.)