Släkten är värst

Hej

Jag har läst några av svaren här i tråden men inte allt, så ni får ursäkta om jag upprepar vad nån annan sagt.

Vad gäller sambons syster har jag inga råd eller tips för jag har själv inte varit i situationen, men om ni är rädda att föräldrarna inte ska komma kanske det går att bjuda henne men be föräldrarna hålla koll på henne vad gäller alkoholen? De är ju några av hennes närmsta som faktiskt vet om problemet och kanske kan ha den uppgiften utan att någon tar illa vid sig. Man kanske också kan säga till systern innan att ni är oroliga att hon ska dricka för mycket? Det sista kan ju vara svårt beroende på relationen.

När det gäller din pappa vet jag precis hur det känns. Jag är i nästan samma situation, fast pappa var chefen, vilket egentligen inte förändrar nåt. Till saken hör att pappa själv aldrig har berättat sanningen om hur han träffade henne (alltså innan mina föräldrars skilsmässa). Det har jag fått berättat av mamma. De är nu gifta och lever ett liv tillsammans. Alla relationer har varit lite fram och tillbaka sen skilsmässan men jag har iaf inte gett upp hoppet om någon. Till saken hör också att det gått nästan 10 år och mina föräldrar kan iaf träffa varandra i officiella sammanhang nuför tiden. De gör det inte gärna, men kan stå ut med varandra. Just det tycker jag att man ska kunna kräva av sina föräldrar, speciellt en sån här dag! Det är din och din blivandes dag och det är väl självklart att man vill ha sina båda föräldrar där!

För att komma till hans fru/sambo/nya har jag lite ont i magen också. Vi har ännu inte berättat att vi planerar bröllop till nästa sommar, men jag har i över ett år smidigt och osmidigt sagt åt mina föräldrar att de måste prata med varandra och bestämma tillsammans vad som gäller vid såna här tillfällen. Inte för att oroa dig mer, men det kommer sen kanske barn och det blir julaftnar och födelsedagar som blir otroligt viktiga för hela familjen igen. Jag vet i förväg att pappa tycker det är självklart att hans nya ska komma till allt sånt och jag vet att mamma inte står ut med tanken.
Jag har bestämt mig för att kräva av mina föräldrar att sätta sig och diskutera. De ska komma fram till ett beslut LÅNGT innan det är dags att genomföra sådan här tillfällen. Jag tänker inte närvara (jag vet att det kommer bli bråk och tårar) utan det är helt deras sak att lösa. OM det absolut inte går tänker jag prata med pappa när hans nya är med och säga precis vad jag tycker om att sanningen aldrig kommit från dem. Jag har en bra relation till hans nya nu, men om det står mellan henne och mamma så är det väl ganska självklart vem jag väljer? Till saken hör också att min relation med min pappa blivit avsevärt bättre de senaste 5-6 åren, men det är en risk jag är beredd att ta. Han kanske blir skitsur (mycket möjligt!) men det är han som inte sagt nåt, JAG har inte nån skuld i detta.
Det låter kanske hårt och som om jag är smidd i sten, men jag har funderat länge på detta och jag vägrar att min dag ska bli förstörd för att problemet inte lösts i förväg och att en dålig stämning ska spridan över hela lokalen pga oeniga föräldrar! Jag har också haft smått ont i magen av det i flertalet år, men har bara bestämt mig. Jag är trots allt deras dotter och det är mitt bröllop. 

Jag hoppas verkligen inte jag trampar nån på tårna här i forumet, det vill jag verkligen inte. Såna här situationer är jättejobbiga och svåra, och allt är ju olika från situation till situation...