Släkten är värst

Tack för era svar... Skönt att få "ventilera" lite...

Tror också att det  är svårt för mamma att lägga bort sina känslor. Tror att hon kan fixa det om det bara gäller min pappa, men jag tycker ju att hon har större rätt än vara där än pappas nya, så ultimat för mig vore ju såklart om pappa kom själv.

Är däremot inte alls säker på att pappa ser det på samma sätt, så jag riskerar ju att han väljer att inte komma alls, om vi väljer att be honom komma själv. Samtidigt så känner jag någonstans att jag kommer ta mammas parti i detta, även om det vore väldigt sorgligt om det gick så långt. Det hade varit skillnad om jag själv hade känt att jag hade den typen av förhållande till pappas nya att jag själv kände att det var en person som var viktigt för mig att ha med, men nu är det ju inte så.

Jag har fått för mig att det bästa är att göra som ni i föreslagit, sätta oss ner och tala med både mina och sambons föräldrar. Dessutom har jag en idé om att det kanske ska göras ganska så snart, så att alla har gott om tid att fundera på saken... Jag tänker mig att det kan bli ganska mycket affekt inblandad, om sambons föäldrar får reda på att vi uteslutit hans syster så sent som när inbjudningarna skickas ut, men att om vi däremot sätter oss ner nu så kanske de hinner smälta och fundera mer över våra åsikter och känslor...

Suck, vet inte rikitigt, rörigt det här...

Tack så mycket...

Alltså, jag vet att det här låter som ett skämt men för nån vecka sen talar sambons föräldrar om att de ska skiljas...

Snacka om rörigt. Vi har nu bokat lokal och vigselförrättare till 1 juni nästa år, och helt ärligt så orkar jag inte ens tänka på våra skruvade familjeförhållanden för då börjar jag hyperventilera...

Dessutom gick tydligen min käre far och förlovade sig här i somras. Lite osmakligt att han valde att köpa likadana ringar som vi har... Tyckte att han var lite väl intresserad av modellen, kostnaden osv... Men nu är det väl bara inse att de planerar att hålla ihop, så som det känns just nu så får vi väl bjuda min mamma + pappa och hans nya, så får de lösa sina problem själva. Jag orkar inte medla, och känner egentligen mer och mer att de borde kunna stå över sina problem för vår skull... Men vi får se...

Tack alla ni som kommit med råd och synpunkter...

Helt otroligt nog så verkar det som att jag oroat mig i onödan. Vi var över hos min käre mor och fikade häromdagen, och min mamma tog själv upp ämnet genom att säga att hon inte ville ha pappas nya där. Jag drog efter andan och kände att det var lika bra att ta tag i saken. Men så fort jag började öppna munnen sa hon helt självmant att hon själv skulle upp saken med min pappa, om att hon ville att han skulle komma själv. Det var ju hennes önskan, inte vår, som hon sa, så då var det upp till henne att det med honom.

Vi häpnade! Det är det mest vuxna hon sagt gällande saken sen det hände för 1,5 år sen. Jag vet att hon avskyr min pappa (hennes ord, inte mina), men hon har tydligen bestämt sig för att stå över det, trots tidigare hot.

Sambons syster är det svårare med. Hon anser själv inte att hon har något problem, men det har hon. Hon kan inte låta bli att dricka för då får hon abstinensbesvär, hon har börjar missköta jobbet, och dricker kopiösa mängder... Sambon har hintat för sina föräldrar om hur han känner, och det verkar som att de räknar med att hon är bjuden, men att de förstår problematiken, och att de kommer hålla ett öga på henne...

Och sambons föräldrar är väl inte direkt bästa kompisar just nu men de kan i alla fall umgås, och försäkrat att det inte är nåt problem inför bröllopet...