• CarolinZ

    Släkten är värst

    Hej hej!

    Är ny här på forumet, och jag och sambon har precis börjat planera vårt bröllop som förhoppningsvis blir av i juni nästa år.

    Men nu är det så att det finns ett litet svart moln som (onödigt kanske, men ändock) redan har börjat stressa upp mig ordentligt, och jag vill gärna ha någon utomståendes syn på det hela...

    Både jag och sambon har alltid stått våra familjer nära, och trivs även otroligt bra med varandras familjer. Men, för ett och ett halvt år sen kom det fram att min pappa hade ett förhållande med sin chef. Kort därefter begärde han skilsmässa från min mamma, efter 42 år tillsammans, och det blev ett jäkla liv, från hans sida, om pengar, huset osv. I mitt tycke skedde allt på ett mycket fult sätt, och han lyckades såra alla i familjen ordentligt innan allt var klart. Jag har bestämt mig för att jag trots allt som har varit vill ha en relation med min pappa, eftersom vi tidigare har haft en sån nära relation, och numera händer det t ex att jag och sambon är över hos pappa och hans nya och äter middag och liknande. Jag har inga som helst problem med hans nya, utan hon är helt okej. Nu undrar jag hur f*n vi ska göra på bröllopet. På pappa låter det som att det redan är klart att de båda ska komma på vårt bröllop. Min mamma klarar inte ens av att träffa min pappa, och ännu mindre den nya. Mamma har också sagt rätt ut att hon ska försöka klara av att se min pappa under vårt bröllop men att hon helt ärligt inte vet om hon fixar att se dem tillsammans, vilket jag kan förstå...

    Dessutom är sambons syster alkoholiserad. Han har i pincip sagt upp all bekantsak med henne, eftersom hon har lyckats förstöra så mycket vid andra tillfällen. De träffas bara när det är absolut nödvändigt, typ båda är bjudna till gemensamma släktingars födelsedagsfester och liknande. Han vill inte bjuda henne. Men det här är en extremt känslig fråga i förhållande till hans föräldrar som upplever det som ett stort svek att han sagt upp bekantskapen med sin syster. Om vi inte bjuder henne är det mycket stor risk att sambons föräldrar väljer att inte vara med på vår stora dag,  och det vore hemskt om det blev så. Det skulle förstöra sambons relation med dem långt framöver, för jag vet att han hoppas på att de nån gång ska välja "hans" parti.

    Vi vill alltså egentligen varken ha min pappas nya eller sambons syster på plats, men som det verkar så skulle ett sånt val kunna riskera både min numera bräckliga relation till min pappa, och sambons relation till sina föräldrar. (Till systern är den ju redan dålig så där bryr han sig faktiskt inte så mycket).

    En av mina blivande tärnor hävdade bestämt att jag absolut inte kan bjuda pappa utan att bjuda hans nya, men att det däremot inte var några problem alls att kapa sambons syster. Jag är ju partiskt, men jag håller nog inte riktigt med. Självklart bjuder man par, men den här situatuionen känns rätt extrem, min pappa är fullt medveten om min mammas känslor, och jag har ingen relation alls till hans nya.

    Vad tycker ni vi ska göra? Ingen av oss vill egentligen att två personer som vi inte ens vill ha med, och som inte betyder nåt för oss ska få styra hela vår dag, men är det kanske ett pris man får betala för att vilja ha släkten på plats?

  • Svar på tråden Släkten är värst
  • CarolinZ

    Tack för era svar... Skönt att få "ventilera" lite...

    Tror också att det  är svårt för mamma att lägga bort sina känslor. Tror att hon kan fixa det om det bara gäller min pappa, men jag tycker ju att hon har större rätt än vara där än pappas nya, så ultimat för mig vore ju såklart om pappa kom själv.

    Är däremot inte alls säker på att pappa ser det på samma sätt, så jag riskerar ju att han väljer att inte komma alls, om vi väljer att be honom komma själv. Samtidigt så känner jag någonstans att jag kommer ta mammas parti i detta, även om det vore väldigt sorgligt om det gick så långt. Det hade varit skillnad om jag själv hade känt att jag hade den typen av förhållande till pappas nya att jag själv kände att det var en person som var viktigt för mig att ha med, men nu är det ju inte så.

    Jag har fått för mig att det bästa är att göra som ni i föreslagit, sätta oss ner och tala med både mina och sambons föräldrar. Dessutom har jag en idé om att det kanske ska göras ganska så snart, så att alla har gott om tid att fundera på saken... Jag tänker mig att det kan bli ganska mycket affekt inblandad, om sambons föäldrar får reda på att vi uteslutit hans syster så sent som när inbjudningarna skickas ut, men att om vi däremot sätter oss ner nu så kanske de hinner smälta och fundera mer över våra åsikter och känslor...

    Suck, vet inte rikitigt, rörigt det här...

  • CarolinZ

    Tack så mycket...

    Alltså, jag vet att det här låter som ett skämt men för nån vecka sen talar sambons föräldrar om att de ska skiljas...

    Snacka om rörigt. Vi har nu bokat lokal och vigselförrättare till 1 juni nästa år, och helt ärligt så orkar jag inte ens tänka på våra skruvade familjeförhållanden för då börjar jag hyperventilera...

    Dessutom gick tydligen min käre far och förlovade sig här i somras. Lite osmakligt att han valde att köpa likadana ringar som vi har... Tyckte att han var lite väl intresserad av modellen, kostnaden osv... Men nu är det väl bara inse att de planerar att hålla ihop, så som det känns just nu så får vi väl bjuda min mamma + pappa och hans nya, så får de lösa sina problem själva. Jag orkar inte medla, och känner egentligen mer och mer att de borde kunna stå över sina problem för vår skull... Men vi får se...

  • CarolinZ

    Tack alla ni som kommit med råd och synpunkter...

    Helt otroligt nog så verkar det som att jag oroat mig i onödan. Vi var över hos min käre mor och fikade häromdagen, och min mamma tog själv upp ämnet genom att säga att hon inte ville ha pappas nya där. Jag drog efter andan och kände att det var lika bra att ta tag i saken. Men så fort jag började öppna munnen sa hon helt självmant att hon själv skulle upp saken med min pappa, om att hon ville att han skulle komma själv. Det var ju hennes önskan, inte vår, som hon sa, så då var det upp till henne att det med honom.

    Vi häpnade! Det är det mest vuxna hon sagt gällande saken sen det hände för 1,5 år sen. Jag vet att hon avskyr min pappa (hennes ord, inte mina), men hon har tydligen bestämt sig för att stå över det, trots tidigare hot.

    Sambons syster är det svårare med. Hon anser själv inte att hon har något problem, men det har hon. Hon kan inte låta bli att dricka för då får hon abstinensbesvär, hon har börjar missköta jobbet, och dricker kopiösa mängder... Sambon har hintat för sina föräldrar om hur han känner, och det verkar som att de räknar med att hon är bjuden, men att de förstår problematiken, och att de kommer hålla ett öga på henne...

    Och sambons föräldrar är väl inte direkt bästa kompisar just nu men de kan i alla fall umgås, och försäkrat att det inte är nåt problem inför bröllopet...

Svar på tråden Släkten är värst