• Ni som gifter er för andra gången..

    Sön 10 jun 2012 15:54 Läst 5356 gånger Totalt 44 svar
    Visar endast inlägg av Principisessan - Visa alla inlägg
    Sön 10 jun 2012 15:54

    Nyfiken på hur det ser ut för er som varit gifta en gång tidigare.

    Hur länge var ni ett par innan frieri eller bröllop?
    Hur valde ni att gifta er, gör ni något annorlunda från gång nr 1? Och då menar jag om ni tex valde mindre bröllop/större bröllop, borgerligt/kyrkligt osv.

    Kul att se hur ni andra valt att göra och tänker :)  

  • Sön 10 jun 2012 16:02 #2

    vad kul att höra om hur ni gör :) 
    är det långt kvar till bröllopet?  

  • Sön 10 jun 2012 16:10 #3

    själv så har vi mest pratat löst om att gifta oss om ett eller ett par år. 
    Jag har varit gift tidigare men skiljde mig för 1,5 år sedan. Min nuvarande och jag har känt varandra i 8 år, men blev ett par förrän när jag var i tagen med att skilja mig. 
    förra bröllopet var stort med 80-90 gäster och rätt påkostat. Äktenskapet var dock inte alls så lyckat och vi skiljde oss efter bara ett år efter bröllopet (var ett par i 6 år)

    Så samtidigt som det känns rätt nyss som jag faktiskt var gift och jag inte kan låta bli att tänka att undrar vad resten av släkten tänker om det, så skulle jag inte ha något emot alls att gifta mig igen. Jag tror ju på oss och vårt förhållande och självklart blir jag glad över att han säger att han vill dela resten av sitt liv med mig. 

  • Sön 10 jun 2012 16:40 #5
    CoG skrev 2012-06-10 16:33:37 följande:

    Eftersom att jag och exet hade barn var det 6 mån betänketid, sen tog det extra tid för att han aldrig skrev på papperna sen så det gick igenom först dec 09 (separerade sep 08)
    ...så kommer det att vara 4½ år mellan bröllopen.

    Förra gången blev det bröllop efter 7 år (5 års förlovning)
    och den här gången efter 4 år tillsammans (2 års förlovning)

    Vi har ett gemensamt barn (men båda barnen bor hos oss på heltid) och har bott ihop 3 år då vi gifter oss.

    Det blir ingen större skillnad på storlek.
    Kyrkligt båda gångerna, mellan 30-40 gäster.

    Jag har blivit peppad här inne då jag själv skrivit frågor kring det här ämnet och man lär sig, inte av sina misstag men av sina erfarenheter.
    Och det är bara att vara lycklig för att man får uppelva kärleken igen!

    Då jag tittar på klänning och annat så väljer jag inte en exakt likadan som tidigare, men jag väljer inte ngt enklare för att det är andra gången.
    Det är ju första gången tillsammans med mannen i mitt liv :)


    ja du har ju helt rätt. Det är väl lite sådär när man googlar på kyrkbröllop mm och det står att man inte bör bära vitt osv, och det är ju säkert inte så nuförtiden, även fast det står så i vett och etikett-råd osv. 

    vår tanke är att inte ha stort bröllop, men ändå med kläderna och hela kitet. Det beror mest på att jag kan tycka att det är skönt att slippa stressen (var ju ett vrak sist när det var så mkt att göra) och han är inte så förtjust i själva tanken med massa gäster osv. Tror det beror till viss del på att han inte har så bra kontakt med sin släkt heller.  
  • Sön 10 jun 2012 22:54 #10

    vad underbart att läsa om alla era historier! så kul att ni delar med er :) 

  • Mån 11 jun 2012 17:45 #12
    rowan skrev 2012-06-11 01:36:35 följande:
    Jag gifte mig första gången 22 år ung. Det var ändå ett personligt och innerligt bröllop, vi kände stort stöd från familjerna och det var en mycket lycklig tillställning.

    Jag träffade min nuvarande m2b medan jag fortfarande var gift  - det var kärlek vi första ögonkastet. Efter 6 år tillsammans (2,5 år som gifta) skiljde jag mig och var liksom redan i ett förhållande med min nuvarande. Jag tror att många runtomkring hade svårt att hänga med, även om de såg skillnaden i hur lugn och lycklig jag nu är.

    Även vid förlovningsfesten kändes det som att folk var överraskade - glada, men överraskade. Så vi har tagit god tid på oss innan vi dragit igång bröllop!

    Nu inför mitt andra bröllop har jag gjort många genomtänkta val. Jag valde att ha bröllopet i m2b:s hemland och inte i Sverige, för att göra en stor åtskillnad. Dessutom ska vi nu ha vår egen religions bröllopsceremoni (på första bröllopet hade vi kyrklig ceremoni för att det var den ceremoni som släkten förstod, men några uppskattade ändå inte att vi hade kyrkligt bröllop utan att vara kristna). Vi har informerat om detta i inbjudningarna, för att ge gästerna chans att ta ställning.

    Jag har mognat på många olika vis och ska ha en annan klänning, en närmre väninna som tärna, mindre extravaganta ringar.

    Det är inte helt fel att gifta sig för andra gången - jag känner mig så lugn och trygg! :) Jag vet mer vad jag vill och känner att det är inte "nu eller aldrig", det är inte min enda chans någonsin i livet att vara prinsessa - det är jag varje dag ju! Framför allt är det så skönt att får stöd från familjen (en andra gång...) för vår kärlek. Jag tror de ser skillnaden i mig, hur trygg och lycklig jag nu är.
    förstår vad du menar med "en enda dag som prinsessa" jag var lite likadan. 
    hur länge har ni varit ihop nu, du och din nuvarande?  
  • Tis 12 jun 2012 18:09 #14

    ja jag håller med. Det är skönt att läsa om era berättelser om hur det blev och hur ni tänker. 
    INget illa ment såklart mot någon som inte varit gift förut men det känns ju för mig som enorm skillnad. Jag har ju inte alls samma tänk nu som då. För mig var bröllopet en enorm happening i sig, som gärna lades tid på i ett helt år, vilket självklart inte är fel. Men jag var verkligen besatt av det. Nu tar jag det lite mer med ro och vet vad jag vill. Upptäckte tex med facit i hand att stora fester där jag är huvudpersonen inte är min grej. Rent generellt så umgås jag oftast i mindre sällskap så jag vet inte varför jag skulle promt ha stort och dyrt. antar att  det hade lite med den
    här flickdrömmen om hur det "ska vara" att göra.

    Enda som lever kvar nu av alla de där drömmarna, är drömmen om en solitärring. Antagligen för att jag var för snål sist, haha
     

  • Tis 12 jun 2012 18:11 #15
    BettyBoop skrev 2012-06-10 21:51:19 följande:
    Tja.. först hade jag rätt dåligt samvete över att ha ett stort bröllop.. jag har ju redan haft det en gång. Och det är så många människor som tycker det är "fel".. men.. min blivande man har ju aldrig varit gift. Och han vill ha ett stort bröllop... Så jag tänkte om, lade elaka kommentarer bakom mig och nu känns det faktiskt bra.

    Upplägget är ganska likt - kyrkbröllop och ca 75 gäster och trerätters. Princessklänning även om det nu är av misstag (fick fel klänning) och jag resonerar som så.. att första bröllopet var ett genrep. Jag minns så väl vad som inte blev så bra den gången på själva festligheterna så jag har varit VÄLDIGT noga i planeringen och avsatt pengar för underhållningen. Vi ska inte heller ha presentöppning. Allt för att få en rolig fest och inte bara en lång tråkig sittning som det så lätt blir annars - och som det blev förra gången.

    Jag älskade min första make och vårt äktenskap var lyckligt så länge som det varade. Sedan  blev det som man säger.. "shit happens" och skilsmässa. Tog mig hårt och var svårt att komma över. Vi skilde oss för..8 år sedan.

    Jag och blivande har inte varit ett par jättelänge.. bara 20 månader.. Han friade på vår ettårsdag.... det känns himlastormande och HELT rätt. Jag trodde aldrig att jag skulle älska en man på det viset som jag älskat min fd man, någonsin igen. Inte så att jag trodde att jag aldrig skulle älska, men jag trodde inte att jag skulle älska på det viset igen. Jag trodde den typen av förälskelse hörde ungdomen till. Och så dök min blivande upp - tog mig med storm och här står jag.. brud om tre veckor..!
    en slant på underhållning är bra, tror många glömmer bort det. Som vi bland annat med exet. Det blev ju lite tradigt med en lång middag .
  • Tis 12 jun 2012 18:15 #16

    få se hur det blir för oss, allt är fortfarande på planeringsstadiet och vi har faktiskt inte något datum ännu. Har en tanke om att när det väl blir så fixar jag en snygg tealength klänning och binder min egen bukett (är florist), väntar in ringarna och bokar kyrka fort som attan.
    Känner mig själv och jag svävar lätt iväg i något mycket större än vad jag tänkt från början. Så genom att inte ge mitt "pysselbehov" det utrymmet så blir det nog bra och något både jag och min sambo vill ha.

    En annan dröm är ju att vi gifter oss i New York, nåt vi pratat om.. men det känns lite trist att behöva lägga en massa tid på papper och diverse annat praktiskt väl där. Sen finns en kyrka här i vår stad som är fantastiskt vacker. Helt vit inuti full med blomstermålningar i taket.  

  • Tis 12 jun 2012 20:44 #18
    CoG skrev 2012-06-12 19:07:06 följande:
    Jag hade först tänkt mig en enklare vit klänning, inte för att det är bröllop nr 2 utan bara för att det kändes som att det skulle passa...
    Men ju mer jag tittar desto mer känner jag att "Tusan heller! Jag ska känna mig finare den här gången än förra!"

    Jag vill inte att exet ska få ha mig som finare brud än den man jag vill gifta mig med nu!!

    kanske knäppt att resonera så, men jag vill vara FINARE!!
    :) 
  • Sön 17 jun 2012 20:48 #21
    Babydoll skrev 2012-06-13 14:37:08 följande:
    Jag gifte mig första gången för 9 år sen ( bara 20 år gammal). Det var påkostad indiska bröllop med ca 400 personer. Festen varade i 3 dagar och jag hade traditionellt indiska dräkter i olika färger ( man har inte vitt där utan rött är vanligast) och massor av vackra stora guld smycken. Min släkt och mina föräkdrar betalade hela bröllopet. Dem planerade hela bröllopet också, Det enda jag valde själv var mina dräkter och smycken. Jag har aldrig känt mig vackrare som jag gjort den dagen. Tyvärr höll äktenskapet knappt ett år.

    Nu lite äldre och visare ska jag gifta mig igen =). Vi kommer gifta oss borgerligt i stadshuset (ingen av oss är troende och min pojkvän tycker inte om att stå i cenrum) coh sen ha en liten middag och fest i en herrgård med ca 50 personer. Vi står för bröllopet själva och planerar allting själva också.
    Jag kommer ha en vit prinsess klänning och hela baletten. Men jag känner som CoG att jag vill känna mig minst lika vacker som förra gången eller vackrare ( vilket inte kommer bli lätt) =).

    Den här gången känns det mer på riktigt, att det är mitt bröllop och inte mina föräldrars.
    förstår att det är enorm skillnad. bodde du i Indien vid tillfället för ditt första bröllop eller bodde ni i sverige? 
  • Ons 18 jul 2012 08:49 #22

    skakar lite liv i tråden igen :) 

    Fortfarande inte något datum satt, men häromdagen satt vi och drack lite vin på tu man hand. Och det hela råkade bli lite för många glas vin, haha, för min sambo bekände att han tittar på ringar och funderade över klarhet och färg osv. 
    Han har ju sagt att han inte vill att vi förhandlar fram att nu förlovar vi oss för att sedan tillsammans titta på ringar som passar budgeten. Det var väl lite så det gick till när han förlovade sig en gång tidigare och han tyckte att det inte alls var så romantiskt och fint som han hade tänkt sig, så han vill "do it properly" som han uttryckte det :) 
    Ha en ring som han vet att jag skulle älska och gå ner på knä och hela köret. Så nu vet han vad jag tycker om för något och kände sig mer säker på att det skulle bli bra. 

    Så snart kanske det kommer ett frieri då, lät lite så :) 

    Iallafall. Vi har bestämt att vi vill gifta oss i kyrkan, i vår stad finns en gammal korskyrka och min historieintresserade sambo som kan allt om alla kyrkor och gamla kungar hade ett långt utlägg om varför just denna var så särskild. Och den är himla fin, så då blir det den. Ljus och fin inuti. 
    Och så blir det bara vi, våra barn och två vittnen. En middag efteråt för oss alla, och barnvakt över natten och hotellövernattning för oss. Sen efter ja, kanske en månad eller så, så blir det en bröllopsresa. Någon sista minuten eller en weekend till Paris eller London kanske. 
    Vi var överens om att själva bröllopet ska vara litet men fint. Vi vill båda vara bröllopsklädda och fina, men inte ha bröllopsfest med massa gäster. Visst blir säkert någon kanske besviken över att de inte fick vara med, men de förstår nog. 

    Så ja, vi får väl se när det blir. Känns lite pirrigt! 

  • Tor 26 jul 2012 21:09 #25

    vet ni vad... jag är förlovad nu:) 

    Åkte i tisdags till Göteborg för att bara ha två dagars myspys på hotell, bara vi utan barnen. Hade presentkort som jag fått från mitt jobb som jag tänkte nyttja, och såhär i slutet på semestern så passade ju det bra. 
    Kvällen innan så hade min sambo tagit fram två olika alternativ på restaurang och vi bestämde att det mexikanska haket skulle bli jättebra, det var bara det att vi tog fel nummer och ringde det italienska, och bokade bord. SÅ vi tänkte att jaja, då blir det väl där istället, det är ju inte hela världen.

    Så kom vi fram till göteborg, checkade in och mös på hotellet innan det var dags för middagen på restaurangen. (och vilken restaurang sen då! vilken tur att vi bokade fel) hur mysigt som helst, jättegod mat och ja, allt. 
    Sen mellan huvudrätten och desserten ställer sig sambon upp, trodde han skulle gå på toaletten eller något. Men istället så ställer han sig på ett knä och tar fram en ringask och friar. 
    Självklart sa jag ja :) Både han och jag blev tårögda och torkade tårar och bara satt och log som två fån :) Personalen lät oss vara ifred ett bra tag, innan desserten kom och de grattade oss. 

    Så nu är vi förlovade, på riktigt. Har inte riktigt smält allt ännu men är så lycklig. 
    Pratat lite löst om att gifta oss till vintern eller våren. Få se hur det blir :)   

  • Tor 26 jul 2012 21:31 #27
    Vinterbrud121212 skrev 2012-07-26 21:24:12 följande:
    Åh även jag blir tårögd...

    GRATTIS
    tack :) 
  • Ons 8 aug 2012 23:05 #31

    åh så kul att läsa alla era historier. Kanske är jag knäpp men man känner sig mer mogen nu. Att man vet att det blir rätt denna gång, oavsett hur man väljer att gifta sig. 

    Jag skulle egentligen gladeligen varit sambo resten av livet med min blivande. Visst fantiserade jag om att gifta oss någon gång, men det räckte precis som det var .. allt var ju redan perfekt. Att gifta sig denna gång känns mer "på riktigt". Det innan var mer ett genrep. Nu är det för kärlek.  

  • Tis 25 sep 2012 21:56 #33

    mariath: vad kul att höra om hur ni träffades. Förstår också din tanke om olikt från det förra. Så känner ju jag med. 

  • Tis 25 sep 2012 22:11 #35
    CoG skrev 2012-09-25 22:00:57 följande:
    GRATTIS!!!!!
    tack :) vi gifter oss i april. blir ett bröllop i kyrkan med endast oss, barnen och bästa kompisarna som vittnen. längtar :) 
  • Tis 23 okt 2012 13:32 #39
    maxmamma skrev 2012-09-25 22:24:47 följande:
    jag har varit gift en gång tidigare, då var jag 29år o hade två barn med mannen jag gifte mig med då hade vi varit ett par i typ 8år.

    det giftermålet höll bara ett år, pga av lite för mkt missbruk o andra omständigheter.

    då gifte vi oss hemma på vår gård med släkt o vänner o två präster.

    bröllopsnatten tillbringade jag i ensamhet sönderslagen o blodig, blev ingen härlig o mysig bröllopsnatt där inte.
    tur att barnen sov på övervåningen i huset o slapp se det eländet.

    tyvärr råkade några gäster som sov över se hur det var med mig...

    kan säga som så att, när jag träffade min nuvarande så var jag livrädd att historien skulle upprepa sig men min m2b är en av de snällaste o lugnaste killar jag träffat o han har fått höra många gånger hur jag blivit behandlad.

    Nu är jag 36år o vet att jag gifter mig med rätt man, och vi har en son på 3½år tillsammans.
    men usch så hemskt. 
    Vad bra att du tagit dig ur det förhållandet ! det är starkt gjort.  
  • Tis 23 okt 2012 13:41 #40
    mariath skrev 2012-10-23 11:35:25 följande:
    Jag puffar upp denna tråden lite på nytt.

    Hur reagerade era föräldrar när ni berättade att ni skulle gifta om er? Jag är lite fundersam hur mina ska reagera.

    Då deras realtion är inne på långt över 30 år, å min mor en gång sa att man inte behöver samla giftermål på hög.
    Mina föräldrar reagerade väl inte särskilt stort varken första eller andra gången. Första gången så gillade de ju inte min sambo dessutom, men det höll de för sig själva. Pappa och sambon var ju oense någon gång men i övrigt så har de faktiskt varit väldigt bra på att låta oss barn leva våra liv och få välja vad vi vill själva. 
    Vilket jag tycker är bra.

    Så när jag och min nuvarande flyttade ihop så sa de väl inget särskilt då heller, mer än" oj då, jahaa. Ni som varit vänner så länge" men sen har de inte direkt sagt varken bu eller bä. Jag kan konstatera att de hälsar på mycket oftare sedan min nuvarande kom med i bilden, än när jag var tillsammans med min fd. Så det visar väl på att de uppenbarligen gillar min nuvarande mer. 

    Mamma som hade lite svårt att ta till sig det "storslagna" bröllop som jag hade gång nr1 nickade mer godkännande när vi sa om vårt upplägg att vi inte ska ha en stor fest. Och jag ser ju på dem att de egentligen vill gärna få komma på vigseln, men de har inte sagt något eftersom de förstår att vi vill inte ha ett sånt bröllop. Och börjar vi bjuda så är det svårt att dra gränsen och helt plötsligt är den intima lilla vigseln borta.

    Sen har min syrra varit gift 3 gånger, och min mormor likaså. Så jag känner att jag inte är "värst" iallafall.. haha ;) 
     
  • Tis 23 okt 2012 18:48 #44
    Sverigeblomster skrev 2012-10-23 15:53:26 följande:
    Skall gifta mig för andra gången och är 49....känner mig som 20 kär och allt känns så rätt. Han min blivande hade aldrig tänkt gifta sig och han känner samma. Äkta kärlek finns
    underbart :) grattis! när gifter ni er? 
    mariath skrev 2012-10-23 14:19:28 följande:
    Haha Cool jag har nog tänkt att detta är nog andra och sista gången jag gängar mig Tungan ute
    Jag sa det redan åt gubben när vi beslutade att ta vårt kompisförhållande till ett mer kärleksfullt förhållande, att nu får du stå ut med mig tills vi blir gamla  och gaggiga för jag tänker inte separera flera gånger. Å han lovade att stå ut med mig Flört  Å det var ju väldigt snällt av honom!
     haha samma här.. den här gången är det "for real"  
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll