Prästen kommer hem till oss..!

prästen kom hem till oss med, har gjort det vid dop osv med! Tror de vill träffas i lugn hemmiljö och sen är det smidigt att slippa åka!

Vi träffades i kyrkan. 
Men när mamma dog så frågade prästen om vi ville att hon skulle komma hem till oss istället.
Vi bad dock om att få träffas i prästgården (används inte som bostad). Det kändes som mer neutral och inte så laddad mark, även om vi uppskattade gesten. 

Jag hade tyckt det var jätte skönt om prästen kom hem till oss! Fixa lite kaffe och fika och ta det lugnt. Annars måste ju vi hålla en tid och åka iväg osv. 

 

Vid både dopsamtal och vigselsamtal är det vanligt att prästen kommer hem till en.
Så du behöver inte oroa dig över att dom vill snoka
En service dom har!

ahaa, på så vis

Jag tyckte det kändes lite skumt först för hon (prästen) la fram det på så konstigt vis så det lät precis som att hon inte riktigt trodde vi var ett seriöst par eller nåt, hon blev så förvånad över vår åldersskillnad  

Jaja, det blir nog bra i alla fall! Som ni säger, skönt att slippa åka då jag jobbar på dagen (slutar 14 o prellen kommer 15 )

Tack för era svar!

Oj vad lyxigt och engagerat! tänkte jag spontant. Det blir ju verkligen inte att beta av folk på löpande band, utan ett personligt möte. Jag tror knappast ni behöver oroa er för något förhör, utan se det positivt-prästen är engagerad och tar sig tiden att verkligen möta er där ni är så att säga. Jag tycker det är sunt att kyrkans medarbetare inte bara finns i kyrkan, utan rör sig ute bland sina medlemmar. Men, vill ni inte öppna upp ert hem utan-som i Chicitas exempel- träffas på mer neutral mark, så säg det till prästen för allt i världen!

Jag tror det är för att hon vill lära känna er lite bättre, och det är väl bara positivt eftersom hon då kan vara personligare på vigseln! :)

Jag är ju inte präst, utan borgerlig vf, men jag vill gärna träffa mina par innan jag viger dem. För att kunna göra ceremonin personlig och som det passar dem
Jag tycker det är jätteviktigt att det blir så bra som möjligt på deras stora dag! Och då underlättar det att ha träffat dem minst en gång innan. 

(Detta gäller så klart mest de som gifter sig utanför stadshuset och som vill ha mer ceremoni. I stadshuset försöker jag givetvis också göra det fint och mysigt, men det blir ju inte på samma sätt).

Ooooh, ja, så kan man ju se på det!!

Nu blev jag lugnare, kan ju faktiskt vara så att hon bara vill väl

Kanske är crazy bride- nerverna som börjar spöka...

Hehe... de där nerverna kan ställa till det... Tror att det lurar en liten bridezilla i oss alla...

jaa, jag märker det mer o mer för varje dag, den där bridezillatypen som finns inom mig kommer fram allt oftare... stackars m2b  

tänk hur jag kommer vara på den stora dagen om jag är sån här nu, 54 dagar innan...

När mina föräldrar gifte sig kom prästen hem till dem.

Vår präst träffade vi på ett café.

Vi vigdes i kyrkan vid vår sommarstuga och vår präst kom till vår stuga på fika/vigselsamtal innan=) jättetrevligt!

Vår präst ringde och frågade om vi ville komma till hans kontor eller hem till oss vi valde hem till oss
 

Vi träffade prästen på hans kontor första gången och andra gången i kyrkan där vigseln skulle vara. Vi pratade dock inte om så mycket. Det var korta samtal och bara fokuserat på vigselgudstjänsten, det praktiska så att säga. Jag hade gärna träffat prästen hemma och fått prata lite mer. Det kändes lite opersonligt, vilket ju också gjorde att tex vigseltalet var väldigt opersonligt. Lite synd, men men. Prästen var bra i övrigt och vigseln blev fin :)

Min erfarenhet är att det brukar bli lite längre och djupare samtal när man inte är i kontorsmiljö (eller ute på cafe eller dylikt med massor av öron). Men det är förstås under förutsättning att det är okej med brudparet, för annars blir det ju inte bättre utan tvärtom sämre. Det gör det helt enkelt lättare att vara personlig (aldrig utlämnande förstås) osv.

Men det är inte alltid det funkar,  brudparet kanske bor långt ifrån församlingen de gifter sig osv. Så det är klart att det kan bli bra också att träffas på kontoret
 

Tack för era svar! Första tanken var paniiiik, men nu har jag vant mig vid tanken :)

Men frågan är bara hur detaljerad man behöver vara om hur vi träffades osv.. det skiljer oxå 16 år mellan mig o min blivande man. Men det är inget de lägger större vkt vid, eller?

Nä, det hoppas jag inte. Nu funkar ju alla präster olika, men samtalet handlar dels om att utifrån den givna ordningen som finns planera ihop vigselgudstjänsten och sedan samtala om vigsel och äktenskap och liv i stort. Det är defenitivt inget förhör eller ifrågasättande, inte heller någon form av terapi  utan en möjlighet. Men ni behöver bara "bjuda" på det ni är bekväma till, ni väljer nivå.

När jag har samtalen så frågar jag ofta lite kring hur man träffades, vad man föll för, hur man ser på livet tillsammans i framtiden. Det är inte egentligen så att jag är intresserad av att få svar på frågorna (jag kan hålla ett helt okej tal ändå faktiskt), men däremot har det förvånat mig hur ofta det kommer kommentarer efteråt om "oj, det har vi inte pratat om" eller "vad fint det var att få säga XYZ om till varandra". Inga hemligheter -men mer att man tar mycket förgivet, glömmer vad man berättat och inte, man läser varandra så man slutar (delvis) fråga... osv. Så summa summarum: inte för prästens skull, inte som villkor för vigseln (för kyrkans skull) utan för er skull (om ni vill!)
 

Åh, tack för ditt svar