Berätta för ens föräldrar...

Jag var också jättenervös när jag skulle berätta för mina föräldrar att jag och min kille ska gifta oss, vi gifter oss i sommar och kommer vara 21 då . Dessutom så har vi i sommar varit tillsammans i två år och förlovade i ett. Trodde att jag skulle få höra massa om att jag var för ung och att vi skulle vänta, jag är student och min m2b tog ett studieuppehåll i höstas och hade i början ingen säker inkomst. Men min mamma tog det jättebra, sa grattis och att hon var glad för vår skull. Så ibland kan de överraska. 

Sätt dig ner med dina föräldrar och din fästman och berätta. Om de skulle vara negativa så har du ju ändå din kille där som ett stöd så att säga. Lycka till!  

Ja, du får berätta eller så får du inte berätta. Om ni vill gifta er nu trots er ringa ålder så vill ni ju det. 
Om du tror att de kommer att ha negativa åsikter om det så kommer dom ju att ha det, då är ju alternativet bara att vänta eller strunta i vad dom tycker.  

Precis, det är ju bara att "bita i det sura äpplet" och berätta. Ni får helt enkelt säga som det är, att ni var tillsammans flera år, bott tillsammans och att ni känner att det är dags för nästa steg. Något som ni funderat på noga och verkligen vill göra. Något som ni känner stor lycka inför.

Är det då så att de skulle ha negativa saker att säga om det, så ja, vad kan ni göra åt det? Det skulle ju vara hemskt tråkigt, men ni har ju inte så många andra alternativ då än att, som FruSSE skriver - strunta i vad dom tycker och tänker eller helt enkelt skjuta upp bröllopsplanerna tills era familjer är med på noterna. Där måste ju ni känna efter vad som är viktigast för er.

Jag tycker dock att ni kanske ska berätta tillsammans för era föräldrar, för då kan du få stöd av din sambo i samtalet med dina föräldrar och behöver inte möta eventuella negativa kommentarer ensam.

Jag och min make träffades när vi var 18 respektive 20år, vi flyttade ihop 6 månader senare och fick vår dotter drygt ett år efter vi träffades. Vi har under flera år velat gifta oss och våra föräldrar har som bara väntat på det. När vi nu förra året bestämde oss, jag 24år gammal och han 26år, så sa bara alla "Äntligen!". Nu var vi ju inte riktigt lika unga som ni är, men vi hade inte varit ett par längre och vi fick dessutom barn väldigt tidigt i förhållandet. Hittills har det gått utmärkt för oss och jag tror det kommer fortsätta så i framtiden också.

Om ett äktenskap fungerar eller inte har inte enbart med ålder eller hur länge man har varit ett par att göra. Det har mer att göra med hur man är som person, vilken relation man har och hur man vårdar den. Det finns precis lika stor chans att ert äktenskap kommer fungera utmärkt som någon i 35-års ålder som varit ett par i 15år har.

Så länge ni vet vad ni vill och känner att det är rätt för er, ni är trots allt vuxna :) Och med tanke på er relation (par i 5år, sambos i 2år) så tycker då åtminstone jag (nu känner jag ju inte er men..) att det inte känns som något ni kastar er in i bara hipp som happ och helt otänkt.

Åh, tack att ni är så snälla när ni skriver :) Det känns mycket bättre, och jag tänker lite så här också, kan de inte vara glada och lyckliga i det vi vill, så har de ändå inget där att göra. Det är lite deras förlust, för jag har ju ändå min m2b, och alla våra vänner som tycker att det är toppen kul :)

Ska åka hem till mina föräldrar ikväll att betätta, de blir enklare än hans ;)

Vi skickade ut inbjudningskorten, det var vårat sätt att berätta.

Jag är 21 min blivande är 24 när vi gifter oss i december, och visst har det varit olika tankar om att vi ska gifta oss, men vi har varit tillsammans i 5 år, förlovade i 3, så det var väl inte oväntat. Min svärmor hade svårast att acceptera det eftersom vi inte går ihop, men hon var faktiskt först med och köpa hem sina kläder, så så illa kan det inte varit, men det tog 2 veckor innan hon ringde och sa grattis :P Mina föräldrar vet att jag gör vad jag vill och gör inga förhastade beslut så för dem var det helt okej, jag är vuxen kvinna :)

kan ju tillägga att vi satt ner när vi berättade, över en middag :)

Tänkte precis det! Man ska inte göra det svårare för sig själv än nödvändigt. Kom dessutom ihåg att ni är inga barn längre så era föräldrar ska ge 17 i att kommentera ert bröllop, förutom "grattis" och "lycka till" förstås. Blir lite trött på att äldre ska kommentera vad de yngre gör. De har ju uppfostrat er så de får väl lita på att ni är kapabla att fatta egna beslut.

Ni är myndiga så dina föräldrar har ingen talan. Tyck & tänk är en sak men ni är vuxna :)