OSA datumet har varit, många ej hört av sig- hur tolkas de?

Man ringer till dem så klart! Vår OSA-frist gick ut den 12:e. Då var det fortfarande fyra som inte svarat. Min sambo ringde till två, min mamma tog de andra två. De hade bara glömt att svara. Alla kommer på bröllopet.

De som inte svarat kommer inte. Så kan ni räkna. Om de sedan dyker upp ändå, så är det bara pinsamt för dom. Det ska inte ni tänka på tycker jag.

Vi hade rätt många som inte hört av sig när OSA gick ut, då fick vår toastmaster ringa runt till alla dom. Vissa svarade då ja på en gång, andra nej och några kunde vi inte få tag på.

Hade han inte gjort det, så hade jag inte ringt och "jagat" utan bara antagit att alla som inte talat om att de kommer/inte kommer, inte tänkt komma på bröllopet.

Jag tycker alltså att ni kan räkna bort de som inte svarat och dyker de upp ändå, ja, så får de ju stå sitt kast att de inte svarade. Ni kan ju inte ha extra mat klar för att det kanske dyker upp folk som inte behagat höra av sig. Visst kan ni skicka iväg ett mejl med en påminnelse eller ringa de som inte svarat om ni vill, men det måste ni inte göra.

Haha, det var typ 30 som inte svarat när vårt osa gick ut. Vi ringde runt och frågade och alla skulle komma!

Så fruktansvärt respektlöst att inte svara tycker jag. Oavsett om man kommer eller inte.
Ja jag vet att man kan glömma, men det har jag svårt att tro att man gör.
Ursäkta att jag går ifrån TS ämne men jag tycker verkligen det.
Brudparet skickar en inbjudan för att man vill att denne/denna ska komma till sin stora dag.
Så dåligt att man inte har vätt att svara då. 

Det är så svårt.

Antingen gissar man att de inte kommer. Då blir det dock svårt om de kommer.

Eller så ringer man/messar och frågar: Ni har inte svarat. Betyder det ja eller nej?

Eller så skriver man redan på inbjudan (lite sent nu, men till en annan gång): Ni som inte svarat innan (datum) tolkar vi som ett nej.

En del svarar inte för att de anser sig självskrivna. Min m2b´s morföräldrar gör så ibland.

Man ringer så klart. Till bröllop är det ofta väääldigt lång osa och många glömmer. Om det är många som inte svarat och de dyker upp på bröllopet så är det inte bara att rycka på axlarna och tänka att det är deras eget fel (även om det är det )
När alla ska sätta sig till bords och 20 personer inte är medräknade i dukningen så skulle åtminstone jag få ont i magen och ångra att jag inte tog mig besväret och ringde runt

En annan sak att "drabbade" oss är att flera av gästerna tog med fler gäster än vi hade bjudit. Vi skrev 1 persons namn på kuvertet, och denna person tog med sig ytterligare tre personen, varav en som vi aldrig hade träffat.

Så att gästerna svarar "vi kommer!" är ingen garanti för att man vet hur många som kommer. Nu har vi fika och inte lagad mat som tur är, men det är ju änd beräkning av fika, kaffekoppar, m.m.

Om det står OSA så SKA man svara - allt annat är som sagts ovan respektlöst. Vårt gick ut i måndags och jag vet 10 par som inte svarat. Släktingar kommer vi nog efterforska. Vänner/Bekanta ringer vi nog inte. Det känns som att böna och be, jag tycker fler borde svara tidigare istället för att lägga ifrån sig kortet och vänta...

Å så tror jag på att ge dem ett par dagar. Tom mina föräldrar ringde för sent!!

När min m2b fyllde 30 år firade vi med stor fest. Dock var den 10talet av hans vänner som varken svarade ja, nej eller kanske.

Min m2b och hans vänner är medlemmar på Facebook så han skrev i sin status att följade personer (lista) inte hade svarat och att om de inte svarade inom 2 dagar tolkade vi det som ett nej. Då blev det en jäkla fart på vissa, framför allt de som levde i parrelationer där många trodde att "den andra" hade svarat. Folk hade allså planerat att komma, gått samman för gemensam present, men glömt att tacka ja till festen.

Då hade vi lagad mat så det var lite mer viktigt att veta antal. Dock var det flera som kom för sent, vi fick börja äta utan dem. Vi skrev 14.00 på inbjudan, de flesta anlände 13.50-14.10 och fick ett glas bubbel och minglade lite. När klockan närmade sig 14.30-14.40 och det fortfarande fattades några började vi äta, maten kunde inte vänta längre. De saknade gästerna hade inte hört av sig heller, jag hade mobilen i fickan hela tiden. Jag hade fullt upp med maten, se till att alla hade att dricka, m.m. och pallade inte jaga folk som inte kan klockan. Vi hann sätta oss till bords när de kom insladdandes, utan ursäkt, bara "ojdå".