48 per bröllop elegant men under 15000 ????

Tycker det är väldigt lätt att komma upp i andra summor även om man inte har firmor som gör allting...

Många köper en mycket dyrare klänning, ringar för åtminstone några tusen, om man inte vill ha hemgjord tårta går det på några tusen om man inte köper t ex Ica Maxis färdiga, lokaler i större städer kostar ofta mer än det ni får ge, kanske måste man hyra porslin, bord/stolar etc om det inte finns i lokalen.

Kanske vill man kosta på sig lite lyxigare mat även om man gör mycket själv, vill ha ett liveband, betalar serveringspersonal etc. Fixa håret som flera påpekat kostar ju en slant. Era gäster kanske inte dricker så mkt alkohol, annars har ni en ganska låg budget för det till så många personer.

Om ni är nöjda med ert bröllop så är det ju toppen att ni kommit undan så billigt. Många önskar sig kanske "lite mer" utan att det för den sakens skull blir överdådigt, och för 50 personer tycker jag nog det mesta under ca 30 000 ändå är relativt låg budget i många fall, beroende på var man bor och vad man kan få hjälp med från släkt och vänner.

Jag blir faktiskt lite trött på dessa två "läger", där den ena sidan berättar om hur fantastiskt duktiga de är på att hålla sig under en viss summa och att alla som lägger mer är så obegripligt oekonomiska/slösaktiga och så andra sidan som tycker att man är snål om man inte lägger minst två årslöner på sitt bröllop.

Om man har mindre ekonomiska resurser, eller helt enkelt bara inte tycker en enda dag är värd att lägga en förmögenhet på - då är det väl jättebra att det GÅR att få ett bröllop man kan känna sig nöjd och stolt över ändå.

Och vill man istället satsa allt man äger och har (alternativt har stora tillgångar) på sin bröllopsdag så är det väl bra att man kan få göra det.

Vad som är lyx och minnesvärt är så himla olika från person till person, och ofta ganska beroende på vilket umgänge man har... om större delen av umgängeskretsen är raggare med amerikanska bilar och som lever den livsstilen fullt ut kanske en trerätters på Grand Hôtel inte är något någon uppskattar även om det kostat en förmögenhet. Och är alla i ens umgängeskrets överläkare, advokater och bor i etagelägenheter på Östermalm kanske det kan kännas snålt med ett knytisbröllop...

Det jag vill säga är - varför känna sig så provocerad över hur andra gör? Jag är övertygad om att om man släpper på sin prestige och alla "så ska det vara" så kan man få till ett fantastiskt och minnesvärt bröllop oavsett budget. Om man känner att man inte vill lägga så mkt pengar, gör inte det... då kanske man får göra det till en "sport" att leta extrapriser och bra erbjudanden. Om man inte behöver vända på slantarna - då är det ju fantastiskt skönt att slippa.

Jag tycker inte någon som får ihop ett budgetbröllop för 10 000 förtjänar mer uppskattning för arrangemanget än någon som lägger 100 000, eller tvärt om. Är man nöjd med sitt bröllop är väl det det enda som räknas... Visst kan jag bli lite imponerad av folk som "kokar soppa på en spik" och gör fantastiska saker med lite pengar, men en sådan person hade förmodligen varit lika påhittig med en större budget och fått ut mycket för varje krona.

Ett lyckat bröllop sitter inte i hur lite eller mycket bröllopet kostat, utan i hur nöjd man var efteråt, och det beror mycket oftare på hur väl man känner sina gäster och hur väl man tar hand om dem än på vilken budget man haft.

Nej, där håller jag absolut med. På samma sätt som man (enligt mig) inte har någon rätt att säga "vad korkad du är som köper en klänning för 10 000 när man kan köpa en för 1000, så onödigt för en enda dag" så blir jag så less på folk som hela tiden gnäller på att de tycker att olika upplägg känns snåla, att det är bättre att vänta med bröllopet och spara mer för att man ska kunna bjuda alla på trerätters istället för att ha ett enklare bröllop eller ta kuvertavgift.

Det är så olika vad som är "okej" i olika umgängeskretsar, så bara för att de i någons krets är snålt att inte bjuda på sittande trerätters middag med fri bar så måste ju inte det betyda att det känns snålt för någon annan... Såklart ska man kunna ge tips och råd utan att betraktas som elak, men jag tycker många saknar förmågan att tänka utanför lådan och se att andra kanske har en annan situation än den egna.

Om man köpt papper och bläck/toner är det ju inte gratis... billigt möjligen om man gör det i sv/v på vanligt kopieringspapper (men det hade iaf inte jag nöjt mig med, eller kallat "elegant" som du hävdar i din rubrik)... Gör man det på jobbet och tar papper och utskrifterna där kostar det iofs inte mig något (då betalar ju någon annan...) men gratis är det aldrig...

Ja, exakt... om man fått något så har det ju iofs inte kostat dig något, men det har ju kostat något för någon. Många bäckar små... om man bara räknar de "dyra" posterna så kanske man inte ens kommer upp i halva summan, men när man börjar räkna på portoutgifter, servetter, hårnålar och annat som var för sig bara är några tior eller nån hundralapp men tillsammans blir många tusenlappar för väldigt många så ger man ju inte en rättvis bild av verkligheten.

Kanske räknar man inte in summorna därför att det är sånt man redan hade hemma, eller sådant man har nytta av sedan också. Men om man inte räknar med det i budgeten så har man ju inte heller angivit den totala, faktiska kostnaden. När man då nästan idiotförklarar (förmodligen inte menat så, men i det skrivan ordet låter det så) med "hur kommer ni upp i sådana höga kostnader ? är det för ni anlitar firmor som sköter allt ?" så tycker jag nog man har rätt att ifrågasätta om budgeten verkligen stämmer överens med verkligheten.

Har man fått mycket av släkt och vänner, fått hjälp med frisyr till ett värde av X tusen, fått klänningen i present av mamma, floristsyrran har gjort blomsterarrangemang och bukett värt några tusen etc så har man fått ett "fint" bröllop till en låg kostnad, men bröllopet har ju ändå ett uppskattat ekonomiskt värde som blir felaktigt om man börjar påstå att saker är gratis när de ändå har ett ekonomiskt värde, även om man fått det till skänks.