• Anonym (less)

    Reagerar jag fel? Och hur ska jag göra på bästa sätt?

    Min svärmor har ftt för sig att jag inte tycker om henne, vi har pratat om detta och avslutade med att vi är vänner och jag hoppas hon förstod att jag inte ringaktar henne på något vis.. Men jag är tillsammans med hennes son, jag skall gifta mig med hennes son inte henne.. 
    Jag har en egen mamma och behöver inte en extra mamma men ändå kan hon inte förstå..

    Vi bor i två olika städer, en bra bit emellan oss vilket gör att vi kanske ses en gång per månad och då stannar hon hos oss i flera dagar vilket redan de är lite anstängande just för att hon klagar..
    Hon klagar på att hon och äldsta pojken inte får sova i min och min M2B säng, hon har ont i kroppen och behöver tydligen den mer än mig, min M2B samt våran lilla dotter som fortfarande ammar och sover brevid mig..
    Hon klagar på att disken inte är nog ren, att golvet är lite fläckigt, att jag inte ringer henne flera gånger per dag och pratar i timmar osv osv..
    Jag känner inte att jag har så mycket gemensamt med henne, mer än att hon är min M2B mor och farmor till barnen..
    Jag har inte den allra bästa telationen till min mor, vi är inte ovänner alls men ses eller kanske inte pratar alltför ofta.. Någon gång i veckan bara trotts 10 minuters avstånd mellan oss så varför skulle jag ringa till min svärmor flera gånger om dagen!?
    Hon förstår inte riktigt att jag inte är sån som person som gillar att sitta i telefonen i flera timmar och sen så ringer oftast min sambo några gånger i veckan till henne så jag vet ju att hon lever och mår bra vilket gör att jag ännumindre känner för att ringa henne.. Kanske är jag kall och dum men thats me.. Vi är trevliga mot varran och pratar o skojar när hon väl är här för att hälsa på så jag har inget agg mot henne alls..

    Sen när det kommer till vårat bröllop så är hon så ledsen över att hon inte får vara så pass delaaktig som vill..
    Hon var ledsen och sur över att min mamma var med och köpte min brudklänning, hon var sur över att min mamma erbjöd sig sin tomt för bröllopsfest..
    Hon blev även sur över att hon inte fick sy min brudklänning, min sambos kostym samt barnens kläder..
    Hon tjatar och tjatar och tjatar på min sambo om att vi måste ha en toastmaster och att hon själv hade utsett sig till de.. Vi vill inte ha någon toastmaster och har sagt de till henne och hon slutar inte tjata och sura över att inget är som hon vill..
    Hon har bestämmt vilken alkohol vi skall ha och har beställt från tyskland, fast vi skall betala?! Hon har även bestämmt sin bordsplacering vilket skall vara jämta mig.. Vi ska inte ha någon bordsplacering och jag skall ha min tärna brevid mig..

    Detta är bara en liten del utav allt som är och hur skall jag tackla allt? Musten rinner ur mig och jag blir så less, orkar inte att förklara gång på gång att detta är vårat bröllp inte hennes.. Hon vräker ofta ur sig komentaren: It is allways your way or the highway... No shit de är mitt och min M2B bröllop..

    Ville bara ventilera mig lite..  

  • Svar på tråden Reagerar jag fel? Och hur ska jag göra på bästa sätt?
  • Lommila1

    ja eftersom du redan försökt säga ifrån och tydligen flera gånger så vet jag inte..
    Hur är M2Bs realtion till sin mamma då? Var står han här? Känns lite mer som hans fajt än din fajt gällande bröllopet, det är ju som sagt hans morsa ... vad säger hans mamma till honom då? Är det samma tajt om hur allt borde vara då, eller är det bara till dig hon gnäller?

    Och nej man behöver inte vara kompis med svärmor. Svärmor kan inte kräva ni skall vara det heller. Acceptera varandra jovisst, men umgås och verkligen inte ringa flera gpnger om dan om minsta skitsak...

    som tips då, ja sätt ner foten ordentligen en gång och rubba inte din åsikt efter det.

  • Anonym (less)

    Hon kan släppa någon enstaka komentar då och då men hon vet att han biter ifrån, hon vet att han ber henne fara åt fanders om de inte passar därav allt gnällande hos mig.. Sen när min sambo väl tar upp det med henne så svarar hon, men riktigt så var det ju inte och så skall hon börja förklara om hur hon menade för att "förmildra" de hela för att min sambo inte skall flyga i taket.. 

    Han har en förövrigt bra relation till henne så länge han får sköta sitt och hon sitt.. Hon kan komma med ideér och tycken till honom men han bryr sig inte vidare mycket..

    Sen när det kommer till te.x att hon valt ut sin sittplats så har jag bett honom att tala om för henne att vi ej har bordsplacering och att jag vill ha min tärna brevid mig så svarar han mest.. ja hon kommer bli förkrossad..
    Blir hon förkrossad över att hennes bestämelse inte gick i lås så får hon fasen vara de men han vägrar ju säga något åt henne..
    De blir jag som ska säga och jag som ska lyssna och jag är ledsen men jag orkar inte..  Det är han mamma han borde ta detta men samtidigt så yttrar hon sig som sagt inte till honom och förvränger saker när han väl frågar om dem..  

  • Chicita

    Vet inte riktigt om jag har något bra tips.

    Men om du inte har försökt det redan så kanske hon skulle kunna få ett uppdrag att göra. Något som känns viktigt för henne, men som ni inte bryr er om ifall det blir gjort eller hur det blir gjort.
    Du kan påpeka igen, bestämt att det är ni som gifter er. Tack så mycket för att du erbjuder dig, men det är er dag och ni som bestämmer. Säg att om hon har problem med det så får hon ta det med din make... 
    Att hon beställer saker i ert namn är brottsligt, så det kan ni ju påpeka.
    Om det istället är så att hon beställt i sitt namn så är det väl bara att säga att ni inte har bett henne beställa och att ni inte kommer betala för något ni inte vill ha. 

    Stå på er helt enkelt.
    Det är stor skillnad på att inte tycka om en person - och inte tycka om dennes idéer... 

Svar på tråden Reagerar jag fel? Och hur ska jag göra på bästa sätt?